fredag 6 november 2009

Anpassa jobben efter människorna – inte tvärtom!

Jag är kompromisslöst frihetsliberal och vill helst ha en ren nattväktarstat med en helt fri, öppen och genomsynlig marknad. Inom denna stat kan det då helt valfritt finnas medlemsbaserade välfärdregioner med egna penningsystem. De vuxna människor som är bosatta inom en region, men inte ”direktdemokratiskt” vill betala för medlemskapets kollektiva nyttigheter, tar då egna privata försäkringar och ordnar sitt eget pensionssparande mm.

Staten finansieras med stämplingsavgifter och vid behov utöver detta så kan exempelvis alla likvida konton beskattas varje natt kl 4 (~ 0,01 %?), för att bekosta rättsväsendet, försvaret och polisen. Barn bör rimligtvis vara obligatoriskt anslutna till välfärdsregionen. Via sina föräldrar, så lånar de - vid behov och önskemål - räntefritt till försörjningen, utbildningen mm. Från 20 årsdagen så börjar de arbeta och betala av på lånen fram till 40, och därefter pensionssparar de tills de fyller 60. Exempelvis...

Sedan decennier finns idag principlösningarna för den teknik som utan vidare skulle kunna tillverka och leverera så gott som alla homogena delar, OEM-moduler och fästelement mm., till vars och ens närsektor helt automatiskt och UTAN nämnvärd mänsklig medverkan. Detta system finns ju exempelvis redan när det gäller allas försörjning med vatten och avlopp inom städer och tätorteter, och inom Gbg så kostar det 0,92 öre/liter.

Om ca 1-2 % arbetar med lantbruk idag, så skulle det knappast behövas så många fler för att tillverka och leverera alla delar mm. som behövs för alla de saker, maskiner, datorer, byggnader, transportmedel, infrasystem osv… osv… som används. Dessutom bör det mesta kunna hyras just när det behövs istället för att köpas.

Dem som då ändå arbetar med jord, skog, bulk, fiske mm. och service, underhåll och förnyelse av saker, infrasystem, logistik mm., gör det förstås av intresse och engagemang. Över 95 % i åldern mellan 20 – 60 skulle då kunna jobba med sådana verksamheter som i stort är anpassade till varje individ önskemål, intresse och engagemang. Förutsättningen är förstås att det finns andra som direkt vill betala för det som erbjuds, eller förhandla om att modifiera upplevelseverksamheterna – eller vad det nu är som erbjuds. Alla dem som då börjar arbeta vid fyllda 20 har då möjlighet att välja och vraka bland allt marknadsutbud som attraherar tillräckligt många som vill betala. Om allt som tillverkas levereras till varje beställares närsektor utan nämnvärd mänsklig medverkan (helt jämförbart med leveransen av vatten till varje köks- eller badrumskran), så är ju det som återstår enbart direkta tjänsteverksamheter gentemot användaren och beställaren av tjänsten.

Till över 95 % så får vi alltså ett rent tjänstesamhälle! Citat, Åke E Andersson:

”… Människorna är drivna av en inre längtan efter ständigt nya upplevelser!! En tes som bekräftas av upplevelseindustrin, som växer snabbast i alla välståndsländer. Produktionen är endast ett medel för att kunna uppleva och konsumera. Människorna söker först och främst mening i tillvaron genom ett friskt och gott liv. Samtidigt vill de umgås med varandra och ha det trevligt…
… En riktig tjänst kräver ständig närvaro av både konsumenten och producenten. Patient och läkare/sjuksköterska i sjukvården. Gäst och kypare på krogen. Banktjänsteman och kund på var sin sida av disken. Publik i salongen och sångare på scenen. Visst bör man på alla sätt försöka göra tjänster till produkter och information men då bör de inte kallas för tjänster…”

I det samhälle som jag här ovan kortfattat har beskrivit, så bör alltså så gott som allt arbete kunna anpassas och förändras efter just de individer som lever i samhället under varje särskild tidsepok. Istället för tvärtom, där nuvarande arbetsliv nästan enbart bestäms av vad som historiskt har hänt hitintills och fortlöpande vad riskkapitalisterna och rikspolitikerna vill satsa på. Det är alltså alldeles för få som bestämmer den framtida samhällsinriktningen. Framtiden har alltså hittills alldeles för mycket betstämts av alltför få och av alltför små besluts tyranni. Det som hittills gällt är i stort: ”På västfronten intet nytt”!

Självbetjäningsbutiker där kunden går runt för att själv plocka ner varor från hyllorna, och betala i kassan vid utgången, började införas för mer än 60 år sedan. Sedan dess så har det knappast hänt någonting som reducerat mellanledshanteringen och sidofunktionerna ”från jord till bord” och ”från skog och grus till hus”. I varje fall så har hitintills inget som helst hänt som gjort att priserna och boendekostnaderna på hemmafronten, hela tiden blivit allt lägre och lägre och lägre i takt med ökad teknisk effektivitet, produktivitet och förbättrad logistik, under dessa mer än 60 år!http://tinyurl.com/ybxg6ao