Pengar i omlopp, månad för månad

När det gäller problemen och dilemmat med att ständigt upprätthålla full sysselsättning, så följer här ett scenario som så förenklat som möjligt, försöker påvisa sambandet med behovet av att alla pengarna ständigt recirkuleras.
-------------------------------------------------
Ett samhälle har 500 privata och 500 offentliga löntagare med 10 000 kr var i lön. Skatterna och arbetsgivaravgifterna är tillsammans 10 000 kr/löntagare.
Dessutom finns vinstföretagen (V) och förlustföretagen (F) och offentligsektorn (O) samt bank- och låneinstituten (R).
V har 250 löntagare och F har 250 löntagare och O har 500 löntagare.

Resonemanget blir i princip detsamma om antalet löntagare är 1 miljon eller 1 miljard och företagen och bankerna är många fler. Det är alltså egentligen inte antal personer eller företag som det handlar om – och lönen gäller naturligtvis lika gärna snittlön. Samma person kan i praktiken även vara 90 % löntagare, 5 % V-insttagare (aktieägare) och 5 % R-äntetagare (sparare).

Under månad 1:
1000 löntagare x 10 000 kr köper för 10 miljoner från V och F.
V och R köper för 4 miljoner från V och F.
V säljer för 10 miljoner. F säljer för 4 miljoner.
I slutet på månad 1:
V betalar ut löner = 250 x 10 000 = 2, 5 miljoner.
V betalar skatter = 250 x 10 000 = 2,5 miljoner.
V betalar banklån och räntor till R = 3 miljoner.
V har då (10 – 2,5 – 2,5 – 3) = 2 miljoner i vinst.
F betalar ut löner = 250 x 10 000 = 2,5 miljoner.
F kan då bara betala (4 – 2,5) = 1,5 miljoner i skatt (det fattas 1 miljon!).
F kan då inte betala några banklån eller räntor och F måste då göra konkurs!
Skatterna från V och F = (2,5 + 1,5) = 4 miljoner.
O:s skatteintäkter är alltså = 4 miljoner vid slutet av månad 1 istället för 5 miljoner!
O har alltså bara 4 miljoner att betala till de 500 offentliga löntagarna!
O betalar ut löner = 4 miljoner/ 10 000 medför att bara 400 kan få ut sin lön!
Det finns då 100 löntagare som inte får ut någon lön – om inget annat görs!
Dessutom blir dessa 100 löntagare arbetslösa vid slutet av månad 1!
Det finns då bara 900 löntagare kvar.
Konkursförvaltare (K) driver då F tillsvidare!

Under månad 2 summerat:
900 löntagare x 10 000 kr köper för 9 miljoner.
V + R tillsammans, har rimligen ingen anledning att köpa för mer än 4 miljoner!
V säljer för 9 miljoner och KF säljer för 4 miljoner = 13 miljoner!
200 före detta löntagare är arbetslösa!

Under månad 3 summerat:
800 löntagare x 10 000 kr köper för 8 miljoner.
V + R tillsammans köper för 4 miljoner!
V säljer för 8 miljoner och KF säljer för 4 miljoner = 12 miljoner!
300 före detta löntagare är nu arbetslösa – och om inget annat görs så fortsätter ju spiralen nedåt för varje månad!

Det som istället och för närvarande oftast görs när företagen gör konkurs och inte kan betala ut löner och skatter är att staten och offentligsektorn tar lån hos bankerna och låneinstituten. Och staten betalar då ut lönerna med lånade pengar! Bankerna ökar alltså ständigt den totala penningmängden (M3) genom att någon, exempelvis staten, O eller någon V eller F tar nya lån!

Behövs det bättre pengar? (2).

Det som egentligen exporteras från Nord och Väst är arbetslöshet! Det som egentligen importeras från Syd och Öst är försörjningsomland!

Den ständiga ökning av pengamängden går ganska bra så länge Sverige, Norge m.fl. kan exportera ”dyrt” och importera ”billigt”.
Det som f.n. egentligen exporteras från Nord och Väst är alltså inget annat än arbetslöshet och det som f.n. egentligen importeras är försörjningsomland!

Med det nuvarande penningsystemet så går det alltså inte att förhindra att löntagarna obevekligen utsätts för en ständig tendens att minska i antal. Detta beror på att en del av pengarna hela tiden flyttas från varu- o tjänstemarknaden till spel- och finansmarknaden. En annan del av pengarna som flyttas – med nuvarande system – är räntor och ränta på ränta eller lån som bara existerar under viss tid som siffror i bankernas balansräkningar till dess att lånen amorteras av.