söndag 3 augusti 2008

Arbetsdelning in absurdum!

Kostnaderna och priserna för maten och boendet har inte har minskat i samma takt som den teknikbaserade produktiviteten har ökat! Jag anser att detta beror på den skatte-, avgifts- och momsbelastade arbetsdelningens alltmer absurda omfattning inom samhällsstrukturen!

De pengar som varje månad sätts in på medel- och låginkomsttagarnas lönekonto, räcker nästan bara till att betala för boendekostnaderna och för dagligvarorna. Samma sak gäller även för bidragstagarna och för en hel del av pensionärerna. Denna relativt stora heterogena grupp av människor, är alltså varje månad så gott som helt beroende av de återkopplade sambanden som innebär att inkomster och utgifter hela tiden följs åt. Men dessa samband ventileras och diskuteras nästan aldrig i den allmänna och massmediala debatten.

Massmedia och politikerna talar sällan klarspråk för att i detalj diskutera dessa samband. Det klargörs sällan massmedialt och pedagogiskt, hur inkomster och utgifter ingår i de återkopplade sociotekniska ekosystemen. Alltså återkopplade humanekologi- och blandekonomisystem som delvis är autonomt och adaptivt marknadsreglerade, och delvis – av väljarna och konsumenterna – har tillåtits bli politiker-, spekulations- och centralbankstyrt.

Med olika intervaller så hålls det centrala och samordnade löneförhandlingar för i stort sett hela arbetsmarknaden. När de lägsta inkomsterna då ökar, så ökar ju även inkomsterna för så gott som alla andra inkomsttagare. Många av de andra människornas inkomster ökar dessutom ännu mera – åtminstone i kronor räknat!

Fortfarande – och fortlöpande år efter år efter år – är det tydligen så att en alltför stor del av alla dessa olika inkomsttagare direkt eller indirekt och på något sätt, arbetar eller har andra inkomster från något som berör dagligvarorna, bostaden, dess inredningar, möbler och andra utrustningar, underhållet, förvaltningen, bostadslånen eller vad det nu är. När då alla dessa människors inkomster ökar, så driver förstås detta i sin tur upp arbetskostnaderna för tillverkningen, inpackningen, transporten, handeln osv. av alla dagligvarorna och allt som berör bostaden och boendet.

När arbetskostnaderna i sin tur ökar så driver de förstås upp priserna. Ovanpå detta så driver priserna upp momsen (infördes 1969)! På sätt och vis så ökar ju faktiskt de momsbelagda priserna flerdubbelt upp! Detta beror förstås på att löneskatterna (1947) och arbetsgivaravgifterna (1960) är inbakade i just de arbetskostnader som ökar på priserna!!!

Löneökningarna driver alltså upp löneskatterna som i sin tur driver upp arbetsgivaravgifterna och detta driver i sin tur upp priserna och priserna driver i sin tur upp momsen – och allt detta i samma procentuella grad! Och… påslagen i kronor är kanske då det som allra mest drabbar dem med de lägsta inkomsterna!

Det som sätts in på lönekontona är ju bara den gamla lönen + den lilla löneökningen. Men den relativt lilla summa som sätts in på kontot är redan då reducerad med ett kanske progressivt ökat skatteavdrag! Till sist så ”bidde det kanske inte ens en tumme” till de ökade kostnaderna för boendet och dagligvarorna!

För kommunens, regionens och statens del så leder däremot ökande löner till att löneskatten från alla medborgarna ökar och att alla arbetsgivaravgifterna ökar! Sedan ökar – i kronor räknat – kanske även svinnet, dumpningen, bonusarna, fringisarna, räntorna, reklamen, sponsringarna, vinstutdelningarna osv.; … och på toppen så ökar ju då även momsen procentuellt ovanpå alltihop!

Kläder, elektronik, datorer, mobiler, kinatillverkade småprylar, leksaker och andra sällanvaror blir oftast billigare i takt med den produktivitetsökningen som hela tiden sker på grund av ökad teknisk effektivitet, kvalitetssäkring och vertikal logistiksamordning via data och datanät. Men priserna på maten och totalkostnaderna för boendet…; tja, det fortsätter år efter år efter år med att för kanske allt fler och fler ta lika eller kanske en ännu större del av det som varje månad sätts in på lönekontona.

På 1960-talet så betalade jag och min fästmö ca trettiofemtedelen – av det som månadsvis sattes in på lönekontona – i hyra för en centralt i Göteborg belägen omodern etta med dass på gården! Idag så betalar jag som ensamboende och överbliven pensionär, mer än hälften av vad som sätts in på kontot! Visserligen i en helt annan typ av lägenhet, men idag finns det ju inte ens några särskilt mycket billigare alternativ.

Så länge som de hittillsvarande sociotekniska ekosystemen inte ersätts med kvalitetssäkrade alternativa eller modifierade system, så kommer rimligtvis det här beskrivna ”status qou”, ”moment 22” eller ytterligare försämringar när det gäller optimal hälsa och välbefinnande för olika människogrupper med relativt låga inkomster att gälla för all extrapolerad framtid.

Orsaken till att kostnaderna och därmed priserna, för maten och boendet inte har minskat i samma takt som den evolutionära ökningen av den teknikbaserade produktiviteten inom processreglering, pryltillverkning, logistik mm., anser jag bero på just… den skatte-, avgifts- och momsbelastade arbetsdelningens alltmer absurda omfattning inom samhällsstrukturen!

Mina åsikter om att arbetsdelningen av bl.a. sysselsättningsskäl och enligt de små beslutens tyranni, mer och mer har drivits upp till en absurd omfattning tänker jag försöka beskriva som en fortsättning på den här artikeln.