onsdag 6 oktober 2010

Varför belastas behoven av att äta och sova med skatter och avgifter?

Kostnaderna för maten och boendet är nödvändiga utgifter för alla människors överlevnad och välbefinnande! Dessa utgifter betalas med egna beskattade inkomster. Alla hushålls disponibla inkomster bör då med viss råge vara större än utgifterna för maten och boendet!

Alla är ju självklart fysiskt beroende av att äta och sova! Varför är då alla de sammanlagda arbetskostnaderna ”från jord till bord” och ” från skog och grus till hus” både beskattade och belagda med arbetsgivaravgifter? Ju fler mellanled och sidofunktioner, ju mer jobb, skatter och byråkrati, ju högre blir ju priserna för maten och boendet! Varför samverkar då inte alla vanliga människor, för att med gemensamma teknikupphandlingar och avropsavtal, mer och mer försöka minska kostnaderna för att äta och sova?

De priser som vi betalar för maten och sovplatserna är summan av de beskattade och avgiftsbelagda arbetskostnaderna, plus räntorna, vinsterna, svinnet och momsen. En stor del av priserna är skatter, då den största delen av mat- och boendeutgifterna är de samanlagda arbetskostnaderna längs bearbetnings- och leveranskedjorna och dess sidofunktioner! Särskilt som även räntorna beror på investeringar vars kostnader till största delen också är arbetskostnader, och som i sin tur är beskattade och arbetsgivaravgiftsbelastade!

Före 1947 så var det inte på detta viset! På den tiden var det därför ganska lätt att när och var som helst få jobb för dagen, och hela den avtalade pengasumman i handen på kvällen! Sedan var det bara att deklarera allt på heder och samvete året efter! Med ett så enkelt och obyråkratiskt system, så var det sällan som någon behövde vara arbetslös någon längre tid!

De flesta politiker och ekonomer anser kanske att det spelar väl ingen roll om arbetsgivarna tvingas att leka curlingföräldrar; istället för att alla de avtalade arbetskostnaderna sätts in på löntagarnas konto – och skatt och välfärdsavgifter dras direkt från kontona. De låtsas då inte alls om att alla Parkinsons smygbyråkratlagar självklart blir mer och mer insyltade i systemet.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Parkinsons_lag

Att man införde källskattesystemet – när det på 1950-talet och tidigare varken fanns kontokort eller internet – må så vara! Men varför håller då våra demokratiskt valda beslutsfattare så infernaliskt benhårt fast vid denna makalöst snäva sociotekniska systemstruktur? Detta sker valperiod efter valperiod helt utan offentligt ifrågasättande och debatt! Trots att datornätstrukturer och kontobaserade pengar sedan länge är ganska så väl etablerade.

För att inte arbetslösheten skall skena iväg, så måste man då lite krystat försöka med ROT- och RUT-avdrag och sänkta arbetsgivaravgifter! Istället finns det ju numera mångfaldiga möjlighetsutrymmen för att äntligen göra på något annat radikalt och bättre sätt! En möjlighet är till exempel att alla sedlar och mynt slopas, och istället så är det alla de likvida kontona som automatiskt beskattas med en viss procent varje natt (gissningsvis behövs det kanske 0,1 – 0,5 % med nuvarande likvida penningmängd).
http://www.nordspar.se/nyttsyst.html

I princip så har alla kostnader sitt ursprung i arbetskostnader! Ju mer som kan produceras och distribueras utan direkta mänskliga arbetsinsatser, ju lägre blir förstås priserna och utgifterna för maten och boendet! Ju mer som vars och ens tillgänglighet till automatiserade produktionsmedel via internet kan underlättas, och mer och mer på enklaste sätt görs med återanvändbart arbete, ju mer och mer försumbara bör de nödvändiga utgifterna för maten och boendet kunna bli! Istället för andras direkta arbetsinsatser så bör mer och mer och mer kunna göras med smarta, automatiserade, processreglerade och integrerade sociotekniska system och totaloptimerad logistik.

All världens konsumenter, bönder, tjänsteföretagen m.fl., bör via Internetbaserade paraplyorgan kunna teknikupphandla och avropsavtala direkt med helautomatiserade underleverantörer, legoföretag, GPS-styrda lantbrukskluster och andra. Med optimalt utformad socioteknisk strukturomvandling, så bör alla onödiga mellanled och sidofunktioner successivt mer och mer kunna elimineras och utkonkurreras. Monteringen och beredningen kan sedan ske inom varje användares närsektor, och massor av sällananvända utrustningar bör kunna hyras, leasas och hela tiden återanvändas, slitdelar bytas om och om igen osv. – istället för att köpas och mesta tiden finnas i skrymmande förråd och källarutrymmen.

Det som i princip då sker är att successivt mer och mer och mer av de med tiden ökande direkta arbetskostnaderna, på ett smart och optimalt sätt omvandlas till mer och mer långsiktigt marginalkostnadsavtagande återanvändbart arbete, bl.a. i form av återkopplade och processreglerade sociotekniska system, som alla successivt mer och mer har enkel, billig och pålitlig tillgänglighet till via internet (jämförbart med VA-systemen inom städer och tätorter, där vatten på returflaska ofta kostar tusen ggr mera än kranvattnet)!

Återanvändbart arbete:http://www.nyteknik.se/nyheter/verkstad/verkstadsartiklar/article6777.ece