lördag 6 mars 2010

Är nuvarande skatter, subventioner och transfereringar integritetskränkande?

De allmänmänskliga behoven är desamma i alla kulturer och under alla historiska epoker. De finns beskrivna på webbsidan:
http://www.esam.se/index.php?option=com_content&task=view&id=53&Itemid=67

Åke E Andersson: ”… Människorna är drivna av en inre längtan efter ständigt nya upplevelser… Produktionen är endast ett medel för att kunna uppleva och konsumera. Människorna söker först och främst mening i tillvaron genom ett friskt och gott liv. Samtidigt vill de umgås med varandra och ha det trevligt…
… En riktig tjänst kräver ständig närvaro av både konsumenten och producenten. Patient och läkare/sjuksköterska i sjukvården. Gäst och kypare på krogen. Banktjänsteman och kund på var sin sida av disken. Publik i salongen och sångare på scenen. Visst bör man på alla sätt försöka göra tjänster till produkter och information men då bör de inte kallas för tjänster…”
http://www.kreaprenor.se/main.asp?g=1&r=8

Nuvarande produktion är i alltför hög grad inriktad på fysisk försörjning med halvfabmat, flervåningshus och ett makalöst massproducerat prylöverskott. Detta tillgodoser i någorlunda mån livsuppehälle och viss trygghet. Men utöver detta så är den nuvarande tjänsteutövningen knappast utvecklad och inriktad på att först och främst tillgodose behoven av genuin delaktighet, uppskattning, vila, kreativitet, mening, frihet, omväxling mm.

Många av de rena tjänsteverksamheter som betjänar de privata hushållens medlemmar, betalas till alltför stor del med subventionerade och transfererade skatte-/försäkringspengar! Detta kan i alltför många fall upplevas som oerhört integritetskränkande! Och då tänker jag förstås inte i första hand den ”normala” formen av vård, skola och omsorg som lika gärna skulle kunna ha finansierats med privata försäkringar.

Den rimliga orsaken till att dessa ”normala” försäkringar är obligatoriska, är förstås att de allra flesta människor – av naturliga skäl – inte är förutseende av födsel och ohejdad vana. De allra flesta har nog passerat fyrtioårsåldern innan praktisk erfarenhet har gett den en tillräckligt förutseende insikt.

Det stora och integritetskränkande dilemmat med nuvarande välfärdssamhälle är förstås att den oerhört snedvridna maktbalansen mellan staten och myndigheterna vs de privata hushållen. Detta gäller förstås alldeles särskilt hushållen med omkring medel- eller ännu lägre inkomster. Särskilt gäller det kanske då ensamstående med barn, och kanske även de pensionärer som plötsligt blir ensamma.

Dessa förhållanden blir förstås bara värre och värre i takt med att kanske speciellt den traditionellt mansdominerad industriproduktion och distributionen mer och mer avfolkas i takt med att datoriseringen automatiseringen och utflyttningen ganska långsamt men obevekligen ökar mer och mer och mer.

Det framtida samhället måste rimligtvis därför successivt byggas upp runt rena och kvalitetssäkrade upplevelsetjänster som ”tillskräddmixas” för att tillgodose ALLA de genuina mänskliga behoven. Bör kanske då beskattningen av arbetet och konsumtionen helt elimineras? Bör den kanske ersättas med någon form av automatisk och kontobaserad likviditetsbeskattning, samtidigt med att sedlar och mynt avskaffas?