Ekonomisk utveckling eller tillväxt?

Är det bättre att den globala ekonomiska utvecklingen, sker med optimal begränsning av arbetsdelningen, än att tillväxten av BNP upprätthålls med penningtillväxt?

Det är ingen utbildad ekonom som skriver detta, utan det är bara något som jag har funderat på många gånger från och till och ganska länge. Jag är pensionär med 7 – årig folkskola, och har ingen ekonomisk utbildning, mer än att jag har läst det som jag hittat, verkat vara intressant och är författat på svenska. Dessutom är jag ingenjörsutbildad på kvällstid sen tidigt 1960-tal.

Vad är det som får mig ifrågasätta de ekonomer, politiker, debattörer m.fl., som sedan längre har anammat penningtillväxtens och BNP:s laissez faire?
Funderingarna beror på att jag sedan ett par decennier är övertygad om att det är nödvändigt med en ny sorts marknadsaktörer, som aktivt agerar genom att teknikupphandla och avropsavtala, för att medvetet begränsa den onödiga arbetsdelningens negativa effekter.

Från början vill jag poängtera att när det gäller rena tjänsteutbyten, så är det naturligtvis precis tvärtom! Istället för begränsningar vill jag hoppas att det bara uppstår fler och fler innovativa och engagerande upplevelseverksamheter. Så att fler och fler människor byter tjänster med varandra och tar bra betalt och betalar varandra för detta. När det gäller rena personliga tjänsteutbyten så är arbetsdelningen absolut inget som bör begränsas.

Ett stort dilemma är att ekonomerna, politikerna, statistikerna och massmedierna inte gör en mycket klargörande och distinkt åtskillnad mellan rena personliga tjänster, och den arbetsdelning som sker för att alla människor skall ha mat på bordet, tak över huvudet och kunna tillgodose alla andra fysiska behov.

Att behöva se till att man själv och familjen har mat, tak och andra basbehov tillgodosedda, är ju mycket mer av ett måste som inte kan väljas bort, i förhållande till att välja mellan många olika eller avstå när det gäller semesterresor, avkoppling och andra upplevelser.

När politikerna och de övriga debattörerna talar om att till varje pris öka sysselsättningen, så borde de å ena sidan noga skilja på behoven av arbetskraft för hantering av allt som används för människornas fysiska behov och välbefinnandet.
Och å andra sidan de sannolikt uppdämda mänskliga behoven av rena tjänste-, upplevelse- och hälsobefrämjande verksamheter som ger gedigen social gemenskap och engagemang.

Där anser i varje fall jag, att för vars och ens försörjning med mat, tak och allt annat önskvärt, så bör behoven av arbetsdelning utan vidare kunna minskas avsevärt. Och med en optimerad och kvalitetssäkrad strukturomvandling, så bör inbesparingen leda till att det friställs personella och materiella resurser.
Därmed bör arbetsdelningen, utbudet och efterfrågan inom den rena tjänstesektorn successivt kan ökas mer och mer och mer. Och då de fysiska levnadskostnaderna av allt att döma på så sätt blir försumbara; så bör alla som så vill vara med, ha ekonomiska möjligheter att efterfråga en myllrande mångfald av upplevelsetjänster. Det bör kunna bli mer och mer väldesignade tjänsteverksamheter som förhoppningsvis ger engagemang, avkoppling, tillgivenhet, identitet och meningskänsla åt alla som deltar; både dem som tar betalt och dem som betalar.

Det bör inte vara svårt hålla med om, att idag är nästan alla människor helt beroende av en global arbetsdelningsarena – och detta gäller inte minst för de rent basala behoven.
Det bör inte vara svårt att förstå att de 30 % som har de lägsta inkomsterna, inte ens för försörjningen av den egna familjen, deltar på marknadens arbetsdelningsarena på samma villkor som de 30 % som har de högsta inkomsterna.
Varje gång som någon med de lägsta lönerna och inkomsterna betalar hyran eller köper något, så betalar de indirekt en del av andra människors (ofta högre!) löner och inkomster. Att det är så i alla demokratier och rättssamhällen, är naturligtvis helt i sin ordning och inget som finns anledning att förändra.

Men det som kan göras bättre och snarast bör förändras, är motsvarande strukturomvandling som skedde när jordbruket successivt mekaniserades.
Landsbygden avfolkades då successivt och människor flyttade till tätortens och städernas fabriker och började tillverka jordbruksmaskiner, bostäder med WC på svalen, Volvobilar, kullager, textilier och så småningom kyl, frys och radio- och TV-apparater. Idag är det visst mindre än en procent av svenskarna som arbetar med jordbruk.

Tillverkningen av allahanda och direkt monterbara delar till verkstadsprodukter, byggnader och anläggningar, borde ju redan nu – och kanske redan för decennier sedan – ha varit helt automatiserad, och så gott som helt utan behov av direkt mänskliga arbetsmoment.
PBB, (produktion med begränsad bemanning) prövades för decennier sedan, men tydligen ville ledningarna för de stora verkstadsföretagen m.fl. multijättar något annat.

De flyttade istället de gamla verkstads- och verktygsmaskinerna till låglöneländerna; först söderut och sedan mer och mer österut, med Kina och Indien som de färskaste exemplen. De övergav och friställde de geografiskt och kulturellt närliggande underleverantörerna, och på den vägen är det fortfarande.

De potentiella möjligheterna finns utan tvekan för alla – alltså även de 30 % med de lägsta inkomsterna – att få uppleva att de basala levnadskostnaderna blir i det närmaste försumbara. Inga som helst behov av någon sorts bidrag om man sparat något litet, och vill ta ett sabbatsår för att pröva på något annat. Bostaden med el, bredband, mobil mm., behöver väl knappast kosta med än kanske 1000 kr/månad och maten till hushållet kanske ännu mindre, samtidigt som lönerna bör kunna vara desamma som för närvarande.

Bland det allra viktigaste är förstås att alla envist röstar så att skatten på arbetskostnaderna (arbetsdelningen) successivt tas bort helt och hållet, samt att all moms försvinner snarast möjligt. Eventuell skatt för nattväktarstatens kvalitetssäkring, tas kanske ut genom att det blir kriminellt för bankerna att själva skriva ut nya pengar. Alla nya pengar som bankerna vill låna ut utöver sina egna ärligt intjänade, måste de då låna från landets centralbank. Dessutom behövs det kanske stämpelavgifter och kanske andra avgifter, för att nattväktarstaten på ett kvalitetssäkrat sätt och med råge skall kunna sköta sina uppgifter.

Numera finns det alltså utan vidare potentiella möjligheter för att förverkliga PBB, med tillverkning – dygnet runt och med fjärrövervakning via datanäten – av enkelt monterbara delar av olika sorts material. De enkelt monterbara materialdelarna beställs direkt från ”underleverantörernas” datoragentförsedda verktygsmaskiner, genom att beställaren kryssar med musen på rätt bild på webbsidan; i samma veva som han eller hon deponerar och bekräftar betalningen. Ingenting börjar alltså tillverkas utan att det är beställt och ”potentiellt” är betalt.

Beställningar kan förstås göras dygnet runt, och så snart det finns tillräckligt med beställningar så att batch – villkoren är uppfyllda, så startar tillverkningen och ytbehandlingen i de kulörer, eventuella texter och dekorationer som har beställts. Leveranserna sker sedan med fulla järnvägscontainrar till de rangerområden som finns inom varje region. De uttjänta, demonterade och sorterade och återvunna delarna skickas förstås efterhand för reproduktion till nya standarmaterial med samma containrar.
Därifrån lastas standardpaketen över automatiskt och skickas längs de förarlösa balktrafiklederna, till de olika monteringshallar som finns inom varje beställares närområde. Beställarna är vanligen de enskilda konsumenternas och de övriga användarnas allt-i- allo- agenter och fixare. Dessa närföretag har specialiserat sig på att montera, hyra ut, byta ut delar, demontera och sortera uttjänta delar och skicka dessa tillbaka för reproduktion. Därmed är kretslopps- och den ekologiskt hållbara samhällsstrukturen successivt på väg att förverkligas! Lätt som en plätt!

Samtidigt är de fysiskt rimliga levnadsvillkoren med råge lösta, till försumbara kostnader även för de 30 % som har de lägsta inkomsterna. Och några bidrag från staten eller kommunen behövs det mycket sällan om försäkringarna är kvalitetssäkrade och i god ordning.