Det som människor konsumerar är koncentrationer och strukturer. Därför har alla behov av att rätt saker, finns på rätt plats vid rätt tid. Alternativt är att valfritt kunna förflytta sig själv.

Det är knappast möjligt att ha en långsiktig ekonomisk tillväxt, om man inte på alla sätt försöker kombinera den med en ekologiskt hållbar utveckling. Därför behövs det global hushållning med de av naturen lagrade resurser som hämtas upp från geosfären, och att de naturresurser som finns inom den begränsade jordytans biosfär ges hållbara möjligheter att förnyas och att mångfalden bevaras. Utan att vi tidigare riktigt ha förstått omfattningen, så är en stor del av jordklotets odlingsjord, flod- och havsresurser, färskvatten, atmosfär, klimat osv., utsatt för allmänningens kortsiktiga dilemma.

Om nuvarande ekonomiska tillväxt - och därmed en stor del av de traditionella infrastrukturella och sociotekniska systemen och dess logistik - inte snarast förändras och förbättras, så utarmas och utökas vars och ens livsnödvändiga försörjningsomland bara mer och mer. Majoriteten av dem som bor och lever inom nord- och västländerna, har ju redan alldeles för stora ekologiska fotavtryck foot- och foodprint, för att jordklotets resurser skall kunna räcka till för alla.

Något som rimligen bör diskuteras mer, är möjligheterna att fortlöpande försöka optimera förhållandet mellan tillgänglighet och rörlighet Accessibility vs Mobility. Varför satsas det fortfarande nästan enbart på ökad rörlighet vägar mm., utan att ökad tillgänglighet diskuteras och debatteras som ett tänkbart alternativ eller komplement? Varför diskuteras exempelvis inte en fortlöpande anpassning och samordning av alla de olika sociotekniska systemen och logistiken? Ett långsiktigt alternativ är kanske då att det finns mycket större möjligheter att enkelt kunna välja gång- eller cykelavstånd till arbetsplatsen, dagis, dagligvarorna, utbildningen och kulturen.

Med ökad rörlighet menas ofta att lätt och snabbt ta sig från en plats till en annan. Skillnaden mellan hastigheten 25 km/h och 75 km/h - allt annat lika - är att energibehovet vid 75 km/h ökar med 27 gånger! Samtidigt som cykelåkning bevarar hälsan och konditionen, så minskar utsläppen av växthusgaser, stoft mm., när tillgängligheten ökar om avstånden minskar.

Någonstans på internet hittade jag en bra definition på begreppet accessibility tillgänglighet: "mängden och mångfalden av attraktiva aktivitetsplatser som kan nås inom en acceptabel restid". Detta bör väl i så fall eftersträvas vid all samhällsplanering. För att alla alltid skall ha access till rätt saker, vid rätt tid, så måste man antingen flytta på sig själv, eller att någon eller någon mekanisk enhet tillverkar och flyttar på sakerna till rätt adress vid rätt tid. Oftast blir det förstås en kombination av dessa alternativ.

Ett i längden enkelt, ekonomiskt och ekologiskt effektivt alternativ - är enligt min mening - är att alltid dygnet runt ha närbelägna "hämtställen", där man själv eller någon annan hämtar hyr, leasar och återlämnar för återanvändning och återvinning det som man för tillfället behöver och önskar sig.

Tillverkningen och leveranserna till och från hämtställena med montering, uthyrning, service o underhåll, demontering för återvinning mm. bör i framtiden kunna ske "spårbundet" tåg, spårtaxi, balktrafik, linbana, och helt utan mänsklig medverkan i själva tillverknings- och flödesprocesserna alltså på motsvarande sätt som nuvarande leveranser av vatten/avlopp, gas, el, tv-bild, radio-ljud, telefon, övrig IKT mm.

Kostnaderna för boendet är för närvarande ett stort dilemma på de platser som har den bästa tillgängligheten. Ett hushåll i Stockholm behöver i snitt ha över miljonen i bruttoinkomst mot ca 640 000 kr/år i snitt för att ligga på 100 i Boindex 15 i bolånekostnader. I Göteborg och Malmö behöver bruttoinkomsten vara nästan 900 000 kr/år. I de medelstora städerna är hushållsinkomsten i snitt 85 av 100 i Boindex. Däremot har de som bor i Sveriges övriga kommuner, i snitt 60 högre inkomster än vad som krävs enligt Boindex! I gengäld så har de sannolikt höga reskostnader! Tala om ineffektiva och dåligt anpassade infrasystem och därmed moment 22!!!

De nuvarande infrastrukturella transportsystemen och sociotekniska systemen boplats vs arbete, studier, fysiska basbehov, kultur osv., bör rimligen därmed förändras så att kostnaderna för boendet i stora och medelstora städerna minskar. Samtidigt bör mängden och mångfalden av attraktiva arbets- och aktivitetsplatser som kan nås inom gång- och cykelavstånd byggas upp längs städernas tillfartsleder inom de övriga kommunerna.

Enda möjligheten för att med tiden drastiskt kunna minska städernas boendekostnader, är kanske att 20 - 40 flyttar ut längs tillfartslederna, samtidigt med att de infrastrukturella och sociotekniska systemen och logistiken målmedvetet anpassas och effektiviseras.

AV Avatar UNO HANSSON 27 SEP 2008 13:00