tisdag 27 oktober 2009

När skapas användarnas alternativ till Saltsjöbadsavtalet?

LO har bl.a. via Saltsjöbadsavtalen med dess privilegier från socialistmajoritetens demokratiska speciallagar och utvalda remissinstanser, bildat korporationer med Sveriges storproducenter och distributörer. Detta gick visst an utan nämnvärd diskussion på den tiden! Kanske därför att Sverige saknar en författningsdomstol, som noga bevakar och värnar om medborgarnas personliga och privata fri- och rättigheter.
Skråväsendet har på så sätt mer och mer återinförts smygvägen, och permanentats i namn av t.ex. Saltsjöbadsandan:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Korporativism

Storföretagen och varumärkena köps och säljs allt mer och mer på världsmarknaden till fantasipriser, produktion flyttar mer och mer till låglöneländerna och distributionen sker mer och mer tvärs över kontinenterna.
I takt med detta så har denna ödesdigra korporativism medfört att kostnaderna, priserna och skatterna för den inhemska hanteringen av mat, bostäder, byggnader, anläggningar, infrastruktur, transporter, sociotekniska system och logistik blivit mer och mer betungande för användarna och konsumenterna.

Speciellt för boendet satte en helt otyglad kostnads-, pris- och skattespiral full fart på 1960-talet. Vår omoderna etta i centrala Göteborg; med stort kök, gasspis och dass på gården, kostade t.ex. 55 kr/mån i början av 60-talet. Den nybyggda 3:an på Hisingen som vi flyttade till när min blivande fru väntade barn, kostade abrupt mer än åtta ggr så mycket, dvs. 460 kr/mån.

Miljonprogrammet för bostadsbyggandet, var förstås det som gjorde att praktiskt taget alla alternativ med billiga bostäder försvann, i samband med ett gigantiskt rivningsraseri. Parkinsons lagar anammades samtidigt tillfullo, tom för att med social ingenjörskonst belasta vars och ens privata levnadskostnader! Generaldirektörernas tjänstemannakår smög aningslöst de byråkratiska beslutens tyranni på oss steg för steg! Det skedde bl.a. genom tvingande rigida byggnormer, och allmännyttans korporativa ägande av hyresbostäder.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Miljonprogrammet
http://sv.wikipedia.org/wiki/Parkinsons_lag
http://sv.wikipedia.org/wiki/Social_ingenj%C3%B6rskonst
http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kommentar/artikel_2730529.svd
http://www.helagotland.se/ledare/artikel.aspx?articleid=5492481

Alternativen för val av bostad och boendekostnader, försvann brutalt på mindre än ett årtionde. Rivningsraseriet inom städernas centrum och runt stortorget för att riva ner stadshotellet och bereda plats för Konsum och Domus, bidrog ytterligare till allt högre och högre levnadskostnader och minskat välbefinnande.

Det tycks alltså inte finnas någon som helst hejd på en mer och mer genomgripande ekonomisk obalans, och alldeles speciellt då mellan dem som producerar och distribuerar tunga, skrymmande och närskaliga saker och system, och de som använder och konsumerar alla dessa saker och system.

Maktförhållandena är långt ifrån jämbördiga! De enskilda användarnas praktiska förhandlingsmöjligheter med företag, rikspolitiker, ekonomer och massmedia, har hitintills varit så gott som helt obefintliga. Producenterna och distributörerna – inklusive fackföreningarna – av tunga, skrymmande, bulkaktiga och närskaliga saker och system, är såsom socialdemokratins och den privilegierade arbetarrörelsens nya adel! Det skedde liksom aningslöst demokratiskt genom återupplivade korporativa ”skråväsenden” och klåfingriga ”Lidbommerier”, som smygvägen utvecklades till ett integritets- och grundlagskränkande myndighets- och tjänstemannavälde!
http://www.timbro.se/bokhandel/pdf/75664437.pdf
http://danne-nordling.blogspot.com/2006/06/vad-r-rttigheter.html

De storskaliga basindustrierna – med dess traditionellt mansdominerade verksamheter – är därmed som oligopoliskt ”skyddade verkstäder” inom varje region för sig! I praktiken så har LO-folket och socialdemokratin smygvägen och aningslöst blivit en del av en motpart gentemot de enskilda konsumenterna och hushållen. Tyvärr så har detta ändå aldrig kommit till uttryck och diskussion i den allmänna samhällsdebatten i Sverige!

Kostnaderna, priserna och obalansen för de privata användarna av varor och tjänster har skenat iväg ytterligare, genom att skatten och arbetsgivaravgifterna läggs direkt ovanpå företagens arbetskostnader och momsen läggs ovanpå priserna. Alla verksamheternas räntekostnader, reklam, sponsring, svinn och prisdumpningar hamnar dessutom ovanpå normalpriserna.

Under en relativt kort tid för ca 100 år så fanns det gissningsvis allvarligt menade tendenser för att utjämna maktförhållandena, genom bildandet av konsumföreningar och lantbrukskooperativ. Konsument- och lantbrukskooperativen urartade dock totalt, genom att istället för att såsom paraplyorgan enbart avropsavtala om lägsta möjliga kostnader och priser, så började de själva amatörartat och tjänstemannastyrt, att producera och sälja till de egna medlemmarna!!! De urartade alltså redan efter någon enstaka generation, till en Parkinsonslagbunden och vinstdrivande motpart till de egna medlemmarna!

Tyvärr så fanns det ju på den tiden inga som helst möjligheter att samtidigt bygga upp optimala logistik- och infrasystem i form av internet, datorer, IKT, Ipv6, automation, recirkulation i kretslopp och receptstyrd process och reglerteknik.

Det är ju dessutom inte enbart enskilda människor och hushåll som använder tillverkade saker, byggnader, anläggningar och system. Även tjänsteföretagen, offentligsektorn och andra verksamheter är mycket stora användare av allt som tillverkas, levereras och byggs upp. Offentligsektorn – såsom ”mjölkkossa” åt de stora basindustriföretagens mansdominerade och ”skyddade verkstäder” – gör exempelvis årliga upphandlingar för över 400 miljarder.

Någon sorts ”alla användares gemensamma paraplyorgan” för omfattande och långsiktiga teknikupphandlingar och avropsavtal direkt med exempelvis legoföretagen, underleverantörerna, sågverken och lantbrukarna – i klass med t.ex. Saltsjöbadsavtalen – finns inte!
Paraplyorganen på efterfrågesidan för teknikupphandlingar, avropsavtal mm., skulle kanske i vissa fall, kunna omfatta hela EU och varför inte även globalt för alla slutanvändare i hela världen. Obalansen gentemot utbudssidans multijättar såsom Wal-Mart och Co, bör på så sätt successivt mer och mer kunna elimineras.

söndag 4 oktober 2009

Framtidens arbets- och marknadsarena

Lyckas vi gemensamt bygga upp ett framtida samhälle med försumbara kostnader för mat, tak och annat, så kommer alla att ha massor av tid och ork över, för att uppleva viktiga saker tillsammans med andra människor.

Försumbara kostnader för reproducerbart arbete når vi sannolikt enklast och säkrast med kvalitetssäkrade sociotekniska strukturer och kretsloppsbaserade infrasystem. Med optimala system, strukturer och logistik, så finns det sannolikt nästan alltid möjligheter att göra sig oberoende av att direkt eller indirekt behöva betala dyrt för att rutinartade reproducerbara bearbetnings- och flödesmoment utförs som mänskliga arbetsinsatser. Ineffektiva verksamheter som beror på rigida infrasystem och suboptimerad logistik, medför i sin tur onödiga ränteutgifter, skatter, avgifter, vinstutdelningar och inte minst onödigt slöseri med begränsade resurser.

Onödiga och miljöbelastande verksamheter, sker kanske dessutom ofta via olika sorts politiskt beslutade ”subventioner”! Politikerna, massmedierna, ekonomerna m.fl. tycks mycket hellre satsa på nya verksamheter och uppfinningar som ger löfte om ökad sysselsättning, än strukturomvandlingar och sociotekniska system som maximerar den tekniska effektiviteten.

Kostnaderna blir förstås mycket, mycket lägre, om rutin- och reproducerbart arbete autonomt utförs av receptstyrd dator- och maskinkraft. Via nätet dygnet runt, kan då de beställande ”prosumenterna” själva – eller deras utvalda ombud – deponera betalningen, initiera recepten och processerna, samt adressera och övervaka de helt receptstyrda produktions- och distributionssystemen.

Om och när fler och fler gemensamt och målmedvetet deltar för att bygga upp kvalitetssäkrade och sociotekniskt kretsloppsbaserade recirkulationssystem, så blir sannolikt fler och fler ekonomiskt immuna mot finansmarknadens bevisligen ohållbara riskkapital. Samtidigt blir rimligtvis fler och fler oberoende av räntelån, konjunktursvängningar, och oberoende av det rikspolitiska etablissemangets nyckfulla beslut om oerhört resurskrävande välfärdssystem, höger-/vänsterpolitik och sysselsättningssyndrom.

Internet och nätstrukturen möjliggör och motiverar förändring, utveckling, uppdatering och optimering av samhällets övriga infrasystem. De nya sociala nätverken möjliggör och motiverar en allomfattande successiv socioteknisk strukturomvandling av metoderna och logistiken för att avsevärt mera direkt byta tjänster och saker med varandra.

Alla de reproducerbara momenten av de traditionella mänskliga arbetsinsatserna från ”jord till bord” och från ”skog och grus till hus” bör – via nätstrukturen – successivt mer och mer övertas av receptstyrd dator- och maskinkraft.

De ständigt ökande möjligheterna till olika sorts kontakter via nätet, gör att fler och fler onödiggjorda traditionella företags-, offentlighets- och myndighetsfunktioner steg för steg bör fasas ut och/eller digitaliseras så att driftskostnaderna blir försumbara. För att så snart som möjligt minska levnadskostnaderna så bör utfasningen ske så snabbt som möjligt. När och om onödiga fysiska aktiviteter elimineras, så minskar förstås även energibehoven, klimatförändringarna, skövlingen av naturresurserna och varje människas ekologiska fotavtryck och försörjningsomland!

Vinsten med reducering och eliminering av onödiga mellanled kan knappast överskattas. Ett belysande exempel på detta är försörjningen med vatten och avlopp inom städer och tätorter. Vatten direkt från badrums- eller kökskranen kostar mindre än ett öre/litern! Samma sorts vatten som användaren själv hämtar på returflaska från butikshyllan kostar ca 1000 ggr mera! De extra mellanleden med att kanske varje dag om och om igen utföra flertalet onödiga mänskliga arbetsmoment från råvaruproducenten till butikshyllan och alla enskilda betalningar via kassapersonalen, kostar alltså tusen gånger mera!

Visserligen har det i detta fall tagit bortåt tusen år av utvecklingsarbete för att reducera kostnaderna så här mycket. Men det visar ju ändå vilka framtida möjligheter som rimligtvis faktiskt bör finnas för alla människor, att alltid ha tillgänglighet till alla önskade saker, på önskad plats vid varje önskad tidpunkt, till nära nog försumbara kostnader!

Allt talar alltså för att kostnaderna för maten bostäderna och allt annat, successivt, rimligtvis och faktiskt med tiden bör kunna reduceras till nära nog försumbarhet! Våra privata tjänsteutbyten bör samtidigt med totaloptimerade system, mer och mer kunna ske utan onödiga mellanled, skatter, avgifter, räntekostnader och miljöbelastningar.

Vad är det då för nya sorts tjänster som vi sinsemellan bör byta med varandra?
När och om de basala levnadskostnaderna blir så pass försumbara, så att alla har massor med tid, ork och pengar över för helt andra och valfria aktiviteter, vad är det då som de allra flesta människor egentligen vill sysselsätta sig med?
När de basala utgifterna blir mer och mer försumbara, så är det förstås helt avgörande att nya ekologiskt hållbara marknadsutbud och verksamheter blir tillräckligt omfattande och attraktiva, så att betalningsviljan och medianinkomsterna inte samtidigt minskar.

Gissningsvis så är det då olika kombinationer och mixningar av aktiva och stimulerande upplevelsetjänster, som de flesta är beredda att betala för. Olika människors olika önskemål, är väl sammantaget nära nog obegränsade. Men det går ju sedan länge att laga till massor av olika sorts maträtter med ett relativt fåtal olika sorts ingredienser. Rimligen bör då samma förutsättningar finnas för en nära nog obegränsad mängd av kreativa och attraktiva upplevelserecept.

De genuint mänskliga behov – som hitintills bara sporadiskt och i mycket begränsad omfattning har marknadsförts som målmedvetna upplevelseutbud – finns bl.a. listade på den här webbsidan:
http://tinyurl.com/mnuhyx

Lyckas vi gemensamt bygga upp ett framtida samhälle med försumbara kostnader för mat, tak och annat, så kommer alla att ha massor av tid och ork över, för att tillsammans med andra uppleva ömsesidig delaktighet/engagemang, uppskattning/tillgivenhet, förståelse/begriplighet, avkoppling/vila, kreativitet/skapande, identitet/mening och valfrihet.

Kreativa och passionerade entreprenörer, coacher och aktörer på en myllrande mångfald av olika marknadsarenor, bör på olika sätt kunna erbjuda alla betalningsvilliga konsumenter stimulerande och attraherande upplevelser. Ju fler som är villiga att tillsammans med likasinnade betala generöst för olika sorts upplevelser, ju större skillnad blir det ju mellan medianinkomster och de basala utgifterna för de fysiska behoven, beskyddet och tryggheten.

När och om den framtida marknadsarenan helt domineras av genuint valfria och hälsobringande tjänste- och upplevelseverksamheter, där var och en kan ta för sig efter önskemål och intresse, så krävs det förstås att även alla skatter och avgifter på arbete och all moms på konsumtion blir helt försumbara.