utkast!

De flesta människor skulle nog må mycket,mycket bättre om beroendet av helt okända människors arbetsinsatser kunde bli avsevärt mycket mindre. Stora delar av jordens naturresurser förbrukas i snabbare takt än den solenergidrivna förnyelsen. De fysiska resurserna bör därför återanvändas, återvinnas och recirkuleras. Sociotekniska system för återanvändning bör därför snarast byggas upp inom varje användares närområde. Där allt fler och fler - istället för att köpa - har möjlighet att hyra och leasa till lägre kostnader och långsiktigare bruk- och hållbarhet. Om hopmonteringen av utrustningarna sker inom varje bruksområde så bör besparingarna bli avsevärda. Montering av standardmoduler kan då kombineras med återkommande närservice och utbyten av utslitna delar, och dessutom samordnas med demontering av uttjänta utrustningar för återvinning och reproduktion.

Många människor saknar stimulans och möjlighetsutrymme för att kunna uppleva optimal hälsa och välbefinnande! Sannolikt beror detta bl.a. på att den befintliga maktstrukturen – med dess föråldrade regelverk och institutioner – gör alla människor onödigt beroende av långväga och okända människors arbetsinsatser! Dessa helt osynliga och anonyma människovarelser kan då ha tvingats till barnarbetare, att slita av dun från levande fåglar, eller arbeta under slavliknande förhållanden.

Den representativt demokratiska maktstrukturens korporativism, har så småningom mer och mer gjort alla människor onödigt mycket beroende av helt okända människors fysiska och intellektuella arbetsinsatser. Ambitionen från början hos arbetsdelningsprofeten Smith, Marx m.fl., var väl knappast att majoriteten av människorna – i sysselsättningens heliga graal – numera skulle tvingas att springa runt i helt onödiga och resursförödande ”ekorrhjul”!

Genom att allt oftare kalla arbete för sysselsättning, så visar rikspolitikerna att de är som mest intresserade av att bara försöka hålla folk sysselsatta. Möjligen förväntas generation efter generation av aningslösa väljare, då bli mer och mer ”curlingberoende” av att de påtvingade skatterna på arbete, arbetsgivaravgifter och moms, välvilligt skall delas ut igen som ”välfärdsallmosor” till behövande, ”transferernarkomaner” – och Hells Angels. Maktstrukturen är tyvärr inte alls lika intresserad och medveten om de nödvändiga omställningsbehoven till välanpassade och samordnade sociotekniska system, strukturomvandlingar och förnyelsebehov.

Bertrand Russell beskriver ”sysselsättningen” så här i ”Till lättjans lov” (1937):
”… Arbete innebär att flytta på saker, eller att säga åt andra att flytta på saker…”
Men bl.a. maktpolitikernas korporativistiska sysselsättningsbehov, och oljans och kärnbränslets avsaknad av kostnadstäckning för dess totala resursförödelse, har mer och mer medfört att saker, system och strukturer, mer och mer suboptimalt och ohämmat, flyttas hit och dit och tvärs över kontinenterna.

Rimlighetsanpassas all form av kommersiell upphovsrätt, patent mm., samtidigt som ombudsdemokratins maktpolitiker, helt upphör med beskattning av just arbete och konsumtion, så bör möjlighetsutrymmena för optimal hushållning med naturresurser, och alla människors access till optimala hälsoupplevelser, successivt mer och mer kunna förenklas, optimeras och samordnas. Samtidigt som en myllrande mångfald av sociotekniska system och strukturer, mer och mer anpassas till varje nu levande människobarns och kommande generationers genuina behov.

Försörjning/livsuppehälle, säkerhet/trygghet, uppskattning/tillgivenhet, förståelse/begriplighet, delaktighet, avkoppling/vila, kreativitet/skapande, identitet/mening och frihet är enligt Manfred Max-Neef nio genuina mänskliga behov.

Alla dessa olika behov bör snarast erbjudas och tillgodoses på marknadsarenan om praktiskt taget alla i framtiden skall ha möjligheter att kunna försörja sig genom egna arbetsinsatser. Trenden är ju att tillverkningen och leveranserna av varor, systemkomponenter mm, mer och mer sker utan nämnvärda mänskliga arbetsinsatser. Rimligtvis blir det allt mindre och mindre av andra människors arbetsinsatser som egentligen behövs, för att rätt sak, vid rätt tid, skall hamna på varje människas utvalda plats.

Om tillräckligt många människor har tillräckligt med tid, ork och pengar över – när utgifterna för försörjningen och tryggheten med råge är tillgodosedda – så är nog de allra flesta beredda att betala andra människor som kvalitetssäkrat ser till att – utöver försörjning och beskydd – även de övriga sju behoven tillgodoses hos var och en. Och att detta kanske då sker i en myllrande mångfald av ömsesidiga tjänsteutbyten – bl.a. i form av fysiskt och mentalt hälsobringande upplevelsemenyer.

Transferernarkoman:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Transferering
Curlingberoende (~ väljarrepresentanternas påtvingade samhällsinstitutioner som är hutlöst kostnadskrävande och byråkratiskt helt empatilösa, men som förväntas vara välfärdens välmenande curlingföräldrar – tills en själv drabbas):
http://sv.wikipedia.org/wiki/Curlingf%C3%B6r%C3%A4ldrar