När det gäller problemen och dilemmat med att ständigt upprätthålla full sysselsättning, så följer här ett scenario som så förenklat som möjligt, försöker påvisa sambandet med behovet av att alla pengarna ständigt recirkuleras.
-------------------------------------------------
Ett samhälle har 500 privata och 500 offentliga löntagare med 10 000 kr var i lön. Skatterna och arbetsgivaravgifterna är tillsammans 10 000 kr/löntagare.
Dessutom finns vinstföretagen (V) och förlustföretagen (F) och offentligsektorn (O) samt bank- och låneinstituten (R).
V har 250 löntagare och F har 250 löntagare och O har 500 löntagare.
Resonemanget blir i princip detsamma om antalet löntagare är 1 miljon eller 1 miljard och företagen och bankerna är många fler. Det är alltså egentligen inte antal personer eller företag som det handlar om – och lönen gäller naturligtvis lika gärna snittlön. Samma person kan i praktiken även vara 90 % löntagare, 5 % V-insttagare (aktieägare) och 5 % R-äntetagare (sparare).
Under månad 1:
1000 löntagare x 10 000 kr köper för 10 miljoner från V och F.
V och R köper för 4 miljoner från V och F.
V säljer för 10 miljoner. F säljer för 4 miljoner.
I slutet på månad 1:
V betalar ut löner = 250 x 10 000 = 2, 5 miljoner.
V betalar skatter = 250 x 10 000 = 2,5 miljoner.
V betalar banklån och räntor till R = 3 miljoner.
V har då (10 – 2,5 – 2,5 – 3) = 2 miljoner i vinst.
F betalar ut löner = 250 x 10 000 = 2,5 miljoner.
F kan då bara betala (4 – 2,5) = 1,5 miljoner i skatt (det fattas 1 miljon!).
F kan då inte betala några banklån eller räntor och F måste då göra konkurs!
Skatterna från V och F = (2,5 + 1,5) = 4 miljoner.
O:s skatteintäkter är alltså = 4 miljoner vid slutet av månad 1 istället för 5 miljoner!
O har alltså bara 4 miljoner att betala till de 500 offentliga löntagarna!
O betalar ut löner = 4 miljoner/ 10 000 medför att bara 400 kan få ut sin lön!
Det finns då 100 löntagare som inte får ut någon lön – om inget annat görs!
Dessutom blir dessa 100 löntagare arbetslösa vid slutet av månad 1!
Det finns då bara 900 löntagare kvar.
Konkursförvaltare (K) driver då F tillsvidare!
Under månad 2 summerat:
900 löntagare x 10 000 kr köper för 9 miljoner.
V + R tillsammans, har rimligen ingen anledning att köpa för mer än 4 miljoner!
V säljer för 9 miljoner och KF säljer för 4 miljoner = 13 miljoner!
200 före detta löntagare är arbetslösa!
Under månad 3 summerat:
800 löntagare x 10 000 kr köper för 8 miljoner.
V + R tillsammans köper för 4 miljoner!
V säljer för 8 miljoner och KF säljer för 4 miljoner = 12 miljoner!
300 före detta löntagare är nu arbetslösa – och om inget annat görs så fortsätter ju spiralen nedåt för varje månad!
Det som istället och för närvarande oftast görs när företagen gör konkurs och inte kan betala ut löner och skatter är att staten och offentligsektorn tar lån hos bankerna och låneinstituten. Och staten betalar då ut lönerna med lånade pengar! Bankerna ökar alltså ständigt den totala penningmängden (M3) genom att någon, exempelvis staten, O eller någon V eller F tar nya lån!
Behövs det bättre pengar? (2).
Det som egentligen exporteras från Nord och Väst är arbetslöshet! Det som egentligen importeras från Syd och Öst är försörjningsomland!
Den ständiga ökning av pengamängden går ganska bra så länge Sverige, Norge m.fl. kan exportera ”dyrt” och importera ”billigt”.
Det som f.n. egentligen exporteras från Nord och Väst är alltså inget annat än arbetslöshet och det som f.n. egentligen importeras är försörjningsomland!
Med det nuvarande penningsystemet så går det alltså inte att förhindra att löntagarna obevekligen utsätts för en ständig tendens att minska i antal. Detta beror på att en del av pengarna hela tiden flyttas från varu- o tjänstemarknaden till spel- och finansmarknaden. En annan del av pengarna som flyttas – med nuvarande system – är räntor och ränta på ränta eller lån som bara existerar under viss tid som siffror i bankernas balansräkningar till dess att lånen amorteras av.
måndag 8 december 2008
fredag 5 december 2008
Homeopati och pengar!
Homeopati bygger på idén om att en sjukdom kan botas med samma ämne som orsakade den ”lika botar lika” (1.).
Pengar bygger på idén om att växelvis ”byta varor/tjänster mot pengar” och ”byta pengar mot varor/tjänster” och ”byta pengar mot andra sorts pengar”(2.).
Det som sedan gäller är ”bara” att försöka skapa förtroende och tillit så att de människor som så vill kan går tillämpa dessa idéer.
Homeopatins idé har i stort utvecklats sedan slutet av 1700-talet. Vad jag förstår så har tilliten för metoden mer och mer byggts upp sedan dess hos både den som utför behandlingen och hos ganska många patienter. Detta beror sannolikt på att i snitt så är det kanske ca 70 % som känner sig friskare. Och på senare tid så är det på samma sätt ca 70 % som känner sig bättre om den som behandlar visar förståelse, tillgivenhet och omsorg om patienten, alltså om någon annan ”bryr sig om”, vilket brukar benämnas placeboeffekt (4.).
Allmän användning av pengar och tillit för idén har pågått under mycket lång tid. Under denna långa ”resa” så har successivt tilliten och förtroendet för pengar som betalningsmedel byggts upp. Under samma till tid har även staten i de olika länderna använt sina komparativa fördelar för våldsutövning, för att straffa dem som försöker minska förtroendet. Under åren 1944 – 1971 så fanns det exempelvis vissa möjligheter att byta ut papperspengar och kvalitetssäkrat bokförda siffror mot guld (3.).
Efter 1971 så bygger användningen av pengar (mynt, sedlar, bankkonto osv.) nästan enbart på det förtroende, den förväntan och den tillit som har byggts upp under årtusenden dvs. placeboeffekten (4.).
Dessutom i viss mån på kvalitetssäkring av statens institutioner (Riksbanken, polisen m.fl.). Det finns ju idag ändå inga rimliga alternativ så: ”take it or leave it”.
Både när det gäller homeopati och pengar så beror alltså sannolikt funktionen på en placeboeffekt som med tiden och successivt har byggts upp mer och mer och mer. Sannolikt behövs det ytterligare en sak för att placeboeffekten skall bli optimal. Sannolikt behövs det någon sorts konkret och observerbar ”placebobärare”. Homeopatin använder sig då av en ofarlig vattenbaserad och i många led rituellt omskakad blandning som patienten ser, hör och känner, luktar och smakar när blandningen sväljs.
”Placebobäraren” för pengar är då sedlar och mynt som man ser, hör när de tappas eller prasslar, känner eller försöker lukar och smaka på, eller … att det nästan alltid – och helt uppenbart – bara dyker upp precis de förväntade siffrorna på en lapp, display eller dataskärm! Gör det inte detta så betalar nästan alltid banken, för att tilliten och förtroendet för den relativt nya placebobäraren inte skall äventyras. Även om det kanske inte är bevisat så gissar jag att det är väldigt viktigt med en konkret ”placebobärare” för att effekten skall kunna optimeras. Antingen det är snäckskal, cigaretter, guld, uppblandad och rituellt skakad vätska eller motsvarande för att placeboeffekten skall kunna fungera mellan 10 – 90 % (snittvärde 70 %).
Den nuvarande finanskrisen bekräftar lite olika saker som från och till har påpekats. I den globalt slutna makroekonomin så ingår pengarna i ett återkopplat marknadssystem (6.). Nuvarande penningsystem är dock inte optimalt processreglerat då det från och till uppstår en viss instabilitet och svängningar i systemet (s.k. konjunktursvängningar). Instabiliteten beror på att finansmarknaden kontaminerar varu-/tjänstemarknaden när relativt många människor upptäckt att det går att skapa framtida tillväxt (leder gissningsvis då förr eller senare till fasvridning så att återkopplingen går mot positiv och då instabilitet (-B -> +B)) och vinster till dem spekulativt tillför nya och banklånade pengar för att öka utbudet av attraktiva varor.
Alla nya pengar skapas numera som bankskulder mot ränta, och detta leder förstås då till att de sammanlagda skulderna alltid (”just nu”) är större den sammanlagda penningmängden som finns i omlopp på den globalt slutna ekonomin. Dessutom leder ränta på ränta till att gapet skulder vs penningmängd ökar exponentiellt. Detta leder förstås till att det med tiden uppstår bubblor så att bankerna såsom dominobrickor går omkull, när skulderna inte betalas tillbaka. Vid fasvridning > 1 hos alla banker som ”deltar i pyramidspelet”, så faller förstås den ena banken efter den andra. Såvida inte centralbankerna släcker ”oljebranden” genom att ösa på ännu mycket mera pengar, och tvinga räntorna att gå mot noll.
(detta är ungefär hur jag såsom analog elektronikkonstruktör ser på finanskrisen just nu)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Homeopati
http://sv.wikipedia.org/wiki/Pengar
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bretton_Woodssystemet
http://sv.wikipedia.org/wiki/Placeboeffekt
http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85terkoppling
http://en.wikipedia.org/wiki/Feedback
Pengar bygger på idén om att växelvis ”byta varor/tjänster mot pengar” och ”byta pengar mot varor/tjänster” och ”byta pengar mot andra sorts pengar”(2.).
Det som sedan gäller är ”bara” att försöka skapa förtroende och tillit så att de människor som så vill kan går tillämpa dessa idéer.
Homeopatins idé har i stort utvecklats sedan slutet av 1700-talet. Vad jag förstår så har tilliten för metoden mer och mer byggts upp sedan dess hos både den som utför behandlingen och hos ganska många patienter. Detta beror sannolikt på att i snitt så är det kanske ca 70 % som känner sig friskare. Och på senare tid så är det på samma sätt ca 70 % som känner sig bättre om den som behandlar visar förståelse, tillgivenhet och omsorg om patienten, alltså om någon annan ”bryr sig om”, vilket brukar benämnas placeboeffekt (4.).
Allmän användning av pengar och tillit för idén har pågått under mycket lång tid. Under denna långa ”resa” så har successivt tilliten och förtroendet för pengar som betalningsmedel byggts upp. Under samma till tid har även staten i de olika länderna använt sina komparativa fördelar för våldsutövning, för att straffa dem som försöker minska förtroendet. Under åren 1944 – 1971 så fanns det exempelvis vissa möjligheter att byta ut papperspengar och kvalitetssäkrat bokförda siffror mot guld (3.).
Efter 1971 så bygger användningen av pengar (mynt, sedlar, bankkonto osv.) nästan enbart på det förtroende, den förväntan och den tillit som har byggts upp under årtusenden dvs. placeboeffekten (4.).
Dessutom i viss mån på kvalitetssäkring av statens institutioner (Riksbanken, polisen m.fl.). Det finns ju idag ändå inga rimliga alternativ så: ”take it or leave it”.
Både när det gäller homeopati och pengar så beror alltså sannolikt funktionen på en placeboeffekt som med tiden och successivt har byggts upp mer och mer och mer. Sannolikt behövs det ytterligare en sak för att placeboeffekten skall bli optimal. Sannolikt behövs det någon sorts konkret och observerbar ”placebobärare”. Homeopatin använder sig då av en ofarlig vattenbaserad och i många led rituellt omskakad blandning som patienten ser, hör och känner, luktar och smakar när blandningen sväljs.
”Placebobäraren” för pengar är då sedlar och mynt som man ser, hör när de tappas eller prasslar, känner eller försöker lukar och smaka på, eller … att det nästan alltid – och helt uppenbart – bara dyker upp precis de förväntade siffrorna på en lapp, display eller dataskärm! Gör det inte detta så betalar nästan alltid banken, för att tilliten och förtroendet för den relativt nya placebobäraren inte skall äventyras. Även om det kanske inte är bevisat så gissar jag att det är väldigt viktigt med en konkret ”placebobärare” för att effekten skall kunna optimeras. Antingen det är snäckskal, cigaretter, guld, uppblandad och rituellt skakad vätska eller motsvarande för att placeboeffekten skall kunna fungera mellan 10 – 90 % (snittvärde 70 %).
Den nuvarande finanskrisen bekräftar lite olika saker som från och till har påpekats. I den globalt slutna makroekonomin så ingår pengarna i ett återkopplat marknadssystem (6.). Nuvarande penningsystem är dock inte optimalt processreglerat då det från och till uppstår en viss instabilitet och svängningar i systemet (s.k. konjunktursvängningar). Instabiliteten beror på att finansmarknaden kontaminerar varu-/tjänstemarknaden när relativt många människor upptäckt att det går att skapa framtida tillväxt (leder gissningsvis då förr eller senare till fasvridning så att återkopplingen går mot positiv och då instabilitet (-B -> +B)) och vinster till dem spekulativt tillför nya och banklånade pengar för att öka utbudet av attraktiva varor.
Alla nya pengar skapas numera som bankskulder mot ränta, och detta leder förstås då till att de sammanlagda skulderna alltid (”just nu”) är större den sammanlagda penningmängden som finns i omlopp på den globalt slutna ekonomin. Dessutom leder ränta på ränta till att gapet skulder vs penningmängd ökar exponentiellt. Detta leder förstås till att det med tiden uppstår bubblor så att bankerna såsom dominobrickor går omkull, när skulderna inte betalas tillbaka. Vid fasvridning > 1 hos alla banker som ”deltar i pyramidspelet”, så faller förstås den ena banken efter den andra. Såvida inte centralbankerna släcker ”oljebranden” genom att ösa på ännu mycket mera pengar, och tvinga räntorna att gå mot noll.
(detta är ungefär hur jag såsom analog elektronikkonstruktör ser på finanskrisen just nu)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Homeopati
http://sv.wikipedia.org/wiki/Pengar
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bretton_Woodssystemet
http://sv.wikipedia.org/wiki/Placeboeffekt
http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85terkoppling
http://en.wikipedia.org/wiki/Feedback
tisdag 2 december 2008
Operativsystem för att bygga hus
Det finns operativsystem för datorer så att vem som helst skall kunna använda dem. På motsvarande sätt så bör det finnas generella operationssystem för att vem som helst skall kunna bygga sin egen bostad. I varje fall bör det finnas tillrättalagda operativsystem, för att man inte skall behöva ”uppfinna hjulet på nytt” för varje gång som man bygger nya bostäder och andra byggnader.
Enligt Ny Teknik 25 april 2006 så säger en vd på NCC: ”… Ett problem i byggindustrin är bristen på standardiserade arbetsmetoder. Man utnyttjar inte tidigare erfarenheter. Varje nybygge blir ett projekt där man i princip börjar konstruera från noll…”
Ytterligare citat: ”… Byggföretagen arbetar hantverksmässigt och är duktiga på att arbeta i projekt, men glömmer bort processtänkandet…”
”… Det vanliga på byggen är att det går många timmar till finjustering och andra efterarbeten innan ett nybygge kan tas i bruk. Byggbranschen jobbar av tradition med toleransgränser på flera centimeter…”
”… så att modulerna levereras på Ikeavis, som platta paket. Det ger effektivare och billigare transporter, smidigare hantering ute på byggarbetsplatsen, och - framförallt - ger det en effektivare produktion…”
”… Enligt olika studier skulle kostnaden för allt som byggs och uppförs kunna sänkas med mellan 30 och 50 procent. Det handlar bland annat om att cirka 30 procent av byggkostnaderna går åt till att åtgärda fel och andra slöserier…”
”… Tittar vi på produktivitetsutvecklingen, hur mycket extra som kom ut av varje arbetad timme, inom bygg- och anläggningssektorerna mellan 1995 och 2005 så var det årliga genomsnittet endast 0,2 procent. Om vi jämför detta med tillverkningsindustrin så var utvecklingen av produktiviteten 6,7 procent…”
”… Samhällsbyggnadssektorn står för mellan tio och 15 procent av BNP. Man behöver inte vara professor i nationalekonomi för att räkna ut vilka förluster vi gör genom att i onödan betala upp till dubbelt så mycket för gallerior, kontor, bostäder, skolbyggnader och sjukhus…”
Det är bl.a. detta som har fått mig att under de senaste decennierna fundera på varför det inte finns operativsystem för bostäder och andra byggnader.
Globalt sett så är ju de rimliga behoven av bostäder världen över under de närmaste 30 – 50 åren troligen flera miljarder!
När det gäller operativsystem för datorer så är ju dessa modifierade för olika länder och för olika kulturer världen över. På motsvarande sätt skulle man kunna modifiera generella operativsystemen för olika sorts bostäder, gallerior, kontor, bostäder, skolor, sjukhus osv.
Någon som sysslar med att skriva datorprogram skulle exempelvis kunna börja med att skriva ett enkelt operativsystem för Friggebodar.
http://www.nyteknik.se/nyheter/bygg/byggartiklar/article46323.ece
Enligt Ny Teknik 25 april 2006 så säger en vd på NCC: ”… Ett problem i byggindustrin är bristen på standardiserade arbetsmetoder. Man utnyttjar inte tidigare erfarenheter. Varje nybygge blir ett projekt där man i princip börjar konstruera från noll…”
Ytterligare citat: ”… Byggföretagen arbetar hantverksmässigt och är duktiga på att arbeta i projekt, men glömmer bort processtänkandet…”
”… Det vanliga på byggen är att det går många timmar till finjustering och andra efterarbeten innan ett nybygge kan tas i bruk. Byggbranschen jobbar av tradition med toleransgränser på flera centimeter…”
”… så att modulerna levereras på Ikeavis, som platta paket. Det ger effektivare och billigare transporter, smidigare hantering ute på byggarbetsplatsen, och - framförallt - ger det en effektivare produktion…”
”… Enligt olika studier skulle kostnaden för allt som byggs och uppförs kunna sänkas med mellan 30 och 50 procent. Det handlar bland annat om att cirka 30 procent av byggkostnaderna går åt till att åtgärda fel och andra slöserier…”
”… Tittar vi på produktivitetsutvecklingen, hur mycket extra som kom ut av varje arbetad timme, inom bygg- och anläggningssektorerna mellan 1995 och 2005 så var det årliga genomsnittet endast 0,2 procent. Om vi jämför detta med tillverkningsindustrin så var utvecklingen av produktiviteten 6,7 procent…”
”… Samhällsbyggnadssektorn står för mellan tio och 15 procent av BNP. Man behöver inte vara professor i nationalekonomi för att räkna ut vilka förluster vi gör genom att i onödan betala upp till dubbelt så mycket för gallerior, kontor, bostäder, skolbyggnader och sjukhus…”
Det är bl.a. detta som har fått mig att under de senaste decennierna fundera på varför det inte finns operativsystem för bostäder och andra byggnader.
Globalt sett så är ju de rimliga behoven av bostäder världen över under de närmaste 30 – 50 åren troligen flera miljarder!
När det gäller operativsystem för datorer så är ju dessa modifierade för olika länder och för olika kulturer världen över. På motsvarande sätt skulle man kunna modifiera generella operativsystemen för olika sorts bostäder, gallerior, kontor, bostäder, skolor, sjukhus osv.
Någon som sysslar med att skriva datorprogram skulle exempelvis kunna börja med att skriva ett enkelt operativsystem för Friggebodar.
http://www.nyteknik.se/nyheter/bygg/byggartiklar/article46323.ece
torsdag 20 november 2008
Elimineras arbetskostnaderna så räddas miljön!
Naturens resurser är helt gratis, så i princip är det bara kostnaderna för andras arbete, som gör att de flesta människorna inte har full access till allt som de behöver för sitt fysiska välbefinnande.
Ur mänskligt tidsperspektiv så är naturresurserna antingen förnybara eller icke-förnybara. Naturresurserna hämtas helt gratis från utvalda platser på och under mark- och vattenytan (försörjningsomlanden). Men rätten att hämta, omflytta och förändra är en exklusiv ensamrätt (äganderätt eller rådighet).
Ägandet och rådighetens spontana egenintresse har visat sig vara det bästa för att staten så enkelt som möjligt och till lägsta kostnad, skall kunna avkräva ansvar för försörjningsomlandens bevarande och nyttotillväxt. Mängden av förnybara resurser begränsas av biosfärens tillväxttakt, död och återfödande.
För icke-förnybara resurser så minskar tillgängligheten och upptäckten av nya naturliga koncentrationer allteftersom de gamla håller på att ta slut. Alla de icke-förnybara resurserna bör därför så snart och så långt som möjligt återanvändas, återvinnas, reproduceras och recirkuleras i kvalitetssäkrade kretslopp.
Det har visat sig att det egentligen inte räcker med att äganderätten, rådigheten och andra negativa rättigheter finns med i varje demokratisk stats konstitution. Därför bör det kanske även finnas någon sorts kollektiv rättighet som kan åberopas av författningsdomstolen eller barnens och kommande generationers ombud. Barnen och kommande generationer bör då ha den ovillkorliga rätten inskrivna i alla länders konstitution att: ”Naturen inte utsätts för systematisk koncentrationsökning av ämnen från berggrunden eller koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion eller undanträngning med fysiska metoder.” (Det Naturliga Steget, 2004).
Då naturresurserna, solenergin, fotosyntesen, vattnets kretslopp osv. i princip är helt gratis, så är det endast utgifterna för eventuella arbetskostnader, som hindrar att alla människor har full access till allt som behövs för överlevnad, optimal hälsa och välbefinnande. Även innovationer, tankeverksamheter, strategier och bevakningar, är ju i princip arbete. Därför bör rimligtvis även vinstutdelningarna och avkastningarna från realkapital kallas för arbetskostnader.
Jag anser att det dessutom är angeläget att det skapas fritt valbara alternativa valutor (med negativ ränta = parkeringsavgift på pengar). Dessa pengar kan då konkurrera med de ränteutsatta nationella valutorna. Alternativa valutor bör då så långt som möjligt kunna förhindra att räntekostnaderna avsevärt ökar priserna på alla de vanliga varorna, tjänsterna, bostäderna, infrasystemen och annat realkapital.
Räntekostnaderna är ju inte några arbetskostnader. Ränteinkomsterna är arbetsfria inkomster som måste betalas med pengar från någon annans arbetsinsatser! Den institutionella utformningen av de alternativt valbara valutorna bör därför kunna kvalitetssäkras så att de inte kan ge några ränteinkomster, även om någon skulle försöka (de bör bl.a. därför vara helt kontobaserade).
Det som hindrar de många människorna världen över från att alltid ha enklast möjliga access till alla tillgängliga resurser som hämtas helt gratis från naturen, är alltså enbart olika sorts arbetskostnader. Alla bör därför snarast engagera sig för att successivt mer och mer och mer försöka reducera dessa arbetskostnader så långt som det bara är möjligt. Samtidigt som man försöker eliminera alla räntekostnader.
Med allas access till internet, så skulle ju allt kunna förhandsbeställas av användarna själva via internet direkt från legoföretagen, innan någon ny batch av direkt monterbara delar helt automatiskt börjar bearbetas, och samtidigt som man deponerar betalningen. Den helt automatiserad bearbetningen och ytbehandlingen bör då kunna ske dygnet runt och helt utan behov av mänskliga arbetsinsatser.
Med optimalt anpassade infrasystem och logistik så skulle sedan allt kunna levereras ”spårbundet” och därmed helt utan mänskliga arbetsinsatser direkt till användarnas närbelägna monteringshallar. De monterbara delarna bör även kunna konstrueras så att de kan användas till så många olika produkter som möjligt.
Exempelvis bör precis samma eller liknande monterbara delar från samma sorts standardmaterial, fästelement och OEM-enheter, kanske kunna användas till allt ifrån barnvagnar, cyklar, barncyklar, lådbilar, trampbilar, gokartchassie, bagagekärror, cykelkärror, barncykelkärror, postvagnar, rollator, rullstolar, sparkcyklar, kanotvagnar, gasflaskekärror, golfbagvagnar, tevagnar, grillställ, trädgårdsvagnar osv.
Tillverkningen och leveransen fram till varje användares närbelägna monteringshall, bör då mer och mer ske utan andra arbetskostnader än råvaruleverantörernas, legotillverkarnas och transportföretagens vinster och realavkastningar!Monteringen bör sedan användarna kunna göra själva, eller ännu bättre vore kanske om alla de engagerade användarna inom varje närsektor själva ägde sina monteringshallar gemensamt. De färdiga produkterna kan ju då hyras ut istället för att säljas.
De olika delarna kan då bytas ut eftersom så att grejernas livscykel kanske är tio gånger längre än vad som nu är normalt. Dessutom behövs det kanske betydligt mindre än tiondelen så mycket grejer då de enbart hyrs just när de behöver användas. Globalt sett så skulle det ha oerhört stor betydelse för den ekologiska hållbarheten, energi- och vattenbehoven osv., om det bara behövde tillverkas hundradelen eller kanske så småningom bara femhundradelen så mycket!
Med monteringshallar som hyr ut, byter grejer, underhåller, demonterar, sorterar och skickar för återvinnig och reproduktion och en effektivast möjliga recirkulation i ständiga och kvalitetssäkrade kretslopp. Denna eller motsvarande förändringar av infrastrukturen och de sociotekniska systemen tror jag är nödvändig om vi vill rädda människorna och miljön!
Jag anser att hållbar tillväxt inte kan uppnås förrän kostnaderna för boendet och maten blir försumbar i förhållande till inkomsterna. Innan dess så har inte alla människor pengar, tid och ork för att uppleva allt som de önskar sig.
Ur mänskligt tidsperspektiv så är naturresurserna antingen förnybara eller icke-förnybara. Naturresurserna hämtas helt gratis från utvalda platser på och under mark- och vattenytan (försörjningsomlanden). Men rätten att hämta, omflytta och förändra är en exklusiv ensamrätt (äganderätt eller rådighet).
Ägandet och rådighetens spontana egenintresse har visat sig vara det bästa för att staten så enkelt som möjligt och till lägsta kostnad, skall kunna avkräva ansvar för försörjningsomlandens bevarande och nyttotillväxt. Mängden av förnybara resurser begränsas av biosfärens tillväxttakt, död och återfödande.
För icke-förnybara resurser så minskar tillgängligheten och upptäckten av nya naturliga koncentrationer allteftersom de gamla håller på att ta slut. Alla de icke-förnybara resurserna bör därför så snart och så långt som möjligt återanvändas, återvinnas, reproduceras och recirkuleras i kvalitetssäkrade kretslopp.
Det har visat sig att det egentligen inte räcker med att äganderätten, rådigheten och andra negativa rättigheter finns med i varje demokratisk stats konstitution. Därför bör det kanske även finnas någon sorts kollektiv rättighet som kan åberopas av författningsdomstolen eller barnens och kommande generationers ombud. Barnen och kommande generationer bör då ha den ovillkorliga rätten inskrivna i alla länders konstitution att: ”Naturen inte utsätts för systematisk koncentrationsökning av ämnen från berggrunden eller koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion eller undanträngning med fysiska metoder.” (Det Naturliga Steget, 2004).
Då naturresurserna, solenergin, fotosyntesen, vattnets kretslopp osv. i princip är helt gratis, så är det endast utgifterna för eventuella arbetskostnader, som hindrar att alla människor har full access till allt som behövs för överlevnad, optimal hälsa och välbefinnande. Även innovationer, tankeverksamheter, strategier och bevakningar, är ju i princip arbete. Därför bör rimligtvis även vinstutdelningarna och avkastningarna från realkapital kallas för arbetskostnader.
Jag anser att det dessutom är angeläget att det skapas fritt valbara alternativa valutor (med negativ ränta = parkeringsavgift på pengar). Dessa pengar kan då konkurrera med de ränteutsatta nationella valutorna. Alternativa valutor bör då så långt som möjligt kunna förhindra att räntekostnaderna avsevärt ökar priserna på alla de vanliga varorna, tjänsterna, bostäderna, infrasystemen och annat realkapital.
Räntekostnaderna är ju inte några arbetskostnader. Ränteinkomsterna är arbetsfria inkomster som måste betalas med pengar från någon annans arbetsinsatser! Den institutionella utformningen av de alternativt valbara valutorna bör därför kunna kvalitetssäkras så att de inte kan ge några ränteinkomster, även om någon skulle försöka (de bör bl.a. därför vara helt kontobaserade).
Det som hindrar de många människorna världen över från att alltid ha enklast möjliga access till alla tillgängliga resurser som hämtas helt gratis från naturen, är alltså enbart olika sorts arbetskostnader. Alla bör därför snarast engagera sig för att successivt mer och mer och mer försöka reducera dessa arbetskostnader så långt som det bara är möjligt. Samtidigt som man försöker eliminera alla räntekostnader.
Med allas access till internet, så skulle ju allt kunna förhandsbeställas av användarna själva via internet direkt från legoföretagen, innan någon ny batch av direkt monterbara delar helt automatiskt börjar bearbetas, och samtidigt som man deponerar betalningen. Den helt automatiserad bearbetningen och ytbehandlingen bör då kunna ske dygnet runt och helt utan behov av mänskliga arbetsinsatser.
Med optimalt anpassade infrasystem och logistik så skulle sedan allt kunna levereras ”spårbundet” och därmed helt utan mänskliga arbetsinsatser direkt till användarnas närbelägna monteringshallar. De monterbara delarna bör även kunna konstrueras så att de kan användas till så många olika produkter som möjligt.
Exempelvis bör precis samma eller liknande monterbara delar från samma sorts standardmaterial, fästelement och OEM-enheter, kanske kunna användas till allt ifrån barnvagnar, cyklar, barncyklar, lådbilar, trampbilar, gokartchassie, bagagekärror, cykelkärror, barncykelkärror, postvagnar, rollator, rullstolar, sparkcyklar, kanotvagnar, gasflaskekärror, golfbagvagnar, tevagnar, grillställ, trädgårdsvagnar osv.
Tillverkningen och leveransen fram till varje användares närbelägna monteringshall, bör då mer och mer ske utan andra arbetskostnader än råvaruleverantörernas, legotillverkarnas och transportföretagens vinster och realavkastningar!Monteringen bör sedan användarna kunna göra själva, eller ännu bättre vore kanske om alla de engagerade användarna inom varje närsektor själva ägde sina monteringshallar gemensamt. De färdiga produkterna kan ju då hyras ut istället för att säljas.
De olika delarna kan då bytas ut eftersom så att grejernas livscykel kanske är tio gånger längre än vad som nu är normalt. Dessutom behövs det kanske betydligt mindre än tiondelen så mycket grejer då de enbart hyrs just när de behöver användas. Globalt sett så skulle det ha oerhört stor betydelse för den ekologiska hållbarheten, energi- och vattenbehoven osv., om det bara behövde tillverkas hundradelen eller kanske så småningom bara femhundradelen så mycket!
Med monteringshallar som hyr ut, byter grejer, underhåller, demonterar, sorterar och skickar för återvinnig och reproduktion och en effektivast möjliga recirkulation i ständiga och kvalitetssäkrade kretslopp. Denna eller motsvarande förändringar av infrastrukturen och de sociotekniska systemen tror jag är nödvändig om vi vill rädda människorna och miljön!
Jag anser att hållbar tillväxt inte kan uppnås förrän kostnaderna för boendet och maten blir försumbar i förhållande till inkomsterna. Innan dess så har inte alla människor pengar, tid och ork för att uppleva allt som de önskar sig.
lördag 8 november 2008
Vattnets kretslopp som riktsnöre och inspirationskälla
Vattnets kretslopp, planetens klimat, atmosfär, yttemperatur mm. styrs och regleras helt gratis av solenergidrivna återkopplingssystem. Under de senaste seklerna så håller vi successivt på att helt äventyra den naturliga kvalitetssäkringen. Vi måste med alla medel hjälpas åt för att försöka stoppa en ”fasvridning” som redan börjat accelerera från negativ till positiv återkoppling. Det har kanske redan börjat tjuta i ”högtalarna”, så vi bör snarast försöka vrida ner volymen och vända bort mikrofonen.
Försörjningen med vatten och avlopp inom städer och tätorter sker utan att själva flödesprocessen kräver några mänskliga arbetsinsatser. Dygnet runt så kan alla när de vill – och samtidigt var och en för sig – beställa önskad mängd kallt eller tempererat vatten. Bara genom att reglera kranventilen i köket eller badrummet så sker både beställningen och leveransen av önskad mängd vatten. Betalningen kan sedan ske helt automatiskt via autogiro, när mätaren i källaren har vidarebefordrat data om ackumulerad mängd vatten till leverantörens databas.
Därmed är det bara för övervakning, underhåll och förnyelse som det behövs några som helst mänskliga arbetsinsatser. Det vatten (och avlopp) som beställs och regleras med kranventil och betalas via autogiro, kostar mindre än 1 öre/liter (Göteborg). Det vatten som hämtas på returflaska (som sedan återlämnas) från butikshyllan kostar ca 1000 ggr mera!!!
När det gäller leveranser av gas, fjärrvärme, el och digitaliserade signaler för ljud, bild och ömsesidig kommunikation (IKT), så är det i princip på samma sätt beställaren som själv bestämmer om och när något skall levereras. Detta visar på ett mycket tydligt sätt fördelarna med att låta förhandsbeställningar direkt fjärrstyra reglerbara flöden. Arbetskostnaderna kan då reduceras till nära nog försumbarhet i förhållande till levererade volymer och mängder. Samtidigt kan beställningarna och leveranserna på enklaste sätt kvalitetssäkras, och ske när som helst på dygnet.
Numera finns det inget som motsäger att leveranser från ”jord till bord” av mat och förbrukningsvaror och från ”skog och grus till hus” av allt annat som berör boendet och andra mänskliga aktiviteter, i princip kan reducera behoven av mänskliga arbetsinsatser på motsvarande sätt. Badrummets vattenkran motsvaras då av att med datormusen klicka på bilden på datorskärmen av det som beställs, ange antal och leveransadress och deponera betalningen.
Men för att då reducera behoven av mänskliga arbetsinsatser så långt som möjligt, så måste förstås de nuvarande infrastrukturella och sociotekniska system och logistiken hela vägen ”från jord till bord” osv… förändras radikalt. Tillverkningen av alla de olika delarna, fästelementen och oem-enheterna bör förstås automatiseras så långt som det är möjligt och optimalt, och inte starta innan en hel batch är beställd. För att leveranserna skall kunna ske dygnet runt och utan mänsklig medverkan, så måste de vara spårbundna och kvalitetssäkrade osv… osv…
De förändringar som jag mycket kortfattat försöker antyda och beskriva anser jag vara helt nödvändiga för att bl.a. få full respons (mycket, mycket lägre levnadskostnader) för att stoppa den globala uppvärmningen, samtidigt som man försöker åstadkomma en hållbar tillväxt som gäller för all överskådlig framtid.
Om vi under närmaste 50 – 100 åren vill skapa helt nya samhällsstrukturer som så långt som möjligt anpassas till vår planetbiosfärs och försörjningsomlands framtida förutsättningar, så måste vi förstås genast göra konkreta och detaljerade ritningar på alla dessa nya infra- och sociotekniska system.
Det behövs alltså en eller flera världsomfattande arkitektävlingar, där de bästa förslagen (under kanske någon tioårsperiod) som om och om igen visas upp och kanske dator(spel-) simuleras, för den miljard som regelbundet tittar på tv och använder internet och de över tre miljarder mobiltelefonerna.
Försörjningen med vatten och avlopp inom städer och tätorter sker utan att själva flödesprocessen kräver några mänskliga arbetsinsatser. Dygnet runt så kan alla när de vill – och samtidigt var och en för sig – beställa önskad mängd kallt eller tempererat vatten. Bara genom att reglera kranventilen i köket eller badrummet så sker både beställningen och leveransen av önskad mängd vatten. Betalningen kan sedan ske helt automatiskt via autogiro, när mätaren i källaren har vidarebefordrat data om ackumulerad mängd vatten till leverantörens databas.
Därmed är det bara för övervakning, underhåll och förnyelse som det behövs några som helst mänskliga arbetsinsatser. Det vatten (och avlopp) som beställs och regleras med kranventil och betalas via autogiro, kostar mindre än 1 öre/liter (Göteborg). Det vatten som hämtas på returflaska (som sedan återlämnas) från butikshyllan kostar ca 1000 ggr mera!!!
När det gäller leveranser av gas, fjärrvärme, el och digitaliserade signaler för ljud, bild och ömsesidig kommunikation (IKT), så är det i princip på samma sätt beställaren som själv bestämmer om och när något skall levereras. Detta visar på ett mycket tydligt sätt fördelarna med att låta förhandsbeställningar direkt fjärrstyra reglerbara flöden. Arbetskostnaderna kan då reduceras till nära nog försumbarhet i förhållande till levererade volymer och mängder. Samtidigt kan beställningarna och leveranserna på enklaste sätt kvalitetssäkras, och ske när som helst på dygnet.
Numera finns det inget som motsäger att leveranser från ”jord till bord” av mat och förbrukningsvaror och från ”skog och grus till hus” av allt annat som berör boendet och andra mänskliga aktiviteter, i princip kan reducera behoven av mänskliga arbetsinsatser på motsvarande sätt. Badrummets vattenkran motsvaras då av att med datormusen klicka på bilden på datorskärmen av det som beställs, ange antal och leveransadress och deponera betalningen.
Men för att då reducera behoven av mänskliga arbetsinsatser så långt som möjligt, så måste förstås de nuvarande infrastrukturella och sociotekniska system och logistiken hela vägen ”från jord till bord” osv… förändras radikalt. Tillverkningen av alla de olika delarna, fästelementen och oem-enheterna bör förstås automatiseras så långt som det är möjligt och optimalt, och inte starta innan en hel batch är beställd. För att leveranserna skall kunna ske dygnet runt och utan mänsklig medverkan, så måste de vara spårbundna och kvalitetssäkrade osv… osv…
De förändringar som jag mycket kortfattat försöker antyda och beskriva anser jag vara helt nödvändiga för att bl.a. få full respons (mycket, mycket lägre levnadskostnader) för att stoppa den globala uppvärmningen, samtidigt som man försöker åstadkomma en hållbar tillväxt som gäller för all överskådlig framtid.
Om vi under närmaste 50 – 100 åren vill skapa helt nya samhällsstrukturer som så långt som möjligt anpassas till vår planetbiosfärs och försörjningsomlands framtida förutsättningar, så måste vi förstås genast göra konkreta och detaljerade ritningar på alla dessa nya infra- och sociotekniska system.
Det behövs alltså en eller flera världsomfattande arkitektävlingar, där de bästa förslagen (under kanske någon tioårsperiod) som om och om igen visas upp och kanske dator(spel-) simuleras, för den miljard som regelbundet tittar på tv och använder internet och de över tre miljarder mobiltelefonerna.
torsdag 23 oktober 2008
Hållbar tillväxt vs ”brukskapitalism”.
En traditionell kapitalist är den som istället för att direkt konsumera upp alla sina inkomster, investerar en del av inkomsterna för att i framtiden försöka öka sina inkomster. Detta görs troligen med förhoppningen att för all framtid öka sina möjligheter att kunna uppfylla alla sina önskningar; såsom ökad valfrihet och valfri mobilitet, och kanske att helt och fullt kunna uppleva optimal hälsa och ökat välbefinnande.
Att anklaga kapitalismen som sådan är väl i så fall helt befängt!!!
En förnuftig investerare eftersträvar rimligtvis ökad produktivitet. Ökad produktivitet som i sin tur medför ökad produktion leder ju till allmän ekonomisk tillväxt. Men på grund av vår planets begränsade försörjningsomland så krävs det hushållning med naturresurser, för att det skall bli en fortlöpande hållbar tillväxt. Och hållbar är endast den tillväxttakt som avspeglar det levandes tillväxt, död och återfödande.
När det gäller kapitalister som investerar i ren tjänsteproduktion så är förutsättningarna däremot helt annorlunda. Där finns det inte den sortens begränsningar. Om det potentiella utbudet av en myllrande mångfald av rena tjänster är mer än tillräckligt, så begränsas det faktiska tjänsteutbudet enbart av vad de nuvarande och de kommande konsumenterna efterfrågar.
Det faktiska tjänsteutbudet begränsas då enbart av vad konsumenterna har tid, ork, lust och råd med. Men den valfriheten har knappast alla konsumenter förrän de med viss trygghetsmarginal tillgodosett alla sina basala fysiska behov (mat, kläder, bostad, viss mobilitet, vila, avkoppling osv.).
Men är då inte en ekonomisk tillväxt som successivt i allt större och större omfattning baseras på rena privata och ömsesidigt välbetalda tjänsteutbud en ren utopi?!? Nöjer sig då inte de allra flesta median- och låginkomsttagare, bidragstagare m.fl. med att någorlunda tillgodose de fysiska behoven, för att sedan bara sitta på soffan, dricka öl, titta på tv, spela spel och fildela?
Citat: ”… Den chilenske nationalekonomen Manfred Max-Neef et al har identifierat nio mänskliga behov som varit desamma i alla kulturer och i alla tider…/… Fysiska behov, Trygghet/beskydd, Engagemang, Avkoppling, Tillgivenhet, Förståelse, Kreativitet, Identitet/mening, Frihet…” ”… Ett hållbart samhälle är således ett samhälle som kan bibehålla sin jämvikt gentemot naturen samtidigt som människornas förmåga att tillgodose sina behov inte förhindras…”
http://www.detnaturligasteget.se/se/Kunskap/Forsta_hallbarhet/Principer/
De allra flesta har alltså hittills inte haft tillräckligt med tid, ork och resurser över för att efterfråga betalda tjänster som erbjuder sådant som i olika grad behövs för att uppleva optimal hälsa och välbefinnande!
Det dagliga arbetet och resorna fram och tillbaka till arbetet, skolan, dagis, butiker och serviceställen osv., gör att de flesta av de övriga behoven har blivit åsidosatta. De flesta har varit hänvisade till att via virtuella medier (tv, dataspel, chatt, sms, mobil osv.) uppleva en relativt passiv, urvattnad och ställföreträdande grad av engagemang, kreativitet, avkoppling osv…
Därför kan man rimligtvis vara ganska säker på att den ekonomiska tillväxten inte skulle stagnera, även om kostnaderna för mat, tak och andra basala fysiska behov blev försumbara samtidigt som inkomsterna behölls på nuvarande nivåer. Däremot skulle sannolikt de flesta konsumeter inte ta vilka skitjobb som helst till lägre löner, om de ändå kunde försörja sig till mycket låga kostnader därför att all tillverkning och alla leveranser automatiserades på motsvarande sätt som när det gäller försörjningen med vatten och avlopp.
För att det kanske skall bli lättare att förstå vad jag egentligen menar med det som jag skriver här, så kan denna artikel ses som ett komplement till min artikel om ”Sysselsättning och arbetsdelning vs återanvändning” 2008-10-09 på ”Fritt forum”
Det finns därför rimliga incitament för dem som investerar i rena hälsobringande upplevelseanläggningar (i huvudsak lokala, regionala) med omfattande fysiska utrustningar och system, att enas om gemensamma ”virtuella” paraplyorgan som till lägsta möjliga kostnader, gör teknikupphandlingar direkt från helautomatiserade legoföretag och ”underleverantörer” av skräddarsydda OEM-moduler och standardiserade fästelement, vinkel- och fjäderfästen.
Att anklaga kapitalismen som sådan är väl i så fall helt befängt!!!
En förnuftig investerare eftersträvar rimligtvis ökad produktivitet. Ökad produktivitet som i sin tur medför ökad produktion leder ju till allmän ekonomisk tillväxt. Men på grund av vår planets begränsade försörjningsomland så krävs det hushållning med naturresurser, för att det skall bli en fortlöpande hållbar tillväxt. Och hållbar är endast den tillväxttakt som avspeglar det levandes tillväxt, död och återfödande.
När det gäller kapitalister som investerar i ren tjänsteproduktion så är förutsättningarna däremot helt annorlunda. Där finns det inte den sortens begränsningar. Om det potentiella utbudet av en myllrande mångfald av rena tjänster är mer än tillräckligt, så begränsas det faktiska tjänsteutbudet enbart av vad de nuvarande och de kommande konsumenterna efterfrågar.
Det faktiska tjänsteutbudet begränsas då enbart av vad konsumenterna har tid, ork, lust och råd med. Men den valfriheten har knappast alla konsumenter förrän de med viss trygghetsmarginal tillgodosett alla sina basala fysiska behov (mat, kläder, bostad, viss mobilitet, vila, avkoppling osv.).
Men är då inte en ekonomisk tillväxt som successivt i allt större och större omfattning baseras på rena privata och ömsesidigt välbetalda tjänsteutbud en ren utopi?!? Nöjer sig då inte de allra flesta median- och låginkomsttagare, bidragstagare m.fl. med att någorlunda tillgodose de fysiska behoven, för att sedan bara sitta på soffan, dricka öl, titta på tv, spela spel och fildela?
Citat: ”… Den chilenske nationalekonomen Manfred Max-Neef et al har identifierat nio mänskliga behov som varit desamma i alla kulturer och i alla tider…/… Fysiska behov, Trygghet/beskydd, Engagemang, Avkoppling, Tillgivenhet, Förståelse, Kreativitet, Identitet/mening, Frihet…” ”… Ett hållbart samhälle är således ett samhälle som kan bibehålla sin jämvikt gentemot naturen samtidigt som människornas förmåga att tillgodose sina behov inte förhindras…”
http://www.detnaturligasteget.se/se/Kunskap/Forsta_hallbarhet/Principer/
De allra flesta har alltså hittills inte haft tillräckligt med tid, ork och resurser över för att efterfråga betalda tjänster som erbjuder sådant som i olika grad behövs för att uppleva optimal hälsa och välbefinnande!
Det dagliga arbetet och resorna fram och tillbaka till arbetet, skolan, dagis, butiker och serviceställen osv., gör att de flesta av de övriga behoven har blivit åsidosatta. De flesta har varit hänvisade till att via virtuella medier (tv, dataspel, chatt, sms, mobil osv.) uppleva en relativt passiv, urvattnad och ställföreträdande grad av engagemang, kreativitet, avkoppling osv…
Därför kan man rimligtvis vara ganska säker på att den ekonomiska tillväxten inte skulle stagnera, även om kostnaderna för mat, tak och andra basala fysiska behov blev försumbara samtidigt som inkomsterna behölls på nuvarande nivåer. Däremot skulle sannolikt de flesta konsumeter inte ta vilka skitjobb som helst till lägre löner, om de ändå kunde försörja sig till mycket låga kostnader därför att all tillverkning och alla leveranser automatiserades på motsvarande sätt som när det gäller försörjningen med vatten och avlopp.
För att det kanske skall bli lättare att förstå vad jag egentligen menar med det som jag skriver här, så kan denna artikel ses som ett komplement till min artikel om ”Sysselsättning och arbetsdelning vs återanvändning” 2008-10-09 på ”Fritt forum”
Det finns därför rimliga incitament för dem som investerar i rena hälsobringande upplevelseanläggningar (i huvudsak lokala, regionala) med omfattande fysiska utrustningar och system, att enas om gemensamma ”virtuella” paraplyorgan som till lägsta möjliga kostnader, gör teknikupphandlingar direkt från helautomatiserade legoföretag och ”underleverantörer” av skräddarsydda OEM-moduler och standardiserade fästelement, vinkel- och fjäderfästen.
Prosumenter, anvesterare och Open Source.
Grundlagens individuella rättigheter gör att varje människa som bor i landet tillförsäkras negativ frihet. Ingen annan människa, organisation eller statens demokratiska system, har därför rätt att hindra någon från att försöka förverkliga sina önskningar. Med positiv frihet menas att ha praktiska möjligheter att förverkliga sina önskningar. I de flesta fall så krävs det då fysiska resurser, varav den egna kreativitets-, aktivitets- och arbetsförmågan och engagemanget är en viktig del.
Men det räcker i varje fall inte i det nuvarande samhället, utan samarbete med andra människor måste ske, för att kunna öka de praktiska möjligheterna. Samhället har sedan länge varit hierarkiskt, och de politiska besluten fattas numera av de valda ombuden i det demokratiska systemet. Då är det särskilt viktigt att om möjligt undvika onödig hierarkisk maktutövning. Det är därför mycket viktigt att principen att beslut som lika gärna kan ske på regionala, kommunala och privata nivåer tillämpas i alla sammanhang och på alla nivåer.
Det är mycket som idag tyder på – exempelvis finanskrisen – att det politiska systemet har kommit till vägs ände, när det gäller att öka (i takt med att BNP ökar) alla enskilda människors praktiska möjligheter att försöka förverkliga sina önskningar!
Det är inte majoriteten av låg- och medianinkomsttagare, eller pensionärer och bidragstagare som har fått ökade möjligheter att förverkliga sina önskningar genom demokratiska beslut och ökade skatter! Under de senaste decennierna så har de tekniska frihetsgraderna och möjligheterna ökat oerhört. Men de flesta svenska hushåll har inte alls genom några demokratiska beslut, kunnat ta del av dessa dramatiskt ökade tekniska möjligheter och frihetsgrader mm., för att öka sina egna möjligheter att förverkliga sina önskningar!
Därför är det hög tid att vi såsom användare och konsumenter, inte har några falska förväntningar om att politikerna kan eller vill göra något, för att förverkliga våra innersta önskningar. Vi bör därför via bloggar, forum och på annat sätt börja tala och diskutera med varandra om att samordna våra inköp för att så långt som möjligt försöka sänka våra utgifter. Redan på 1980-talet skriver Alvin Toffler om prosumenter (producerande konsumenter) och senare har det skrivits om anvesterare (användande investerare).
Citat: ”I wikinomin är det användarna som producerar och investerar sin kunskap och tid. De är prosumenter eller anvesterare”.
Men ”Open Source Marketing” behöver naturligtvis inte bara gälla sådant som sker via datanät och cyberrymden. Att anvestera för att minska kostnaderna och utgifterna bör vara angeläget inte minst för alla som använder olika saker, utrustningar, byggnader och anläggningar för bedriva inkomstbringande verksamheter. Att eftersträva lägsta möjliga anvesteringskostnader, utan att göra avkall på andra aspekter är rimligtvis enbart till fördel för verksamheten.
Bönder som bedriver lant- och skogsbruk bör kunna göra ännu mycket mera för att bli typiska anvesterare. Rimligtvis bör det i princip vara faktiskt möjligt för miljoner bönder världen runt, att via gemensamma paraplyorgan teknikupphandla och avropsavtala direkt från legoföretag och underleverantörer som är intresserade av att samarbeta.
Legoföretagen och underleverantörerna bör med långsiktiga samarbetsavtal, kunna bearbeta och ytbehandla standardmaterial till enkelt och direkt monterbara delar, standardiserade fästelement och en mångfald av OEM-enheter till successivt allt lägre och lägre arbetskostnader.
Internet kan förstås då användas som gemensamt IKT-nav, där varje bondby beställer genom att kryssa i beställningarna och deponeringen av betalningen, innan några nya batchar börjar tillverkas. Långsiktigt är det naturligtvis helt avgörande att allt sker så autonomt som möjligt och då genom att eliminera och reducera kostnadskrävande mänskliga arbetsinsatser så långt som möjligt.
Monteringen sker lämpligen i monteringshallar som gissningsvis byggs inom områden med lagom avstånd till tillräckligt många verksamheter som bedrivs i tillräckligt stor omfattning. Inom tillfartslederna till städer och storstäder med många stora villaområden, så blir det sannolikt även många fler än bönderna som passar på att samtidigt och samordnat beställa från samma leverantörer och sedan hyra in sig i monteringshallarna.
De flesta av de boende runt böndernas gårdsbutiker, golfbanor och annan myllrande mångfald av fysiskt aktivt hälsobringande upplevelseverksamheter, utnyttjar förstås de nya hyressystemen för alla möjliga sorts utrustningar för att minska sina levnads- och aktivitetskostnader så långt som möjligt.
Industriepokens och varumärkesleverantörernas efterföljare behöver basalt knappast mer än globala oem- och legoföretag som ”spårbundet”, förarlöst och dygnet runt levererar direkt till närskaliga monterings-/uthyrnings-/underhålls-/demonterings- och sorteringshallar (och vidare för återvinning, reproduktion och recirkulation i kretslopp). Legoföretag, förarlösa direktleveranser och monteringshallar i direkt närhet till varje användare, är alltså allt som behövs för att tillgodose allas fysiska basbehov! Utgifterna och levnadskostnaderna kan rimligen reduceras till en bråkdel, om vi bara samarbetar effektivt och optimalt.
IKEA skulle möjligen kunna utveckla sig till något som liknar det skissade ”paraplyorganet” men det är knappast troligt. Konsument- och bondekooperationen urartade ju totalt, genom att försöka sätta sig på två stolar samtidigt! De övergav ju helt sina uppdragsgivare genom att inte nöja sig med att vara et strikt och renodlat upphandlingsorgan, med absolut enda intresse att sänka alla sort kostnader så långt som möjligt; och då även för driften av den egna konsultverksamheten genom att så mycket som möjligt sköts ”virtuellt”.
Men det räcker i varje fall inte i det nuvarande samhället, utan samarbete med andra människor måste ske, för att kunna öka de praktiska möjligheterna. Samhället har sedan länge varit hierarkiskt, och de politiska besluten fattas numera av de valda ombuden i det demokratiska systemet. Då är det särskilt viktigt att om möjligt undvika onödig hierarkisk maktutövning. Det är därför mycket viktigt att principen att beslut som lika gärna kan ske på regionala, kommunala och privata nivåer tillämpas i alla sammanhang och på alla nivåer.
Det är mycket som idag tyder på – exempelvis finanskrisen – att det politiska systemet har kommit till vägs ände, när det gäller att öka (i takt med att BNP ökar) alla enskilda människors praktiska möjligheter att försöka förverkliga sina önskningar!
Det är inte majoriteten av låg- och medianinkomsttagare, eller pensionärer och bidragstagare som har fått ökade möjligheter att förverkliga sina önskningar genom demokratiska beslut och ökade skatter! Under de senaste decennierna så har de tekniska frihetsgraderna och möjligheterna ökat oerhört. Men de flesta svenska hushåll har inte alls genom några demokratiska beslut, kunnat ta del av dessa dramatiskt ökade tekniska möjligheter och frihetsgrader mm., för att öka sina egna möjligheter att förverkliga sina önskningar!
Därför är det hög tid att vi såsom användare och konsumenter, inte har några falska förväntningar om att politikerna kan eller vill göra något, för att förverkliga våra innersta önskningar. Vi bör därför via bloggar, forum och på annat sätt börja tala och diskutera med varandra om att samordna våra inköp för att så långt som möjligt försöka sänka våra utgifter. Redan på 1980-talet skriver Alvin Toffler om prosumenter (producerande konsumenter) och senare har det skrivits om anvesterare (användande investerare).
Citat: ”I wikinomin är det användarna som producerar och investerar sin kunskap och tid. De är prosumenter eller anvesterare”.
Men ”Open Source Marketing” behöver naturligtvis inte bara gälla sådant som sker via datanät och cyberrymden. Att anvestera för att minska kostnaderna och utgifterna bör vara angeläget inte minst för alla som använder olika saker, utrustningar, byggnader och anläggningar för bedriva inkomstbringande verksamheter. Att eftersträva lägsta möjliga anvesteringskostnader, utan att göra avkall på andra aspekter är rimligtvis enbart till fördel för verksamheten.
Bönder som bedriver lant- och skogsbruk bör kunna göra ännu mycket mera för att bli typiska anvesterare. Rimligtvis bör det i princip vara faktiskt möjligt för miljoner bönder världen runt, att via gemensamma paraplyorgan teknikupphandla och avropsavtala direkt från legoföretag och underleverantörer som är intresserade av att samarbeta.
Legoföretagen och underleverantörerna bör med långsiktiga samarbetsavtal, kunna bearbeta och ytbehandla standardmaterial till enkelt och direkt monterbara delar, standardiserade fästelement och en mångfald av OEM-enheter till successivt allt lägre och lägre arbetskostnader.
Internet kan förstås då användas som gemensamt IKT-nav, där varje bondby beställer genom att kryssa i beställningarna och deponeringen av betalningen, innan några nya batchar börjar tillverkas. Långsiktigt är det naturligtvis helt avgörande att allt sker så autonomt som möjligt och då genom att eliminera och reducera kostnadskrävande mänskliga arbetsinsatser så långt som möjligt.
Monteringen sker lämpligen i monteringshallar som gissningsvis byggs inom områden med lagom avstånd till tillräckligt många verksamheter som bedrivs i tillräckligt stor omfattning. Inom tillfartslederna till städer och storstäder med många stora villaområden, så blir det sannolikt även många fler än bönderna som passar på att samtidigt och samordnat beställa från samma leverantörer och sedan hyra in sig i monteringshallarna.
De flesta av de boende runt böndernas gårdsbutiker, golfbanor och annan myllrande mångfald av fysiskt aktivt hälsobringande upplevelseverksamheter, utnyttjar förstås de nya hyressystemen för alla möjliga sorts utrustningar för att minska sina levnads- och aktivitetskostnader så långt som möjligt.
Industriepokens och varumärkesleverantörernas efterföljare behöver basalt knappast mer än globala oem- och legoföretag som ”spårbundet”, förarlöst och dygnet runt levererar direkt till närskaliga monterings-/uthyrnings-/underhålls-/demonterings- och sorteringshallar (och vidare för återvinning, reproduktion och recirkulation i kretslopp). Legoföretag, förarlösa direktleveranser och monteringshallar i direkt närhet till varje användare, är alltså allt som behövs för att tillgodose allas fysiska basbehov! Utgifterna och levnadskostnaderna kan rimligen reduceras till en bråkdel, om vi bara samarbetar effektivt och optimalt.
IKEA skulle möjligen kunna utveckla sig till något som liknar det skissade ”paraplyorganet” men det är knappast troligt. Konsument- och bondekooperationen urartade ju totalt, genom att försöka sätta sig på två stolar samtidigt! De övergav ju helt sina uppdragsgivare genom att inte nöja sig med att vara et strikt och renodlat upphandlingsorgan, med absolut enda intresse att sänka alla sort kostnader så långt som möjligt; och då även för driften av den egna konsultverksamheten genom att så mycket som möjligt sköts ”virtuellt”.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)