torsdag 30 juli 2009

Utkast (4) 2009-07-30

”det Naturliga Steget” skriver på en av dess webbsidor:
”… redan med dagens teknik skulle vi kunna leva hållbart om vi bara ändrade vårt sätt att använda tekniken.”

Men varför verkar det inte finnas något stort intresse hos politiker, massmedia eller allmänhet, att diskutera på vilket sätt som tekniken bör användas för att det verkligen skall bli hållbart?

På vilket sätt bör exempelvis de sociotekniska systemen förändras, så att det verkligen leder till största möjliga hushållning med begränsade och icke-förnybara naturresurser?
En omfattande och mycket effektiv förändring är rimligen att göra det så enkelt som möjligt att hyra och leasa istället för att bara köpa. Samtidigt som det byggs upp samverkande sociotekniska system som gör att det totalt sett blir mycket billigare att hyra och leasa än att köpa.

När det gäller hushållning med begränsade naturresurser så bör väl de flesta inse de uppenbara fördelarna med att allt som redan har producerats hela tiden används så mycket som det optimalt sett är motiverat och möjligt. Istället för att det allra mesta bara finns undanställt i beredskapsförråd den mesta tiden. Eller att det finns tomma hus och oanvända lokaler och anläggningar. Det som det gäller är förstås allt ifrån olika saker, verktyg, maskiner, fordon, byggnader, anläggningar och infrastrukturella och sociotekniska system.

Det är lätt att inse att om 10 personer omväxlande hyr och använder samma sak, och om denna sak har konstrueras för att hålla 10 ggr så länge, så behöver det totalt sett bara tillverkas hundradelen så många saker! Globalt sett skulle det förstås ha en oerhört stor betydelse om det bara behövde produceras hundradelen så mycket, samtidigt som användarna inte skulle behöva uppleva någon nämnvärd skillnad på tillgängligheten. Med en totaloptimerad logistik för alla de sociotekniska systemen så bör alla ändå kunna ha tillgänglighet till rätt saker, på rätt platser vid de rätta tidpunkterna.

För uthyrningsföretagen – till skillnad mot allt det som produceras för försäljning – så är det förstås i hög grad motiverat att allt det som hyrs ut är konstruerat för att hålla och fungera så länge som möjligt. Dessutom är det oftast motiverat att reparera om det uppstår några fel, och att uttjänta delar enkelt kan bytas ut mot nya, så att allt fungerar så bra och så länge som möjligt.

Dessutom att tillgängligheten för användarna är så bra och så omedelbar som möjligt – och kanske helst dygnet runt. På liknade sätt som det vanligtvis var under hantverksepoken, så bör de kanske därför finnas någon sorts filialer inom så gott som varje kvarter och inom varje tätort.

Uthyrningsföretagen bör kanske därför kombineras med kvartersnära monteringshallar där allt som hyrs ut enkelt och omedelbart kan tas in för utbyte, översyn, service, reparationer, utbyte av uttjänta delar och uthyrning på nytt. På samma sätt kan förstås helt uttjänta utrustningar demonteras, och de uttjänta delarna sorteras och skickas för återvinning till nya materialdelar och fästelement.

Alla de olika lokala uthyrnings-/ monterings-/ demonteringsföretagen bör var anslutna till gemensamma paraplyorgan så att de gemensamt kan teknikupphandla och avropsvis beställa alla möjliga automatiskt bearbetade och ytbehandlade materialdelar, fästelement och OEM-produkter (hjul, motorer, dator-, IKT-, ljud-, ljus-, el-, elektronik-, vvs-komponenter osv.).

Med optimalt utnyttjande av Internet så bör lokalt förankrade sociotekniska system som mera liknar den samhällsstruktur som fanns under hantverksepoken, kunna byggas upp för att ersätta ohållbara och ineffektiva delar av den spekulativa industristrukturen, och därmed skapa samhällen som i hög grad är ekologiskt hållbara.

Ett samhälle där praktiskt taget allt produceras för att om och om och om igen återanvändas och återvinnas för reproduktion och recirkulation i kvalitetssäkrade kretslopp. Förhandsbeställning och avropsavtal via Internet, gör att det inte direkt uppstår överproduktion, svinn, prisdumpningar osv. Och där det sannolikt behövs avsevärt mindre av reklam, långväga transporter, räntelån osv.

lördag 25 juli 2009

utkast (3) 2009-07-25

Piratpartiet och kommunalpolitiken.

Det som PP kanske bör kunna göra inom kommunalpolitiken är kanske att agera så att korporativistisk planekonomi försvåras och förhindras. Detta gäller då för alla typer av nätbaserade, återkopplade och processreglerade flöden (alltså även fysiska flöden) såväl som sociotekniskt möjliggjort interagerande i en myllrande mångfald av svärmar och moln.

Fjärrvärme kan kanske ses som ett enkelt exempel via följande citat:

” Den typen av korporativistisk planekonomi gynnar varken fjärrvärmekunderna eller miljön som hade kunnat tjäna på att fler valde fjärrvärme…//… Istället borde man separera näten från produktionen, se till att flera oberoende producenter kan ansluta sig till samma nät och att kunderna fritt kan välja mellan dessa producenter utan rent fysiskt behöva lägga om några rör…//… Vertikal integration [– som när det gäller nuvarande elleveranser –] bör undvikas, näten bör ägas och drivas av andra aktörer än producenterna. Det vore kanske lämpligt om kommunerna ägde näten, medan producenterna utgörs av privata företag…//… Det är dock rimligt att producenterna kan äga och driva de rör som ansluter deras värmeverk till distributionsnätet, men sen bör en oberoende nätägare ta över.”
http://www.bloggregeringen.se/2007/11/12/mer-marknad-och-mindre-korporativism-for-fjarrvarmen/

Det finns ytterligare historiska exempel på min tills vidare bestämda åsikt, att beslutande demokratiska organ enligt ett lands konstitution, egentligen borde vara skyldiga att se till att ”negativ vertikal antikorporativism” neutraliserar och balanserar den historiskt sett spontana benägenheten till ”positiv horisontell korporativism” med skråväsende, Saltsjöbadsandan osv.

Andra varnande exempel är bondekooperationen och konsumentkooperationen. (OBS! förväxla inte kooperation med korporativism (eller korporation) – kolla skillnaden på Google.).
Båda kooperativen började kanske med att storskaligt avropsavtala om lägsta möjliga inköpspriser och minimala interna administrationskostnader, men satte sig ganska snart på två stolar genom att försöka konkurrera produktionsmässigt för att sälja med vinst till de egna medlemmarna!!! Även om de till en början delade ut vinsten till medlemmarna, så tog Parkinsons lagar ganska snart över. Citat, Parkinson: ”Utgifterna stiger för att motsvara inkomsterna.”

Jag håller f.n. på med att försöka beskriva mina idéer under arbetsnamnet ”Kapitalism 2.0”!
Detta är något som jag från och till enträget har funderat på under de senaste 20 åren. Visionerna om att det verkligen behövs en ”negativ och vertikal antikorporativism” för att balansera och neutralisera den hittillsvarande kapitalismens envisa benägenhet att etablissemanget outtröttligt och enträget lobbar för skapandet av skråväsende och ”positiv horisontell korporativism”, har mer och mer mognat och övertygat under tiden.

Att jag tills vidare kallar det för ”negativ antikorporativism” beror på deklarationerna om negativa rättigheter; och negativ frihet enligt Amartya Sens definition: ”Med negativ frihet menas att det inte finns några yttre hinder som gör att man inte kan förverkliga sina önskningar.” Begreppet korporativism kommer förstås från att statliga organs beslut om att sätta upp omotiverade hinder för konsumenternas och användarnas behov, skall och bör övertrumfas av grundlagen!
Att se varuflöden som vertikala då de ju riktas från råvaruursprung till bruksföremål, är ganska naturligt genom att associera till ett vattenfall eller en porlande bäck.
Eller varför inte försörjningen med vatten och avlopp inom tätbebyggda samhällen, där vatten från det höga vattentornet via det slutna – och via gravitationen återkopplade – rörnätsystemet flödar ut uppifrån och nedåt, så fort som någon öppnar en kranventil i köket eller badrummet. Internet och VA-nätsystemet har ju i viss mån nätstrukturen med leder, förgreningsnoder och återkopplad processreglering gemensamt.

Även om vattnet och avloppet inte är gratis, så betalar vi Göteborgare bara 0,92 öre/l, samtidigt som samma sorts vatten hämtat från butikshyllan – med återlämning av returflaskan – kostar ca 1000 ggr mer!!! Detta ger ju i varje fall en antydan om hur mycket som rimligtvis alla andra varuflöden bör kunna effektiviseras på en helt fri, öppen och transparent marknadsarena. Och genom att befrias från korporativismen och successivt och steg för steg bygga upp globalt allomfattande lokala öar med återkopplad och processreglerad nätstruktur där mänsklig arbetstid inte behöver ödlas för att adressera och slussa varje enskilt varuflöde till det vars och ens närbelägna hämtställe.

Alltså ett ”Kapitalism 2.0”

Begreppen vertikal och horisontell kommer förstås från att varorna på sin väg ”från jord till bord” kan ses vertikala flöden som passerar olika sorts mellanled. Dessa olika mellanled kan då ses som horisontella korporativ som består av företag, arbetare och branschorgan (mästare och gesäller inom skråväsendet).
Historiskt sett så har de fungerat som horisontella korporativ med riksdagsbeslut om jordbrukssubventioner, medbestämmandelagar, LAS osv., utan att det varit någon närmare diskussion om att det borde prövas och kanske övertrumfas av grundlagen om de individuella medborgarrättigheterna.
Sysselsättningsparadigmet med korporativa privilegier tycks hittills ha haft majoritet, över eventuella medborgarrättigheter om att inte institutionellt sätta upp hinder för en totaloptimering av flödeslogistiken för de berörda sociotekniska systemen.

Då jag samhällsvetenskapligt och ekonomiskt inte har någon som helst universitetsbakgrund – utan enbart 7-årig folkskala sedan slutet av 1930- och 40-talet – så skulle jag väldigt gärna vilja samarbeta med någon forskare, uppsatsskrivare eller liknande som ville engagera sig för idéerna om någon form av ”Kapitalism 2.0”!
Helst då någon forskare eller studerande inom Göteborgsområdet!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Parkinsons_lag
http://sv.wikipedia.org/wiki/Interaktion
http://interaktion.nu/

Amartya Sens definition: ”Med positiv frihet menas att man har praktiska möjligheter att förverkliga sina önskningar.”
Detta bör då gälla alla enskilda medborgare och inte bara eliten. Det som behövs är kanske

”Kapitalism 2.0”

söndag 19 juli 2009

Kapitalism 2.0

Utkast (2.0) 2009-07- 25

Många människor ifrågasätter kapitalismen, men de tycks inte ha klart för sig vilka fullvärdiga alternativ som de vill ha istället. Utan tvekan så används kapitalismen och den fria marknadsarenan för att skapa avarter och orättvisor. Men avarterna och ojämlikheten beror nog mera på tendenserna till blandekonomi och korporativism, men kanske alldeles särskilt för att det befintliga penningsystemet är skuldbaserat.

Penningmängden inom det rådande systemet skapas alltså genom skuldsättning mot ränta och ränta på ränta. Samtidigt som den extra penningmängd som måste till för att betala räntan, inte finns innan förrän det skapas ytterligare nya pengar genom ny skuldsättning.
De totalt dominerande valutorna som ingår i de i praktiken globalt slutna penningsystemen, är alltså de facto utformat så att det förr eller senare och gång efter annan helt enkelt MÅSTE kollapsa!!!
Detta beror förstås på att ständigt nya skuldpengar måste skapas, samtidigt som de allra flesta statsskulderna ständigt ökar och därmed ökar räntan och då ökar ju dessutom dess ränta på ränta exponentiellt!!!

Dessutom är systemet utformat så att det är mycket fördelaktigt att föra över pengar från varu- och tjänstemarknaden, till den helt improduktiva finans- och spelmarknaden!
Detta medför då i princip att en stor del av de pengar som kommer in som betalning för varor och tjänster under månadens lopp, dels har betalats ut som räntor eller dels har använts för spekulation på finans- och spelmarknaden!
Och då finns det ju självklart inte tillräckligt med pengar för att betala nästa eller nästa eller nästa månadslöner, skatter, arbetsgivaravgifter eller moms!
Detta är ju just vad som händer vid varje lågkonjunktur och varje finanskris.
För att då någorlunda upprätthålla sysselsättning och produktion, så måste det – med nuvarande system – därför ständigt skapas nya pengar för investeringar och riskkapital. Vid finanskriser så blir det då oftast staten som tar nya ”banklån” som i sin tur lånas ut till bankerna!

I ett kapitalistiskt samhälle med en helt fri, öppen och transparent marknadsarena, så bör det mycket väl kunna finnas penningsystem där penningskapandet inte är skuldbaserat. Staten bör exempelvis institutionellt själv kunna skapa den penningmängd som krävs för att mer eller mindre administrera den representativa eller direkta demokratin, rätts-, polis- och försvarssystemet och valda delar av infrastrukturen. Och eventuellt något ytterligare!

Varje lagom stor region inom landet bör samtidigt kunna ha egna medlemsbaserade penningsystem, som används parallellt och samtidigt med nationella och internationella valutor. Dessa system kan då ha demokratiskt beslutade systemvillkor för dessa valutor. Dem som av något skäl då inte vill utnyttja dessa valutor, behöver ju då inte vara medlemmar, utan uteslutande använda de allmänna valutorna, men helt fritt och när som helst gå in som medlemmar.

Kring dessa medlemsbaserade valutor – som villkoras så att de inte med någon fördel kan användas på finans- eller spelmarknaden – så kan det demokratiskt byggas upp mer eller mindre omfattande välfärdssystem, då det kan finnas olika former av mer eller mindre omfattande individuella tillval. Vård, skola, omsorg mm. bör kanske då vara obligatoriskt.

Kapitalismen behövs förstås för att det behövs kapital. I ett samhälle med tillfälligtvis full sysselsättning och/eller ekologiskt, biologiskt, atmosfäriskt osv., ohållbar naturresurshushållning, kan det rimligen inte skapas mer pengar utan att det uppstår inflation och/eller miljöproblem.
Vill ändå någon förändra något (exempelvis investera i bättre teknik, logistik, kvalitetssäkring, resurshushållning osv., eller bara för att öka produktiviteten), så bör då en del av de pengar som redan befinns i omlopp på varu-/tjänstemarknaden sparas så att ineffektiva verksamheter spontant avvecklas och en del arbetskraft friställs för de nya verksamheterna.

En typisk kapitalist är alltså den som avstår från att konsumera idag (sparar), för att skapa bättre förutsättningar en bit in i framtiden. Det behövs alltså ovillkorligen kapitalister, för att det skall skapas förändringar – och förhoppningsvis då till det bättre för alla och för all framtid! Då ingen egentligen vet något om framtiden, så medför det därför risker med att investera i något som avser att skapa ett utbud som tidigare inte alls har funnits på marknaden. Det är väl just därför som de valda representanterna för varken staten, regionerna eller kommunerna bör satsa skattepengar på några ekonomiska riskprojekt även om detta tillfälligtvis skulle skapa sysselsättning.

Riskkapitalister brukar de kallas som investerar för att förhoppningsvis inom snar framtid öka sina inkomster så mycket och så länge som det bara går.
För att i det långa loppet även få med så många medel- och låginkomsttagare som möjligt som kunder, så bör kostnaderna för allt det som behövs för att bedriva några verksamheter, göras så låga som det bara är möjligt.

Detta gäller förstås då alla de kostnader som uppstår under alla arbetsmomenten och alla varuflödena och transporterna, hela vägen ”från jord till bord”. Motsvarande kostnader för logistik och totalflöde gäller förstås även för alla råvaror, material och allt annat som ingår i alla de föremål, verktyg, fordon, byggnader, anläggningar och sociotekniska och infrastrukturella system som används i samhället. Dessutom ingår ju även kostnaderna för alla de sidofunktioner som används och som uppstår; verktyg, datorprogram, reklam, internet, konsulter, prisdumpning, svinn, överproduktion osv.

Det finns en hel del som är anmärkningsvärt när det gäller den sorts blandning av kapitalism, korporativism och fördelningspolitik som finns i dagens Sverige. Det är t.ex. knappast någon som gör någonting alls för att minska de enskilda hushållens kostnader för sådant som alla människor ändå dagligen behöver för sin överlevnad och sitt välbefinnande.
Detta är väl egentligen väldigt konstigt och anmärkningsvärt eftersom vi påstås leva i ett välfärdssamhälle!
Alla tvingas istället att betala ultrahöga skatter och avgifter för att även medel- och låginkomsttagare skall ha en ärlig chans till någorlunda drägligt liv. Det görs alltså inga som helst samordnade försök att sänka kostnaderna för alla. Utan staten tar istället ut väldigt höga skatter och arbetsgivaravgifter för att på så sätt kunna erbjuda barn- och bostadsbidrag och jordbrukssubventioner mm. som kompensation för de rigida och undermåliga sociotekniska systemen.

Ett betydligt bättre sätt vore rimligen att allt och alla samverkade för att effektivisera logistiken, varuflödena och de sociotekniska systemen, så att kostnaderna för maten, boendet mm. successivt blev mer och mer försumbara för alla människor – alltså tom för låginkomsttagarna.

Bertrand Russell skriver att ”arbete innebär att flytta på saker, eller att säga åt andra att flytta på saker”. För att mat, bostäder och allt annat skall finnas tillgängligt överallt där människor befinner sig, så måste det nästan hela tiden ”flyttas på saker”. Andra människor måste då via olika företag engageras, och då vill ju alla dessa ha betalt, och företagen vill vara med och konkurrera om en viss marknadsandel och om en viss vinstmarginal.

Men ju mindre av andra människors arbetstid, som används för att jag och alla andra skall ha tillgänglighet till den mat och bostad och annat som vi vill ha, ju lägre blir de totala arbetskostnaderna och därmed priserna! Ju lägre arbetskostnaderna och därmed priserna blir, ju mindre behöver förstås var och en betala! Ju lägre hushållens utgifter blir – för maten, bostaden och andra basbehov – i förhållande till inkomsterna, ju mer pengar har ju var och en att spendera för sina övriga önskemål. Detta har förstås väldigt stor betydelse, inte minst för medel- och låginkomsttagarnas möjligheter att förverkliga sina önskningar!

Med målmedveten totaloptimering av logistiken och flödesstrukturen hos de tekniska och sociotekniska systemen, så kan mänsklig arbetstid för att ”flytta på saker”, för allt fler och fler arbetsmoment ersättas med dator- och receptstyrda maskinella utrustningar och automatiserade processregleringar och transportsystem.
Med ”att flytta på saker” kan då även menas att mekaniskt, kemiskt och termiskt ”flytta på” atomer, molekyler, spånor osv. Samt kanske även att på datorskärmar och i register, filer och databaser ”flytta på” koder, siffror, text, ikoner, bilder osv.

Ett tydligt exempel där mänsklig arbetstid sedan länge har ersatts med automatiskt styrda och reglerade processer och nätstrukturerade flödessystem, är försörjningen med vatten och avlopp inom städer och tätorter. Tom ganska små barn kan när som helst på dygnet själva beställa önskad mängd vatten via badrummets eller kökets kranventil. Källarens installerade flödes-/volymmätares ackumulerade mätetal avläses samtidigt automatiskt och kan sedan betalas periodvis via autogiro.

Någon som helst mänsklig arbetsinsats behövs alltså inte online från leverantörens sida. Däremot behöver förstås de tekniska systemen övervakas, underhållas och ses över, och vid behov även byggas ut och förnyas.
Följden av att mänskliga arbetsinsatser helt har ersatts med automatiserad processreglering och en sluten och återkopplad nätstruktur, blir att vatten inkl. avlopp inom exempelvis Gbg kostar 0,92 öre/l! Detta kan då jämföras med att samma sorts vatten som man själv hämtar från butikshyllan – och där man sen själv sedan återlämnar returflaskan – kostar ca 1000 ggr mer!

Liknande återkopplad och processreglerad nätstruktur används idag allmänt för leveranser av fjärrvärme, gas och el och för interaktion med IKT (telefon, radio, tv, internet osv.) och lokalt i form av rörpost, skidlift, spårtaxi mm.

För knappt hundra år sedan fanns det även linbanor (för bulkprodukter) och inte minst för timmerflottning. När det t.ex. gäller timmerflottning så fanns det ju inte IKT, adaptiva och fjärrstyrda robotar mm. All återkoppling med processreglering, övervakning osv., krävde därför mer eller mindre kontinuerlig mänsklig medverkan, fysiska mänskliga arbetsinsatser och nära nog kontinuerlig mänsklig arbetstid. De älvar som användes är kanske dessutom till stor del även utbyggda med vattenkraftverk.

När det gäller linbanor så finns det faktiskt ganska långt gångna förslag om att successivt ersätta en stor del av person- och godstrafiken – i varje fall inom städer och tätorterna och längs storstädernas tillfartsleder – med balktrafik!
http://www.swedetrack.com/balktraf.htm

Citat: ” Vägföreningen hävdar att vägtrafiken tar ca 300.000 årsarbetena (bilförsäljare, lapplisor, taxichaufförer, bensinstationspersonal, bilreparatörer, trafikpoliser, domare, fångvaktare, sjukvårdspersonal m fl). De antas successivt ersatta under 50-årsperioden med ca 30.000 årsarbeten i balktrafiken. 270.000 årsarbeten för en snittkostnad av ca 135 miljarder per år försvinner därmed (som betalas till stor del av bilisterna, men också av samhället).
Jämfört med de utlägg på ca 150 miljarder per år, som ca 4 miljoner bilister, vilka i snitt kör ca 1500 mil per år för en milkostnad av ca 25 kr/mil, har varje år, är besparingen ca 90 %. Ackumulerat försvinner, genom ett successivt reducerat behov av arbetsinsatser för trafiken, under de 50 åren en total kostnad på 3.375 miljarder (ungefär motsvarande totala BNP under 3 år). Siffran kan jämföras med de ca 50 miljarder (ca 1,5 %), som den gemensamma sektorn och industrin ovan tillsammans antogs satsa under en 10-årsperiod, för att få igång balktrafiken.”
http://www.swedetrack.com/flwa16.htm

torsdag 9 juli 2009

Utkast 2009-07-15

Ända sedan byggboomen och miljonprogrammet på 1960-talet, har jag funderat på varför boendekostnaderna bara blir allt högre och högre i förhållande till de vanligaste inkomsterna. Varför ökade exempelvis vår bohemshyra från 55 kr/mån för en central och helt omodern etta på Ejdergatan i Gbg, till 460 kr/mån för en nybyggd trea i Brunnsbo, när vi planerade för att min blivande fru väntade barn?
Jag är numera pensionär sedan ca 12 år, och har inte alls jobbat inom byggbranschen. Sedan mer än 20 år har jag funderat på metoder, fästelement och verktyg, som i princip gör att hus kan skruvas ihop minst lika enkelt som IKEA-möbler. Såg, tumstock och andra bearbetningsverktyg skall alltså inte behöva användas. Nu hoppas jag på att det finns andra människor som vill delta i projekt som syftar till att vem som vill enkelt skall kunna skruva upp stommen till sitt eget trähus. I ett första skede kan man ju pröva med att bygga mindre hus som t.ex. Friggebod, garage, lusthus, klubbhus, kiosk, café, kolonistuga, lekstuga eller liknande.

Hitintills så har jag koncentrerat mig på ett tillräckligt enkelt fästelement, för att skruva ihop trähusstommen.
Istället för att använda spik och hammare så är tanken att använda speciellt utformade skruvar tillsammans med vanliga brickor och muttrar.
Alla reglar och övrigt virke är förstås då beställda och tillsågade i exakta längder.
Även skruvhålen i varje regel och i övrigt virke, bör vara förborrade så att monteringen kan ske på enklast möjliga sätt. Man spar då in en hel del tid och arbetsmoment genom att slippa mäta, anpassa och justera avståndet mellan reglarna.
Genom att väggelementens regelstomme enkelt kan skruvas ihop på ett bockstativ i bekväm höjd, så förenklas detta arbetsmoment avsevärt. Varje väggelement kan sedan enkelt resas upp och passas in på grundstommen.
Ytbehandlad och färdigmålad ytterväggsbeklädnad med stående träpanel, bör kunna levereras i lämpliga breddsektioner (cc 60 resp. 120 cm), genom att de före leveransen har spikats ihop med motsvarande spikmaskiner som används för tillverkning av lastpallar.
Sedan kan de skruvas fast med samma sorts enkla fästelement som användes för att skruva ihop regelstommen. Även i detta fall sker en avsevärd förenkling genom att alla infästhålen är förborrade på exakt rätt ställe.

IKEA-konceptet är i princip enkla skruvfästen med en enkel sexkantnyckel, och att man själv hämtar platta paket med hela byggsatsen från en lagerhylla. Då IKEA startade fanns ju inte så mycket av IKT, Internet, automation, datorstyrda verktygsmaskiner osv.
Numera skulle däremot alla ingående materialdelar och moduler enkelt och autonomt kunna märkas med streckkod eller något annat kodsystem. Vid en enkel avläsning av koden på varje bräda, regel eller modul, så skulle direkt Ernst eller någon annan dyka upp på datorskärmen eller Ipoden.
Där det då – om och om igen om så behövs – visas och noga beskrivs hur just den regeln eller den dörrkarmen bör monteras med lämplig momentinställd mutterdragare, vattenpass och med rätt sorts skruv och brickor.

Globalt sett finns det rimligen behov av en eller kanske två miljarder boendehushåll! Rimligtvis är det då en relativt stor mängd av dessa, som i framtiden är fåhushållshus som ligger på marken – eller kanske bör kunna kvalitetssäkras till att flyta på vattnet om det uppstår omfattande klimatförändringar.

Rimligen bör då ganska stora mängder hus byggas av enkla, hållbara och förnybara naturmaterial såsom trä och liknande. Och då är det väl egentligen förunderligt att det fortfarande inte finns kompletta koncept på Internet, så att vem som vill enkelt skall kunna skruva ihop och därmed på några få år amortera av, och helt och hållet själv äga det egna hushållets bostad!

Alla enskilda hushåll i världen behöver bostäder, och rimligtvis är det mer än hälften av dessa människor som inom rimlig framtid, någonsin kommer att ha råd att betala av alla ränteskulder för att andra människor planerar, bygger, förvaltar och underhåller deras bostäder. Detta gäller troligen även för ca hälften av dem som bor i Sverige, inte via skatter skulle få några bidrag från dem som har högre inkomster.

Varje hushåll som däremot under någon semestermånad, bygger upp och underhåller sitt eget boende, enligt helt optimalt och kvalitetssäkrat logistik- och egenbyggarkoncept, så bör i varje fall de allra flesta inom EU och västregionerna, rimligen kunna amortera av alla kostnaderna på 3 – 5 år.

Genomförs detta fullt ut, så bör det rimligen få en oerhört stor betydelse för att de allra flesta inom rimlig framtid skall ha tid, ork och pengar över för att efterfråga en myllrande mångfald av aktivt hälsobringande upplevelseverksamheter.

Samtidigt bör hela den globala tillverkningsindustrin, distributionen och detaljhandeln, därmed så gott som helt och hållet kunna automatiseras. Industrierna m.fl. bör alltså ganska så snart kunna avfolkas på arbetskraftsbehov, på motsvarande sätt som skedde med jord- och skogsnäringen m.fl. branscher under 1900-talet.

Under de senaste månaderna så tror jag alltså att jag kommit på ett tillräckligt enkelt och relativt universellt fästelement i form av en 5 – 6 mm specialskruv med en ordinär bricka och mutter. Tanken är att fyra specialskruvar skall ersätta spiken vid monteringen av varje träregel.

Enligt telefonförfrågan hos en leverantör av specialskruvar så har jag fått ett preliminärt pris på varje skruv på ca 14 kr/st., vid en beställning på minst 5000 st. Vid beställning på mer än 100 000 skruv så blir det rimligtvis då ett avsevärt mycket lägre pris. Då samma sorts skruv preliminärt även är tänkt för fäste av takstolar, ytterpanelen mm., så beräknar jag att det krävs ca 200 skruv för en enkel Friggebod, kolonistuga eller liknande.

Detta är alltså så långt som jag har kommit hittills, och nu söker jag alltså andra människor som förhoppningvis är intresserade av att delta i projektet. För att kunna beställa minst 5000 specialskruv, så behövs det därför minst 25 personer som var och en är intresserad av att bekosta åtminstone 200 skruv.

För att sprida reklam och kännedom om skruven och byggmetoden, så funderar jag på att man kanske bör försöka få kontakt med föreningar med behov av en klubbstuga eller av liknande projekt. Medlemmarna bör förstås då själva vara engagerade och intresserade av att med gemensamma arbetsinsatser bygga upp huset eller anläggningen.

Ända ifrån planeringen bör man då vara med för att spela in valda delar av diskussionerna, och steg för steg videofilma alla de olika arbetsmomenten, samt hur man steg för steg löser de problem som dyker upp. Samtidigt som man då passar på att allteftersom försöka optimera verktygen och byggmetoderna mer och mer och mer. Det gäller kanske inte minst att använda och utveckla IT, IKT, logistik, autonomi och kvalitetssäkring så optimalt som möjligt.