Kapitalism – en adaptiv naturlag?

Kapitalism – en adaptiv naturlag?

Amartya Sens definition på frihet:
”Med positiv frihet menas att man har praktiska möjligheter
att förverkliga sina önskningar.”

Kommittén Välfärdsbokslut utvidgar definitionen av välfärd
till ”individuella resurser med vars hjälp medborgarna
kan kontrollera och medvetet styra sina livsvillkor”!
Rimligtvis bör då menas sådana varubaserade resurser
som med hänsyn till ekologiska fotavtryck och hållbarhet
är förnybara, återanvändbara, återvinnbara och reproducerbara.

För att alla människor alltid skall ha tillgänglighet till
valbara saker, på valbar (hämt-) plats, vid valbar tidpunkt
så förvandlar autonoma och mänskliga arbetsinsatser
dagligen och stundligen, försörjningsomlandens naturresurser
till många, många människors önskvärda varurelationer.
Och efter en viss insvängningstid efter varje störmoment
så sker kretsloppet ALLTID
som ett återkopplat och i högsta grad självreglerande system!

Självregleringen av produktionen, distributionen och säljledet
sker i stort sett via återkopplingen till nästa månadslön.
Antingen det nu sker
på en helt fri, öppen och transparent marknadsarena.
Eller om det
i viss mån åtgärdas med teknokratisk social fördelningskonst
och med klåfingriga och fåfänga försök att styra och reglera
politiskt och utilitaristiskt
enligt fördelningsregler och hämmande restriktioner!

När då politiskt röstfiske kräver sysselsättning för alla!
och näringsliv och LO lobbar för korporativism (skråväsende)!
så blir resultatet faktiskt enligt ”de små beslutens tyranni”.
Det blir ju oftast då indirekt alldeles på tok för många procent
av andra människors arbetsinsatser som
– enligt Parkinsons lagar – både direkt och indirekt används
från ”jord till bord” och från ”skog och grus till hus”.
På så sätt blir ju arbetskostnaderna och därmed priserna
ALLTID alldeles på tok för höga
i förhållande till de allra flesta hushålls arbetsinkomster
(jämför dagens boendekostnader med 1950- och 60-talet)!

Politikerna är ju sanslösa och aningslösa dumskallar
då det ju numera finns Internet o kontokort (isf sedlar o mynt)
så belastar de ändå fortfarande arbetskostnaderna
med skatter och arbetsgivaravgifter
och konsumtionen med moms
istället för att i så fall automatiskt varje natt kl 4
dra (0,2 %?) direkt från alla likvida konton (> 1500 mdr).
Detta gör förstås dilemmat med återkopplingen sju resor värre!

I ett återkopplat
och av begränsade resurser självreglerande system
och där den utbetalda arbetsinkomsten
plus arbetskatten och arbetsgivaravgiften
ingår i arbetskostnaden!
som i sin tur ingår i LO-korporativa regleralgoritmer
plus att momsen ingår i sossepolitiska regleralgoritmer
och som då ytterligare blåser upp derivatan
och därmed ”priset”!?!

När då priserna och utgifterna
(arbetskostnaderna + momsen styr ju obevekligen priserna)
når och hotar överskrida arbetsinkomsten
så hjälper det ju ABSOLUT INTE
att ytterligare öka på arbetsinkomsten
då ju arbetsinkomsterna mer än dubblerar
arbetskostnaderna (= positiv återkoppling!!!).

Börjar liksom då att tjuta i det ”analoga högtalarsystemet”

SÅDAN eee… KAPITALISMEN … eller…
… är det kanske … matematiken … som fortfarande gäller?

Vad gör man då?
flyttar man på den analoga ”mikrofonen”
så att en del av arbetskostnaderna
flyttas till låglöneländerna
(utan att skatter och arbetsgivaravgifter följer med)

ELLER varför då inte istället
använda Internets möjligheter för att fjärrstyra automatisk
tillverkning av monterbara delar enligt digitaliserade ”recept”.
Via nätet bör alla möjliga materialdelar kunna förhandsbeställs
direkt från olika legoföretag och underleverantörer.
Gör bara musklick på bilden av produkten på datorskärmen
samtidigt som betalningen deponeras med nästa klick.

Om allt beställs och betalas i förväg av dem som själva vill
montera ihop och använda de färdiga grejerna så blir det ju
ingen överproduktion, inget svinn och ingen prisdumpning.
Initierat via beställarens datormus så hämtas ”recepten” som
styr de bearbetande och ytbehandlande verktygsmaskinerna.

Varje enskild användare kan förstås själv beställa,
men det är nog bättre om det är monteringsföretag inom
varje lagom stor stadsdel som gör beställningarna.
Användarna behöver då inte köpa de hopmonterade sakerna
utan istället hyra dem just när de behöver användas.

En stor fördel med att det är lokala monterföretag som
beställer och monterar för att sedan hyra ut de olika
utrustningarna, är att de monterbara delarna då kan
konstruerats och utformats så att de då kan användas till
kanske hundratals olika utrustningar, samtidigt som kanske
vissa generella fästelement och OEM-moduler som beställes
från många andra legoföretag och underleverantörer, kanske
kan användas till ännu många fler olika utrustningar.

Utrustningar som teknikupphandlas för att hyras ut eller leasas
istället för att säljas, konstrueras förstås så att de håller och
fungerar så länge som möjligt. Särskilt som uttjänta delar
med fördel kan bytas ut efterhand. De uttjänta delarna kan då
enkelt sorteras och returneras för återvinning med samma
containrar som användes vid nybeställning av delarna.

Både av miljö- och kostnadsskäl bör det vara fördelaktigt för
hela offentligsektorn att hyra och leasa all sorts utrustning istället
för att köpa. Offentligsektorn gör ju upphandlingar för
ca 500 mdr kr varje år, och en hel del av detta är ju varurelaterat.

Om samma utrustningar omväxlande hyrs av tiotals olika
offentliga inrättningar istället för att var och en köper var sin
likadan utrustning – som kanske då bara finns i beredskaps-
förråden under 95 % av tiden – samtidigt som dessa utrustningar
har konstruerats att hålla minst tio ggr så länge, så behöver
det ju bara tillverkas hundradelen så mycket som vid köp!

När det gäller leveranserna från tillverkarna till alla de olika
monteringsföretag/uthyrare som finns i nästan varje kvarter så
bör det kunna byggas lätta förarlösa fordon som går på någon
form av heltäckande spårnät. Exempelvis balktrafiknät eller
någon sorts linbanor. Vanliga godståg används förstås också
för relativt långväga transporter och då bör det förstås finnas
någon sorts rangerstation som mellanled i utkanten av staden.

Med denna typ av sociotekniska (infra-) system och optimerad
logistik så bör arbetskostnaderna och därmed alla andra sorts
kostnader successivt kunna reduceras så långt som möjligt.

De lokala monterföretagen hyr alltså ut utrustningarna
utför service, byter uttjänta delar, demonterar
uttjänta utrustningar, sorterar de uttjänta delarna
och återsänder dem för reproduktion till nya delar
och för ständig recirkulation i kvalitetssäkrade kretslopp

I ett återkopplat nätbaserat och självreglerande system
som pratiskt taget saknar politiska regleralgoritmer
då de nära nog obefintliga arbetskostnader
som ingår i regleralgoritmen inte nämnvärt påverkas
av beställarnas ökande arbetsinkomster
särskilt inte när nästa generation verktygsmaskiner
autonomt tillverkar materialdelar
till nästa generation verktygsmaskiner
och sedan till nästa generation och nästa…

så att kostnaderna och därmed priserna
från ”jord till bord” och från ”skog och grus till hus”
hela vägen blir försumbara!!!

MEN HUR? Och vad skall vi då syssla med?

Bör vi inte då försöka med att
byta rena upplevelsetjänster sinsemellan
som inte asfalterar försörjningsomlanden
och betala bra och ta bra betalt
av varandra.

Det som vi vill uppleva är enligt
http://tinyurl.com/mnuhyx
uppskattning, tillgivenhet
förståelse, begriplighet
delaktighet (engagemang)
avkoppling, vila, (välbefinnande)
kreativitet, skapande
identitet, mening och frihet!

VAD VÄNTAR VI DÅ PÅ?
Etablissemanget med politiker, ekonomer och massmedia
kommer aldrig att lyfta ett finger
dom har ju sitt på det torra.

Adaptiv:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Adaptiv_regulator

Frihet:
Amartya Sen definierar även negativ frihet:
som ”att det inte finns några yttre hinder
som gör att man inte kan förverkliga sina önskningar”.

Derivata:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Derivata

DISKUTERA! DEBATTERA! ENTREPRENERA!

Rösta på piratpartiet!

unohansson@gmail.com