fredag 28 maj 2010

Ställ om Sverige (utkast)

I publikationen ”Ställ om Sverige” utvecklas tankar om omställningsarbetet; bl.a. ”Utmaningen är att bygga starka och i större utsträckning självförsörjande lokalsamhällen.”
Där skrivs vidare om att utgå från människors engagemang för att praktiskt skapa hållbara och starka lokalsamhällen. Och om att helt enkelt börja där vi står och att vi blir mer praktiskt kunniga och mer producenter än konsumenter (prosumenter).

För att vi faktiskt, praktiskt och experimentellt skall kunna utveckla detta i nämnvärd omfattning, så bör var och en inom varje lokalsamhälle ha enklast möjliga tillgänglighet till alternativa och hållbara saker, utrustningar, anläggningar och sociotekniska system. Mycket av nuvarande transporter härs och tvärs över kontinenterna bör ersättas med lokal tillgänglighet (sök t.ex. mobility vs accessibility).
Citat: "Ingenting styr utvecklingen så hänsynslöst som en uppbyggd infrastruktur. Därför är det främst genom förändringar i infrastrukturen som man kan påverka framtiden."

IKEA har sedan 1950-talet med sina platta paket – som var och en själv hämtar från hyllan – och ett superenkelt verktyg för att själv montera, ökat den ekonomiskt möjliga tillgängligheten för allt fler och fler runt om i världen. Trots datorer, mobiltelefoner, interaktiva och potentiellt fjärrstyrda datornät (Inter- och Intranet); helt receptstyrda verktygsmaskiner osv., så har detta koncept tyvärr inte nämnvärt vidareutvecklats!

Det som istället utvecklats mer och mer via Wal-Mart m.fl., beskrivs så här av
http://christopherkullenberg.se/?p=1227
”… Marknaden finns inte! Allt som finns är en heterogen topologi av katedraler och bazaarer. Marknader finns inte, de skapas, på samma sätt som antimarknader skapas…”

För omställningen till hållbarhet så är det bl.a. ömsesidig samverkan mellan lokalsamhällena och effektiva försörjningsenheter som behöver utvecklas. Standardiserade materialdelar, fästelement och OEM-enheter, som så enkelt och optimalt som möjligt kan monteras ihop bör kunna beställas – via Internet – direkt från mer eller mindre helautomatiserade legoföretag och andra underleverantörer.

Genom ömsesidig samverkan med långsiktiga avrop och teknikupphandling av standardenheter, så bör med tiden även brontosaurus som Wal-Mart m.fl. kunna konkurreras ut. Istället för patenterat köp, slit och släng, så bör samma materialdelar och fästelement kunna användas till många olika utrustningar. Samtidigt som alla olika moduler, fästelement och slitdelar är enkelt utbytbara. Utrustningar med utbytbara slitdelar var ju faktiskt ganska allmänt ända in på 1960- och kanske tom 70-talet.

Avropen med ytbehandlade och enkelt monterbara delar och fästelement från legoföretagen levereras exempelvis till lämpliga monterhallar inom varje lagom lokalt område. En stor del av de sällanvända utrustningarna bör sedan kunna hyras ut av montörerna istället för att var och en köper och ställs i förråd den mesta tiden.

Utrustningar som i huvudsak konstrueras och teknikupphandlas för uthyrningssystem med utbytbara slitdelar, medför att utrusningarnas brukbarhet bör kunna bli mer tio ggr länge. Samtidigt som det kanske under brukbarhetstiden blir avsevärt fler än tiotalet användare av samma utrustning, och samma sorts materialdelar används kanske till mer än tiotalet olika utrustningar.

På så sätt skapas även ett nära nog optimalt kretsloppsystem. Varje monteringshall används förstås även för demontering och sortering av alla de olika materialdelarna mm., och på så sätt skapas rimligtvis en effektiv återvinning. Alltså stor skillnad på resursbehoven i förhållande till bazaarvarumärkenas köp, slit och släng.

Som ett enkelt konkret exempel så har jag funderat på ett antal enkla utrustningar som delvis bör kunna använda samma eller nästan samma sorts materialdelar, fäst- och fjäderelement och hjul i olika storlekar. Dessa utrustningar bör kanske då vara lämpliga för hållbar långsiktig uthyrning, service och uppdatering med utbytbara delar, demontering och sortering för återvinning och recirkulation i kvalitetssäkrade kretslopp.

Exempel: En barnvagn består exempelvis av sittkorg, rörstomme, fästelement och hjul. Samma sorts stomrör, fästelement, hjul mm. kan enkelt monteras ihop till cyklar, barncyklar, lådbilar, trampbilar, gokartchassie, bagagekärror, cykelkärror, barncykelkärror, postvagnar, rollator, rullstolar, sparkcyklar, kanotvagnar, gasflaskekärror, golfbagvagnar, skidvagnar, tevagnar, grillställ, trädgårdsvagnar osv. Visserligen då med kanske flera olika hjulstorlekar.
Dessutom bör samma sorts rördelar kunna användas till många olika träningsredskap och annat utan hjul.

Ett annat exempel är hållbara, resurs- och energisnåla uthyrningsalternativ till självgående gräsklippare, dammsugare osv. Styr- och reglerprogrammen för varje dammsugare gräsklippare, buskröjare, häckklippare osv., behöver kanske då inte finnas inbyggda i den maskinella enheten, utan finnas som valfritt uppdaterbar Open Source och som fri nedladdning från nätet till enkla laptops. Samma Open source bör då kunna gälla för att recepten till alla de enkelt monterbara delarna, fästelementen osv till de robust maskinella enheterna.

Recepten kan rimligtvis fritt laddas ner av alla intresserade legoföretag världen över, och beställas via nätet av all världens intresserade och engagerade och lokalt befintliga monteringshallar. Alla onödiga energi- och resurskrävande mellanled och sidosystem, bör på så sätt mer och mer kunna konkurreras ut.

Samma laptop bör kanske då samtidigt kunna processa fler olika sorts maskinella enheter. Styrprogrammen för gräsklipparen, dammsugaren m.fl. bör t.ex. kunna vara ganska så lika. Liknande fritt och enkelt tillgängliga transparenta system för alla möjliga användargrejer bör på enklaste sätt kunna utvecklas världen över så långt som kreativiteten och behoven finns.

Och rimligtvis helt utan att behöva använda mer än ett absolut minimum av hela den traditionella industriepokens numera troligen helt onödiga korporativa skråväsende som energi-, resurs- och onödigt arbetskostnadskrävande barlast.

söndag 23 maj 2010

utkast...

http://christopherkullenberg.se/?p=1227
skriver:
”… Marknaden finns inte! Allt som finns är en heterogen topologi av katedraler och bazaarer. Marknader finns inte, de skapas, på samma sätt som antimarknader skapas…”

Dagens marknadsarena har slagsida! Det som fattas är aktörer som balanserar och stabiliserar arenan. Aktörer som vaksamt sticker hål på finansbubblor, dämpar penningmängdinflationen och förhindrar accelererande återkopplingar (positive feedback). Det som fattas på arenan är att alla användare av tillverkade saker, sakdelar och saksystem utvecklar strategier för att samordna sitt agerande.
http://en.wikipedia.org/wiki/Positive_feedback

Människornas ekologiska omgivning, miljö och klimat skövlas, utarmas och förstörs bara mer och mer. Snarast bör något skapas som neutraliserar och konkurrerar med expansionen av allt fler och allt större katedraler och bazaarer. Politikerna gör krystade försök att omväxlande bromsa användarnas egna aktiviteter – med mer och mer integritetskränkande, frihetsberövande och kostnadskrävande regelverk – och gasa – via helt meningslösa korporativt sysselsättningsökande ekorrhjul.

Ekorrhjulen byggs (t.ex. som symbolisk katedral vid Göteborgsoperan) i skråväsendelik korporativ symbios med ytterligare katedralbyggen, bazaarexpansion, fackföreningar, patent, upphovsrättsfanatism och pensionsfonder.

I Sverige steg under perioden 1980 till 2000 fastigheter med 250 procent (realt)!

Men ju mer produktiviteten ökar ju mer meningslös sysselsättning måste krystas fram samtidigt med att fler och fler människor förslavas. Antingen med lågavlönad och trist sysselsättning eller genom arbetsgivarlöshet.

För att återskapa en balanserad och stabil marknadsarena så bör alla engagerade och intresserade konsumenter och användare snarast försöka skapa kreativa samverkansformer. Numera vimlar det ju av effektiva verktyg i form av Internet, automation, processreglering, logistik osv. Dessa hjälpmedel är förstås inget som enskilda kan använda för att kunna konkurrera med bazaarmärkenas franchising. Men i ömsesidig samverkan med tillräckligt många andra användare, och i förhandling och avtal med fria och engagerade leverantörer, så bör successiva omställningsprocesser vara möjliga.

En myllrande mångfald av samverkansgrupper bör dessutom kunna samordna sina aktiviteter i internationella och globalt samverkande paraplyorgan. Samverkansgrupperna kan förstås valfritt vara tillfälliga för specifika teknikupphandlingar och avropsavtal eller fortlöpande ekonomiska föreningar, stiftelser etc.

Det viktigaste är förstås att långsiktigt, successivt och fortlöpande minska de löpande basutgifterna för konsumenterna och användarna. Detta kan först och främst åstadkommas med optimal återanvändning av arbete. På så sätt bör varu-, tjänste- och realkapitalmarknaden successivt kunna befrias från påverkan av finansbubblor, inflationsdrivande penningmängdökningar och konjunktursvängningar.

Minskar investerings- och anläggningskostnaderna för storanvändarna av kapitalvaror, realkapital etc., – som t.ex. bedriver rena hälsobringande och livsbejakande tjänste- och upplevelseverksamheter – så ökar förstås antalet gäster och kunder. Därmed ökar förstås antalet sysselsatta i rena tjänsteverksamheter, samtidigt med att ökad produktivitet förhoppningsvis gör att behoven av mänsklig medverkan minskar för alla former kommersiell prylhantering.

Direkt monterbara materialdelar, fästelement och flertalet OEM-enheter, kan ofta bearbetas och ytbehandlas i receptstyrda verktygsmaskiner, utan annan medverkan av mänskliga arbetsinsatser, än vad som behövs för viss övervakning och underhåll. De fortlöpande arbetskostnaderna bör då bli försumbara och den receptstyrt automatiserade verksamheten bör vid behov kunna fortgå dygnet runt. Recepten kan dygnet runt – via användarnas (eller deras monteringsombuds) beställningar via Internet – hämtas från frilanskonstruktörernas, programmerarnas, logistik-systemernas, uppfinnarnas, designernas m.fl. ömsesidigt integrerade databas.

Utan all mänsklig medverkan så letar receptet via nätet automatiskt upp närmast lediga verktygsmaskin så snart en full batch är beställd, priserna avtalats, och betalningen deponerats, av alla berörda beställare av den aktuella batchen.

De enda av industriepokens leverantörer som troligen behöver anlitas (utom open source frilanskonsulter) legoföretags verktygsmaskinpark, OEM-enhets-, fästelements- och komponenttillverkare etc. Dessutom bör sannolikt användarorganen bygga upp egna monterings-/uthyrnings-/underhålls-/demonteringshallar inom varje användargrupps närområde. Det bör totalekonomiskt sett vara mera användaroptimalt att leasa och hyra alla sällananvända utrustningar än att varje användare köper och ställer i beredskapsförråd den mesta av tiden.

Saker, utrustningar och system som teknikupphandlas för uthyrning konstrueras förstås så att alla olika delar är enkelt utbytbara. Hållbarhetstiden kan då bli nära nog obegränsad. Om grejerna då håller avsevärt mer än tio ggr längre, och många fler än tio användare omväxlande använder samma grejer, så behöver det ju bara tillverkas tiondelen så många grejer. Och detta utan att användaraktiviteten behöver avta. Införs hyressystemen så småningom överallt så innebär det enorma resursbesparingar.

Lennart Schön, Tillväxt och omvandling under två sekler: Andelen tjänster mätt i fasta priser som andel av produktionen har varit stabil under tvåhundra år!

Citat: En tjänst är till skillnad från en vara något som konsumeras samtidigt som den utförs.

Åke E Andersson: Människorna är drivna av en inre längtan efter ständigt nya upplevelser! En tes som bekräftas av upplevelseindustrin, som växer snabbast i alla välståndsländer. Produktionen är endast ett medel för att kunna uppleva och konsumera. Människorna söker först och främst mening i tillvaron genom ett friskt och gott liv. Samtidigt vill de umgås med varandra och ha det trevligt.
En riktig tjänst kräver ständig närvaro av både konsumenten och producenten. Patient och läkare/sjuksköterska i sjukvården. Gäst och kypare på krogen. Banktjänsteman och kund på var sin sida av disken. Publik i salongen och sångare på scenen. Visst bör man på alla sätt försöka göra tjänster till produkter och information men då bör de inte kallas för tjänster.

Gunnar Sohlenius: Eftersom vi i princip inte betalar för själva naturresursen vi använder i våra verktyg utan endast för arbetet att förädla naturresurserna till verktyg kan vi betrakta verktygen som konserverat återanvändbart arbete.