lördag 29 september 2012

Befria och användaranpassa marknadsarenorna!



Det är ganska så länge sedan som IKEA försökte att ändra på strukturmönstret. Och då med platta och kompakta paket, som kunderna själva hämtar från lagerhyllorna, och sedan själva monterar ihop med enkla verktyg. Men varför blev då IKEA så gott som ensam med detta embryo till socioteknisk strukturomvandling?

Varför spred sig då inte embryot av 1930-talets självbyggande av funkishus till nya generationer? Var det nyuppväckta fascistiskt inspirerade korporativistiska skråväsenden som satte käppar i hjulen? Saltsjöbadsandan där människans roll som lönearbetare låtsades övertrumfa rollen som konsument och användare av de tillverkade grejorna. Där arbetskostnaderna för mat och tak, politiskt låtsades vara frikopplade från medborgarnas mat- och boendekostnader!

Citat, Bodil Jönsson: ”… Jag känner inget av människa byggt system som fungerar utan återkoppling… Samhällsutvecklingen är förbluffande lite inriktad på att skapa återkopplingssystem…” Och kanske framför allt fatta innebörden av feedback, med dess koppling till recirkulationens behov av kvalitetssäkrade kretslopp.

Ingen påtalade ju offentligt konsekvenserna, förrän efter 1960- och 70-talets miljonprogram. Knappast ens då, utan alla fann sig ju, och fortsatte att rösta på sossarna! Hyran för den centralt belägna omoderna ettan – med dass på gården eller toa på svalen – ökade efter rivningsraseriet 5 – 9 ggr. För trean på Hisingen ökade min hyra från 55 kr/mån till 460 kr/mån. Undra på att nästa generation inte hade råd att betala för boendet inom nybyggnationen. Med följd att byggandet av nya bostäder avstannade mer och mer. Alltså helt aningslös avsaknad av feedback och kvalitetssäkring, vid nydaningen av samhällsstrukturen.

Mänskligt arbete innebär "att flytta på saker - eller att se till att andra gör det" påstår Bertrand Russell i en liten skrift från 1930-talet. På den tiden var det förstås fler av de anställda som jobbade med att bokstavligen flytta på olika grejer. Men än idag så är det relativt många som sysslar med enkla flyttmoment. Dagligen så är det dessutom massor av saker som flyttas härs och tvärs över kontinenterna. Men då ökar ju bara arbetskostnaderna mer och mer.

De stegvis ökande arbetskostnaderna medför på så sätt priser som ackumulerat i varje mellanled blir så höga, så att människor med låga inkomster inte har råd att betala för maten, boendet, momsen och alla andra grejer! Då onödiga arbetskostnader även drabbar priserna på maten, boendet och de dagliga resorna, så blir resultatet ett helt förödande ”moment 22”. Demokratiskt beslutade löneskatter, arbetsgivaravgifter mm., gör dessutom att arbetskostnaderna ökar priserna ytterligare. Och som grädde på moset, så drabbas användarna ännu mycket mer av rikspolitikernas befängda beslut om momspålägg.

Vid upphämtningen av naturens råvaror, vid processer för omvandling till standardmaterial för tillverkning av monterbara materialdelar mm.; och vid tillverkningen av dessa materialdelar, så är sannolikt det mesta ganska så väl automatiserat. Men för hela det fortsatta flödet och distributionen ”från jord till bord”, så är det fortfarande massor med företagsanställda människor, som medverkar vid monteringar, hanteringar och förflyttningar. Fler och fler mellanled, sidofunktioner mm., har sannolikt via de ackumulerade priserna, ökat konsument- och användarkostnaderna ytterligare, genom avsevärt ökad outsourcing sedan 1930!

Med alternativa sociotekniska struktursystem, så bör sannolikt det mesta av alla onödiga arbetskostnader, kunna reduceras och elimineras.

Även när maskinell utrustning används så deltar truck-, lastbils-, tåg-, bussförare m.fl. vid förflyttningar av gods och passagerare. I varuhus och butiker med självbetjäning, så plockas varorna upp på hyllorna för hand, och i kassorna finns manuell betjäning. Inom den offentliga sektorns skattebetalda verksamheter, så arbetas det t.ex. dagligen och stundligen med att flytta på sängliggande patienter. Bemannade och bepansrade bilar används för att flytta på pengar! Status quo uppstår alltså steget innan grejerna når användarna, trots den mycket omfattande tekniska utvecklingen sedan 1930-talet.

Den tekniska strukturförnyelsen skedde enbart inom företags- och i viss mån inom en del andra institutionella sektorer. Några undantag för hushållssektorn är där jordbrukets mekanisering samtidigt medförde en avsevärd ökad urbanisering, som medförde en omfattande strukturförnyelse redan före 1930.

Det gällde då och nu ledningsnätbundna homogena flöden som ”enkelt” kan ske hela vägen ”från jord till bord” relativt optimalt och autonomt. Dvs. att användaren när som helst på dygnet, själv bestämmer önskad leverans och mängd, och då helt utan samtidig kostnad för betjäning från leverantörsledet. Och det fanns alltså till viss del redan före 1930.

Exempelvis när det gäller gas, el och numera telefon mm. När det gäller vatten och avlopp så innebär det numera, att även ett barn helt själv kan beställa mängd, flöde mm. med en kran. Det kostar då ca ett öre per liter. Betalningen för vatten- och avloppsnäten, kan sedan ske månadsvis via autonom flödes/volym mätning i källaren och e-faktura. Samma mängd vatten (där arbetet med att ”flytta på saker” medför merkostnaden) kostar 500 – 1000 ggr mera på returflaska från varuhushyllan. Och där tomflaskan dessutom bör returneras.

Men i övrigt, på den för alla fritt tillgängliga marknadsarenan uteblev strukturförnyelsen nästan helt. Den kanske till och med motverkades av politikens kontaminering med fascistiskt inspirerad korporativism? Den sociotekniska förnyelsen hindrades sannolikt när staten och korporativismen satte käppar i hjulen! De sociotekniska och infrastrukturella förändringarna på den fria marknadsarenan uteblev!