Det är ganska så länge sedan som IKEA försökte att ändra på
strukturmönstret. Och då med platta och kompakta paket, som kunderna själva
hämtar från lagerhyllorna, och sedan själva monterar ihop med enkla verktyg.
Men varför blev då IKEA så gott som ensam med detta embryo till socioteknisk strukturomvandling?
Varför spred sig då inte embryot av 1930-talets
självbyggande av funkishus till nya generationer? Var det nyuppväckta
fascistiskt inspirerade korporativistiska skråväsenden som satte käppar i
hjulen? Saltsjöbadsandan där människans roll som lönearbetare låtsades
övertrumfa rollen som konsument och användare av de tillverkade grejorna. Där
arbetskostnaderna för mat och tak, politiskt låtsades vara frikopplade från
medborgarnas mat- och boendekostnader!
Citat, Bodil Jönsson: ”… Jag känner inget av
människa byggt system som fungerar utan återkoppling… Samhällsutvecklingen är
förbluffande lite inriktad på att skapa återkopplingssystem…” Och kanske
framför allt fatta innebörden av feedback, med dess koppling till
recirkulationens behov av kvalitetssäkrade kretslopp.
Ingen påtalade ju offentligt konsekvenserna, förrän efter
1960- och 70-talets miljonprogram. Knappast ens då, utan alla fann sig ju, och
fortsatte att rösta på sossarna! Hyran för den centralt belägna omoderna ettan
– med dass på gården eller toa på svalen – ökade efter rivningsraseriet 5 – 9
ggr. För trean på Hisingen ökade min hyra från 55 kr/mån till 460 kr/mån. Undra
på att nästa generation inte hade råd att betala för boendet inom
nybyggnationen. Med följd att byggandet av nya bostäder avstannade mer och mer.
Alltså helt aningslös avsaknad av feedback och kvalitetssäkring, vid nydaningen
av samhällsstrukturen.
Mänskligt arbete innebär "att flytta på saker - eller att
se till att andra gör det" påstår Bertrand Russell i en liten skrift från
1930-talet. På den tiden var det förstås fler av de anställda som jobbade med
att bokstavligen flytta på olika grejer. Men än idag så är det relativt många som
sysslar med enkla flyttmoment. Dagligen så är det dessutom massor av saker som
flyttas härs och tvärs över kontinenterna. Men då ökar ju bara
arbetskostnaderna mer och mer.
De stegvis ökande arbetskostnaderna medför på så sätt priser
som ackumulerat i varje mellanled blir så höga, så att människor med låga
inkomster inte har råd att betala för maten, boendet, momsen och alla andra
grejer! Då onödiga arbetskostnader även drabbar priserna på maten, boendet och
de dagliga resorna, så blir resultatet ett helt förödande ”moment 22”. Demokratiskt
beslutade löneskatter, arbetsgivaravgifter mm., gör dessutom att arbetskostnaderna
ökar priserna ytterligare. Och som grädde på moset, så drabbas användarna ännu
mycket mer av rikspolitikernas befängda beslut om momspålägg.
Vid upphämtningen av naturens råvaror, vid processer för
omvandling till standardmaterial för tillverkning av monterbara materialdelar
mm.; och vid tillverkningen av dessa materialdelar, så är sannolikt det mesta
ganska så väl automatiserat. Men för hela det fortsatta flödet och
distributionen ”från jord till bord”, så är det fortfarande massor med företagsanställda
människor, som medverkar vid monteringar, hanteringar och förflyttningar. Fler
och fler mellanled, sidofunktioner mm., har sannolikt via de ackumulerade
priserna, ökat konsument- och användarkostnaderna ytterligare, genom avsevärt
ökad outsourcing sedan 1930!
Med alternativa sociotekniska struktursystem, så bör
sannolikt det mesta av alla onödiga arbetskostnader, kunna reduceras och
elimineras.
Även när maskinell utrustning används så deltar truck-,
lastbils-, tåg-, bussförare m.fl. vid förflyttningar av gods och passagerare. I
varuhus och butiker med självbetjäning, så plockas varorna upp på hyllorna för
hand, och i kassorna finns manuell betjäning. Inom den offentliga sektorns
skattebetalda verksamheter, så arbetas det t.ex. dagligen och stundligen med
att flytta på sängliggande patienter. Bemannade och bepansrade bilar används
för att flytta på pengar! Status quo uppstår alltså steget innan grejerna når
användarna, trots den mycket omfattande tekniska utvecklingen sedan 1930-talet.
Den tekniska strukturförnyelsen skedde enbart inom företags-
och i viss mån inom en del andra institutionella sektorer. Några undantag för
hushållssektorn är där jordbrukets mekanisering samtidigt medförde en avsevärd ökad
urbanisering, som medförde en omfattande strukturförnyelse redan före 1930.
Det gällde då och nu ledningsnätbundna homogena flöden som
”enkelt” kan ske hela vägen ”från jord till bord” relativt optimalt och
autonomt. Dvs. att användaren när som helst på dygnet, själv bestämmer önskad
leverans och mängd, och då helt utan samtidig kostnad för betjäning från
leverantörsledet. Och det fanns alltså till viss del redan före 1930.
Exempelvis när det gäller gas, el och numera telefon mm. När
det gäller vatten och avlopp så innebär det numera, att även ett barn helt
själv kan beställa mängd, flöde mm. med en kran. Det kostar då ca ett öre per
liter. Betalningen för vatten- och avloppsnäten, kan sedan ske månadsvis via
autonom flödes/volym mätning i källaren och e-faktura. Samma mängd vatten (där
arbetet med att ”flytta på saker” medför merkostnaden) kostar 500 – 1000 ggr
mera på returflaska från varuhushyllan. Och där tomflaskan dessutom bör
returneras.
