torsdag 20 november 2008

Elimineras arbetskostnaderna så räddas miljön!

Naturens resurser är helt gratis, så i princip är det bara kostnaderna för andras arbete, som gör att de flesta människorna inte har full access till allt som de behöver för sitt fysiska välbefinnande.

Ur mänskligt tidsperspektiv så är naturresurserna antingen förnybara eller icke-förnybara. Naturresurserna hämtas helt gratis från utvalda platser på och under mark- och vattenytan (försörjningsomlanden). Men rätten att hämta, omflytta och förändra är en exklusiv ensamrätt (äganderätt eller rådighet).

Ägandet och rådighetens spontana egenintresse har visat sig vara det bästa för att staten så enkelt som möjligt och till lägsta kostnad, skall kunna avkräva ansvar för försörjningsomlandens bevarande och nyttotillväxt. Mängden av förnybara resurser begränsas av biosfärens tillväxttakt, död och återfödande.

För icke-förnybara resurser så minskar tillgängligheten och upptäckten av nya naturliga koncentrationer allteftersom de gamla håller på att ta slut. Alla de icke-förnybara resurserna bör därför så snart och så långt som möjligt återanvändas, återvinnas, reproduceras och recirkuleras i kvalitetssäkrade kretslopp.

Det har visat sig att det egentligen inte räcker med att äganderätten, rådigheten och andra negativa rättigheter finns med i varje demokratisk stats konstitution. Därför bör det kanske även finnas någon sorts kollektiv rättighet som kan åberopas av författningsdomstolen eller barnens och kommande generationers ombud. Barnen och kommande generationer bör då ha den ovillkorliga rätten inskrivna i alla länders konstitution att: ”Naturen inte utsätts för systematisk koncentrationsökning av ämnen från berggrunden eller koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion eller undanträngning med fysiska metoder.” (Det Naturliga Steget, 2004).

Då naturresurserna, solenergin, fotosyntesen, vattnets kretslopp osv. i princip är helt gratis, så är det endast utgifterna för eventuella arbetskostnader, som hindrar att alla människor har full access till allt som behövs för överlevnad, optimal hälsa och välbefinnande. Även innovationer, tankeverksamheter, strategier och bevakningar, är ju i princip arbete. Därför bör rimligtvis även vinstutdelningarna och avkastningarna från realkapital kallas för arbetskostnader.

Jag anser att det dessutom är angeläget att det skapas fritt valbara alternativa valutor (med negativ ränta = parkeringsavgift på pengar). Dessa pengar kan då konkurrera med de ränteutsatta nationella valutorna. Alternativa valutor bör då så långt som möjligt kunna förhindra att räntekostnaderna avsevärt ökar priserna på alla de vanliga varorna, tjänsterna, bostäderna, infrasystemen och annat realkapital.

Räntekostnaderna är ju inte några arbetskostnader. Ränteinkomsterna är arbetsfria inkomster som måste betalas med pengar från någon annans arbetsinsatser! Den institutionella utformningen av de alternativt valbara valutorna bör därför kunna kvalitetssäkras så att de inte kan ge några ränteinkomster, även om någon skulle försöka (de bör bl.a. därför vara helt kontobaserade).

Det som hindrar de många människorna världen över från att alltid ha enklast möjliga access till alla tillgängliga resurser som hämtas helt gratis från naturen, är alltså enbart olika sorts arbetskostnader. Alla bör därför snarast engagera sig för att successivt mer och mer och mer försöka reducera dessa arbetskostnader så långt som det bara är möjligt. Samtidigt som man försöker eliminera alla räntekostnader.

Med allas access till internet, så skulle ju allt kunna förhandsbeställas av användarna själva via internet direkt från legoföretagen, innan någon ny batch av direkt monterbara delar helt automatiskt börjar bearbetas, och samtidigt som man deponerar betalningen. Den helt automatiserad bearbetningen och ytbehandlingen bör då kunna ske dygnet runt och helt utan behov av mänskliga arbetsinsatser.

Med optimalt anpassade infrasystem och logistik så skulle sedan allt kunna levereras ”spårbundet” och därmed helt utan mänskliga arbetsinsatser direkt till användarnas närbelägna monteringshallar. De monterbara delarna bör även kunna konstrueras så att de kan användas till så många olika produkter som möjligt.

Exempelvis bör precis samma eller liknande monterbara delar från samma sorts standardmaterial, fästelement och OEM-enheter, kanske kunna användas till allt ifrån barnvagnar, cyklar, barncyklar, lådbilar, trampbilar, gokartchassie, bagagekärror, cykelkärror, barncykelkärror, postvagnar, rollator, rullstolar, sparkcyklar, kanotvagnar, gasflaskekärror, golfbagvagnar, tevagnar, grillställ, trädgårdsvagnar osv.

Tillverkningen och leveransen fram till varje användares närbelägna monteringshall, bör då mer och mer ske utan andra arbetskostnader än råvaruleverantörernas, legotillverkarnas och transportföretagens vinster och realavkastningar!Monteringen bör sedan användarna kunna göra själva, eller ännu bättre vore kanske om alla de engagerade användarna inom varje närsektor själva ägde sina monteringshallar gemensamt. De färdiga produkterna kan ju då hyras ut istället för att säljas.

De olika delarna kan då bytas ut eftersom så att grejernas livscykel kanske är tio gånger längre än vad som nu är normalt. Dessutom behövs det kanske betydligt mindre än tiondelen så mycket grejer då de enbart hyrs just när de behöver användas. Globalt sett så skulle det ha oerhört stor betydelse för den ekologiska hållbarheten, energi- och vattenbehoven osv., om det bara behövde tillverkas hundradelen eller kanske så småningom bara femhundradelen så mycket!

Med monteringshallar som hyr ut, byter grejer, underhåller, demonterar, sorterar och skickar för återvinnig och reproduktion och en effektivast möjliga recirkulation i ständiga och kvalitetssäkrade kretslopp. Denna eller motsvarande förändringar av infrastrukturen och de sociotekniska systemen tror jag är nödvändig om vi vill rädda människorna och miljön!

Jag anser att hållbar tillväxt inte kan uppnås förrän kostnaderna för boendet och maten blir försumbar i förhållande till inkomsterna. Innan dess så har inte alla människor pengar, tid och ork för att uppleva allt som de önskar sig.

lördag 8 november 2008

Vattnets kretslopp som riktsnöre och inspirationskälla

Vattnets kretslopp, planetens klimat, atmosfär, yttemperatur mm. styrs och regleras helt gratis av solenergidrivna återkopplingssystem. Under de senaste seklerna så håller vi successivt på att helt äventyra den naturliga kvalitetssäkringen. Vi måste med alla medel hjälpas åt för att försöka stoppa en ”fasvridning” som redan börjat accelerera från negativ till positiv återkoppling. Det har kanske redan börjat tjuta i ”högtalarna”, så vi bör snarast försöka vrida ner volymen och vända bort mikrofonen.

Försörjningen med vatten och avlopp inom städer och tätorter sker utan att själva flödesprocessen kräver några mänskliga arbetsinsatser. Dygnet runt så kan alla när de vill – och samtidigt var och en för sig – beställa önskad mängd kallt eller tempererat vatten. Bara genom att reglera kranventilen i köket eller badrummet så sker både beställningen och leveransen av önskad mängd vatten. Betalningen kan sedan ske helt automatiskt via autogiro, när mätaren i källaren har vidarebefordrat data om ackumulerad mängd vatten till leverantörens databas.

Därmed är det bara för övervakning, underhåll och förnyelse som det behövs några som helst mänskliga arbetsinsatser. Det vatten (och avlopp) som beställs och regleras med kranventil och betalas via autogiro, kostar mindre än 1 öre/liter (Göteborg). Det vatten som hämtas på returflaska (som sedan återlämnas) från butikshyllan kostar ca 1000 ggr mera!!!

När det gäller leveranser av gas, fjärrvärme, el och digitaliserade signaler för ljud, bild och ömsesidig kommunikation (IKT), så är det i princip på samma sätt beställaren som själv bestämmer om och när något skall levereras. Detta visar på ett mycket tydligt sätt fördelarna med att låta förhandsbeställningar direkt fjärrstyra reglerbara flöden. Arbetskostnaderna kan då reduceras till nära nog försumbarhet i förhållande till levererade volymer och mängder. Samtidigt kan beställningarna och leveranserna på enklaste sätt kvalitetssäkras, och ske när som helst på dygnet.

Numera finns det inget som motsäger att leveranser från ”jord till bord” av mat och förbrukningsvaror och från ”skog och grus till hus” av allt annat som berör boendet och andra mänskliga aktiviteter, i princip kan reducera behoven av mänskliga arbetsinsatser på motsvarande sätt. Badrummets vattenkran motsvaras då av att med datormusen klicka på bilden på datorskärmen av det som beställs, ange antal och leveransadress och deponera betalningen.

Men för att då reducera behoven av mänskliga arbetsinsatser så långt som möjligt, så måste förstås de nuvarande infrastrukturella och sociotekniska system och logistiken hela vägen ”från jord till bord” osv… förändras radikalt. Tillverkningen av alla de olika delarna, fästelementen och oem-enheterna bör förstås automatiseras så långt som det är möjligt och optimalt, och inte starta innan en hel batch är beställd. För att leveranserna skall kunna ske dygnet runt och utan mänsklig medverkan, så måste de vara spårbundna och kvalitetssäkrade osv… osv…

De förändringar som jag mycket kortfattat försöker antyda och beskriva anser jag vara helt nödvändiga för att bl.a. få full respons (mycket, mycket lägre levnadskostnader) för att stoppa den globala uppvärmningen, samtidigt som man försöker åstadkomma en hållbar tillväxt som gäller för all överskådlig framtid.

Om vi under närmaste 50 – 100 åren vill skapa helt nya samhällsstrukturer som så långt som möjligt anpassas till vår planetbiosfärs och försörjningsomlands framtida förutsättningar, så måste vi förstås genast göra konkreta och detaljerade ritningar på alla dessa nya infra- och sociotekniska system.
Det behövs alltså en eller flera världsomfattande arkitektävlingar, där de bästa förslagen (under kanske någon tioårsperiod) som om och om igen visas upp och kanske dator(spel-) simuleras, för den miljard som regelbundet tittar på tv och använder internet och de över tre miljarder mobiltelefonerna.