tisdag 18 augusti 2009

Kapitalism – en adaptiv naturlag?

Kapitalism – en adaptiv naturlag?

Amartya Sens definition på frihet:
”Med positiv frihet menas att man har praktiska möjligheter
att förverkliga sina önskningar.”

Kommittén Välfärdsbokslut utvidgar definitionen av välfärd
till ”individuella resurser med vars hjälp medborgarna
kan kontrollera och medvetet styra sina livsvillkor”!
Rimligtvis bör då menas sådana varubaserade resurser
som med hänsyn till ekologiska fotavtryck och hållbarhet
är förnybara, återanvändbara, återvinnbara och reproducerbara.

För att alla människor alltid skall ha tillgänglighet till
valbara saker, på valbar (hämt-) plats, vid valbar tidpunkt
så förvandlar autonoma och mänskliga arbetsinsatser
dagligen och stundligen, försörjningsomlandens naturresurser
till många, många människors önskvärda varurelationer.
Och efter en viss insvängningstid efter varje störmoment
så sker kretsloppet ALLTID
som ett återkopplat och i högsta grad självreglerande system!

Självregleringen av produktionen, distributionen och säljledet
sker i stort sett via återkopplingen till nästa månadslön.
Antingen det nu sker
på en helt fri, öppen och transparent marknadsarena.
Eller om det
i viss mån åtgärdas med teknokratisk social fördelningskonst
och med klåfingriga och fåfänga försök att styra och reglera
politiskt och utilitaristiskt
enligt fördelningsregler och hämmande restriktioner!

När då politiskt röstfiske kräver sysselsättning för alla!
och näringsliv och LO lobbar för korporativism (skråväsende)!
så blir resultatet faktiskt enligt ”de små beslutens tyranni”.
Det blir ju oftast då indirekt alldeles på tok för många procent
av andra människors arbetsinsatser som
– enligt Parkinsons lagar – både direkt och indirekt används
från ”jord till bord” och från ”skog och grus till hus”.
På så sätt blir ju arbetskostnaderna och därmed priserna
ALLTID alldeles på tok för höga
i förhållande till de allra flesta hushålls arbetsinkomster
(jämför dagens boendekostnader med 1950- och 60-talet)!

Politikerna är ju sanslösa och aningslösa dumskallar
då det ju numera finns Internet o kontokort (isf sedlar o mynt)
så belastar de ändå fortfarande arbetskostnaderna
med skatter och arbetsgivaravgifter
och konsumtionen med moms
istället för att i så fall automatiskt varje natt kl 4
dra (0,2 %?) direkt från alla likvida konton (> 1500 mdr).
Detta gör förstås dilemmat med återkopplingen sju resor värre!

I ett återkopplat
och av begränsade resurser självreglerande system
och där den utbetalda arbetsinkomsten
plus arbetskatten och arbetsgivaravgiften
ingår i arbetskostnaden!
som i sin tur ingår i LO-korporativa regleralgoritmer
plus att momsen ingår i sossepolitiska regleralgoritmer
och som då ytterligare blåser upp derivatan
och därmed ”priset”!?!

När då priserna och utgifterna
(arbetskostnaderna + momsen styr ju obevekligen priserna)
når och hotar överskrida arbetsinkomsten
så hjälper det ju ABSOLUT INTE
att ytterligare öka på arbetsinkomsten
då ju arbetsinkomsterna mer än dubblerar
arbetskostnaderna (= positiv återkoppling!!!).

Börjar liksom då att tjuta i det ”analoga högtalarsystemet”

SÅDAN eee… KAPITALISMEN … eller…
… är det kanske … matematiken … som fortfarande gäller?

Vad gör man då?
flyttar man på den analoga ”mikrofonen”
så att en del av arbetskostnaderna
flyttas till låglöneländerna
(utan att skatter och arbetsgivaravgifter följer med)

ELLER varför då inte istället
använda Internets möjligheter för att fjärrstyra automatisk
tillverkning av monterbara delar enligt digitaliserade ”recept”.
Via nätet bör alla möjliga materialdelar kunna förhandsbeställs
direkt från olika legoföretag och underleverantörer.
Gör bara musklick på bilden av produkten på datorskärmen
samtidigt som betalningen deponeras med nästa klick.

Om allt beställs och betalas i förväg av dem som själva vill
montera ihop och använda de färdiga grejerna så blir det ju
ingen överproduktion, inget svinn och ingen prisdumpning.
Initierat via beställarens datormus så hämtas ”recepten” som
styr de bearbetande och ytbehandlande verktygsmaskinerna.

Varje enskild användare kan förstås själv beställa,
men det är nog bättre om det är monteringsföretag inom
varje lagom stor stadsdel som gör beställningarna.
Användarna behöver då inte köpa de hopmonterade sakerna
utan istället hyra dem just när de behöver användas.

En stor fördel med att det är lokala monterföretag som
beställer och monterar för att sedan hyra ut de olika
utrustningarna, är att de monterbara delarna då kan
konstruerats och utformats så att de då kan användas till
kanske hundratals olika utrustningar, samtidigt som kanske
vissa generella fästelement och OEM-moduler som beställes
från många andra legoföretag och underleverantörer, kanske
kan användas till ännu många fler olika utrustningar.

Utrustningar som teknikupphandlas för att hyras ut eller leasas
istället för att säljas, konstrueras förstås så att de håller och
fungerar så länge som möjligt. Särskilt som uttjänta delar
med fördel kan bytas ut efterhand. De uttjänta delarna kan då
enkelt sorteras och returneras för återvinning med samma
containrar som användes vid nybeställning av delarna.

Både av miljö- och kostnadsskäl bör det vara fördelaktigt för
hela offentligsektorn att hyra och leasa all sorts utrustning istället
för att köpa. Offentligsektorn gör ju upphandlingar för
ca 500 mdr kr varje år, och en hel del av detta är ju varurelaterat.

Om samma utrustningar omväxlande hyrs av tiotals olika
offentliga inrättningar istället för att var och en köper var sin
likadan utrustning – som kanske då bara finns i beredskaps-
förråden under 95 % av tiden – samtidigt som dessa utrustningar
har konstruerats att hålla minst tio ggr så länge, så behöver
det ju bara tillverkas hundradelen så mycket som vid köp!

När det gäller leveranserna från tillverkarna till alla de olika
monteringsföretag/uthyrare som finns i nästan varje kvarter så
bör det kunna byggas lätta förarlösa fordon som går på någon
form av heltäckande spårnät. Exempelvis balktrafiknät eller
någon sorts linbanor. Vanliga godståg används förstås också
för relativt långväga transporter och då bör det förstås finnas
någon sorts rangerstation som mellanled i utkanten av staden.

Med denna typ av sociotekniska (infra-) system och optimerad
logistik så bör arbetskostnaderna och därmed alla andra sorts
kostnader successivt kunna reduceras så långt som möjligt.

De lokala monterföretagen hyr alltså ut utrustningarna
utför service, byter uttjänta delar, demonterar
uttjänta utrustningar, sorterar de uttjänta delarna
och återsänder dem för reproduktion till nya delar
och för ständig recirkulation i kvalitetssäkrade kretslopp

I ett återkopplat nätbaserat och självreglerande system
som pratiskt taget saknar politiska regleralgoritmer
då de nära nog obefintliga arbetskostnader
som ingår i regleralgoritmen inte nämnvärt påverkas
av beställarnas ökande arbetsinkomster
särskilt inte när nästa generation verktygsmaskiner
autonomt tillverkar materialdelar
till nästa generation verktygsmaskiner
och sedan till nästa generation och nästa…

så att kostnaderna och därmed priserna
från ”jord till bord” och från ”skog och grus till hus”
hela vägen blir försumbara!!!

MEN HUR? Och vad skall vi då syssla med?

Bör vi inte då försöka med att
byta rena upplevelsetjänster sinsemellan
som inte asfalterar försörjningsomlanden
och betala bra och ta bra betalt
av varandra.

Det som vi vill uppleva är enligt
http://tinyurl.com/mnuhyx
uppskattning, tillgivenhet
förståelse, begriplighet
delaktighet (engagemang)
avkoppling, vila, (välbefinnande)
kreativitet, skapande
identitet, mening och frihet!

VAD VÄNTAR VI DÅ PÅ?
Etablissemanget med politiker, ekonomer och massmedia
kommer aldrig att lyfta ett finger
dom har ju sitt på det torra.

Adaptiv:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Adaptiv_regulator

Frihet:
Amartya Sen definierar även negativ frihet:
som ”att det inte finns några yttre hinder
som gör att man inte kan förverkliga sina önskningar”.

Derivata:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Derivata

DISKUTERA! DEBATTERA! ENTREPRENERA!

Rösta på piratpartiet!

unohansson@gmail.com

lördag 15 augusti 2009

Utkast (5) 2009-08-16

Det är mycket förvånande och underligt att alla inom etablissemanget enbart är fixerade vid inkomstfördelningen. Är fördelningen av välfärd uppnådd när alla människor har ”individuella resurser med vars hjälp medborgarna kan kontrollera och medvetet styra sina livsvillkor”, så nås ju detta mycket enklare om utgifterna görs försumbara i förhållande till inkomsterna!

Fördelningspolitikens avsikt är att – om möjligt – skapa sådana förutsättningar, så att den gemensamma välfärden kan ses och upplevas som jämlik för alla. I stort sett handlar det väl då om fördelningen av basvarurelaterade naturresurser och gemensamfinansierade välfärdstjänster. Vid fördelningen av vård, skola, omsorg, trygghet och beskydd och andra mätbara resurser, så är politikens roll ganska så väl avgränsningsbar, även om olika sorts effektivitetsmodeller och finansieringsmetoder kan diskuteras.

Kommittén Välfärdsbokslut utvidgar definitionen välfärd till att även gälla ”individuella resurser med vars hjälp medborgarna kan kontrollera och medvetet styra sina livsvillkor”! Rimligtvis bör de då mena sådana varurelaterade resurser som med hänsyn till ekologiska fotavtryck och hållbarhet är förnybara, återanvändbara, återvinnbara och reproducerbara.
Amartya Sen definierar det som: ”Med positiv frihet menas att man har praktiska möjligheter att förverkliga sina önskningar.”
(Amartya Sen definierar samtidigt negativ frihet som ... ”att det inte finns några yttre hinder som gör att man inte kan förverkliga sina önskningar.”).

Som nuvarande exempel på någorlunda valfri tillgänglighet i Sverige m.fl. länder, så kan kanske nämnas kranvatten, VC, tvättmaskin, el, telefon, tv, musik, Internet, boklån mm. De allra flesta har visserligen nästan alltid tillgänglighet till mat, bostad, bostadsort, transportmedel mm., men för många så är de valbara alternativen synbart begränsade i förhållande till de sammanlagda resurserna. Dock med reservation för att andras ekologiska fotavtryck f.n. är helt ohållbara i ett solidariskt fördelningsperspektiv.

Angående samhällsresurser så finns det ”idag” mer än 1500 miljarder på direkt likvida konton (>1500 000/<10> 350 000/hushåll). Offentligsektorn omsätter väl minst lika mycket årligen och av detta så är flera hundra miljarder varurelaterat (varurelaterat innefattar förstås då även byggnader, anläggningar, transportmedel och (infra-) system).

Sedan mer än ett halvsekel så har väl alla sett att det är en oerhörd tröghet när det gäller någon som helst nydaning av det politiska systemet. Politik är ju tydligen sedan länge de små beslutens tyranni med någon procents skillnad hit eller dit mellan blocken. Men det är väl ändå lite förvånande att hela etablissemanget med samhällsforskare, politiker, ekonomer, journalister m.fl., inte ens diskuterar några som helst nya sätt för att lösa fördelnings- och välfärdsdilemmat.

Det är mycket förvånande och underligt att hela etablissemanget enbart är totalt fixerade vid inkomstfördelningen. Anses det att fördelningen av välfärd är acceptabel när alla människor har ”individuella resurser med vars hjälp medborgarna kan kontrollera och medvetet styra sina livsvillkor”, så bör detta förstås kunna uppnås genom att de basvarurelaterade utgifterna, görs relativt försumbara i förhållande till inkomsterna!
Varför diskuterats och debatteras inte denna möjlighet offentligt?!?

Ställs försumbara basutgifter upp som ett rimligt mål för alla – och uppnås inom ganska så snar framtid – så löser man väl en stor del av nuvarande välfärds- och fördelningsdilemma. Med försumbara utgifter för maten, boendet, res- och transportkostnaderna och andra basala ändamål, så bör förstås även alla transfereringar, barnbidrag, bostadsbidrag, jordbrukssubventioner osv. direkt kunna slopas.

De naturresurser som sedan bruksvarurelateras hämtas ju gratis från lito-, geo-, pedo-, hydro- och biosfären. Kostnaderna och priserna uppstår ju först när det krävs andra människors arbetsinsatser.

Försumbara utgifter kan därför endast nås om och när alla arbetskostnader reduceras så långt som möjligt! Det gäller förstås då att minska behoven av mänskliga arbetsinsatser – naturligtvis inte att lönerna bör sänkas! Målet är förstås att göra utgifterna försumbara i förhållande till inkomsterna, och då är det ju bara en fördel om lönerna och inkomsterna samtidigt ökar.

Sammanfattning:
På vår planet finns det rimligtvis mer än tillräckligt med fysiska naturresurser
för att ge alla människor enklast möjliga tillgänglighet
till sådana varubaserade resurser
som med hänsyn till ekologiska fotavtryck och hållbarhet
är förnybara, återanvändbara, återvinnbara och reproducerbara.

Allt som är återvinnbart bör förstås då reproduceras för att om och om igen recirkuleras i kvalitetssäkrade kretslopp.

Dilemmat ur nuvarande välfärds- och fördelningsperspektiv är att
om det krävs alltför många andra människors arbetsinsatser
för att varubasera dessa naturresurser och tillgängliggöra dem för var och en
så att alla alltid har valbar sak, på valbar (hämt-) plats, vid valbar tid
så blir arbetskostnaderna alldeles för höga!

tisdag 11 augusti 2009

Upplevelsebaserad ekonomi och livsstil.

Förutom fysisk försörjning, trygghet och beskydd, så har människorna under alla tider och i alla kulturer alltid haft genuina behov av uppskattning, förståelse, delaktighet, avkoppling, kreativitet, identitet och frihet!
http://tinyurl.com/mnuhyx

En stor del av dessa behov bör så gott som alla kunna tillgodose, genom att aktivt och ekonomiskt delta i en myllrande mångfald av upplevelserelaterade gemensamma lekar, rollspel, tävlingar och projekt. Merparten av den varubaserade ekonomin och arbetsmarknaden, bör därför så snart som möjligt kunna ersättas med en allomfattande upplevelseekonomi. Inte minst för att minimera riskerna med klimatförändringar och irreparabla störningar i ekosystemen.

För alla som ville och kunde så var det på 1950- och 60-talet ganska enkelt att få jobb. Vi blev tom kallade för hoppjerkor, därför att vi så ofta bytte från det ena jobbet till nästa. För många sorts jobb så fanns det ingen avtalad uppsägningstid. Själv hade jag väl ett 30-tal olika jobb på olika platser i Sverige, innan jag började vuxenutbilda mig. Industriepokens storhetstid med full sysselsättning är förstås sedan länge över.
http://hoppjerka.wordpress.com/

Under senare år så har det från och till pratats och skrivits om att det är upplevelseekonomin och andra privata tjänsteverksamheter, som snarast måste ta över om det någonsin skall kunna återskapas någon sorts full sysselsättning. Men för att kunna skapa upplevelserika och varaktiga jobb i tillräcklig omfattning inom den privata upplevelse- och tjänsteekonomin, så måste rimligtvis det mest irrationella hos de nuvarande sociotekniska systemen först elimineras.

Det grundläggande irrationella hos hela det nuvarande sociotekniska systemkomplexet, är att det mer och mer och mer har blivit baserat på helt absurda varurelationer!
Det mest absurda hos kanske bortåt 90 % av dagens jobb pratas det inte alls om!
Dessa absurda jobb producerar och marknadsför inte bara löjliga och onödiga produkter, utan ett mycket, mycket större antal människor är involverade direkt eller indirekt för att stödja, skydda och bevara strukturen för alla dessa gigantiska varuflöden fram och tillbaka och tvärs över kontinenterna!

Missförstå mig nu inte! Varustrukturen behövs ju till sin del för att förse var och en av oss med alla dessa önskvärda saker, på rätt plats, vid rätt tid.
Det mest elementära är det som används som mat och bostäder. Mycket av övrigt varurelaterat kan ofta hyras istället för att köpas! Använder 10 växelvis samma sak av högsta tänkbara kvalitet, och denna sak håller tio ggr längre, så behöver bara hundradelen så mycket tillverkas, och nästan allt kan återvinnas.

Det är allt det onödiga arbetet (90 %) som används på grund av systemfel, som är så absurt! En hel del av detta onödiga arbete gör ju att kostnaderna och priserna på maten, boendet och allt annat, blir avsevärt mycket dyrare än vad som rimligen borde vara optimalt.

En tillverkad sak, föremål, bruksprodukt, byggnad, anläggning eller system kan, antingen finnas under ”pds” (produktions-/distributions-/säljledet) eller som något som brukas och används. Råvaror tas egentligen gratis från naturens begränsade försörjningsomland, bearbetas, omvandlas, mixas, monteras, distribueras och säljs som användbara enheter och system.

Det som användarna måste betala för är det arbete som görs under ”pds”-ledet. Även snittvärdet på de eventuella vinster som ingår i priserna räknas förstås då in i de ackumulerade arbetskostnaderna. I den nuvarande och helt skuldbaserade ekonomin, så ingår ju även de ackumulerade räntekostnaderna, arbetsskatterna, arbetsgivaravgifterna och momsen, i de priser som användarna med nuvarande system tvingas betala!

Maten och bostäderna mm. bör förstås utan tvekan kunna göras tillgängliga för alla olika sorts människor och hushåll, till mycket, mycket lägre totala arbetskostnader och därmed priser, än vad som vanligen sker för närvarande. Industrisamhällets under ca två århundraden successivt utvecklade sociotekniska, regelmässiga och strukturella förutsättningar, är ju numera mycket långt ifrån optimala när det gäller att minimera de totala arbetskrafts- och naturresursbehoven.

Det går rimligtvis inte alls att inom den industribaserade samhällsstrukturen optimera IKT:s, automationens och kretsloppsstrukturens oerhörda återkopplings-, återanvändnings- och återvinningsmöjligheter. Utan det som krävs är mycket omfattande och radikala strukturomvandlingar och utvecklingsblock.

Arbetskraftsbehoven, kostnaderna och priserna reduceras bevisligen tusenfalt med den helt automatiskt gravitationstryckstyrda processreglerade och via rörledningsnätet direkt återkopplade försörjningen av vatten och avlopp. Den tusenfaldiga prisreduktionen sker då i jämförelse med att samma sorts vatten av användaren själv hämtas från butikshyllan och användaren sedan själv återlämnar returflaskan. I Göteborg kostar kranvatten 0,92 öre/l och returflaskvattnet kostar ca 1000 ggr mera!

Med internets faktiska tillkomst och övrig sedan decennier med råge genomförda teknikutveckling, så finns numera alla förutsättningar för att på motsvarande sätt reducera arbetskraftsbehoven för maten, boendet och praktiskt taget allt annat varurelaterat. Det enda som krävs är att genast börja diskutera och komma överens om hur denna strukturomvandling skall utformas och genomföras. Jag förstår faktiskt inte vad hela mänskligheten egentligen väntar på. Det finns ju allt att vinna för alla nuvarande människor och för alla kommande generationer!