torsdag 23 oktober 2008

Global kontra lokal ekonomi

Blandekonomi bör innebära att det finns alternativa och parallellt fungerande penningsystem med olika förutsättningar. Inte att det finns demokratiska stater, som med klåfingriga och oöverskådliga beslut inför restriktioner, som sätter käppar i hjulen på den fria och öppna marknadsarenan!

Inom en global värld med demokratiska stater och federationer, som domineras av helt fria, öppna och transparenta marknadsarenor så bör ekonomin valfritt kunna blandas till en myllrande mångfald. Men det motiverar inte att statens komparativa fördelar – när det gäller makt, hot om våld eller våldsutövning – används för att åstadkomma någon sorts tvingande kontaminering. En kortlek kan blandas hur som helst och hur länge som helst, men ruter dam är fortfarande ruter dam, och hjärter kung har inte alls förändrats.

En nattväktarstat med en frihetsliberal konstitution, en oberoende författningsdomstol, en globalt växlingsbar valuta och negativ föreningsrätt, kan konsekvent tillämpa subsidiaritetsprincipen fullt ut. Inom denna nattväktarstat kan det ju då finnas medlemsbaserade direktdemokratiska ”välfärdsregioner”, där alla som vill kan välja att använda en regional valuta som ett parallellt alternativ till den nationella valutan. Dessa regionala valutor kan då vara helt kontobaserade – det finns alltså inga sedlar och mynt.

De regionala skatterna, försäkringsavgifterna osv. dras då automatiskt direkt från varje medlemskonto. Detta kan exempelvis automatiskt ske varje natt kl. 4. En viss del förs över till samma medlems medborgarkonto (välfärdskonto), och resten går sedan till den gemensamma fattigdomsförsäkringen mm. Dessa konton reduceras då inte förrän de börjar användas för vård, skola, omsorg, arbetslöshet osv. Det som vid pensioneringen finns kvar på medborgarkontona kan användas helt fritt av resp. pensionärer.

Politiskt konfliktlösa medlemsbaserade direktdemokratiska regioner som har Internet som gemensamt IKT-nav, bör då kunna inspirera innovatörer, kreatörer, entreprenörer m.fl., till att åstadkomma något som mer och mer reducerar de direkta behoven av andra människors medverkan för att tillgodose varje människas basala fysiska behov. IKT, automativa tillverkningar och leveranser ersätter på så sätt industriepoken lika naturligt som industriepoken reducerade antalet mänskliga arbetsinsatser inom lant- och skogsbruket.

Citat, Amartya Sen: ”… Med negativ frihet menas att det inte finns några yttre hinder som gör att man inte kan förverkliga sina önskningar. Med positiv frihet menas att man har praktiska möjligheter att förverkliga sina önskningar…”.

Att så långt som möjligt reducera de enskilda hushållens behov av andra människors direkta medverkan för att alltid ha access till rätt saker, på rätt plats, vid rätt tid är rimligen det enklaste, hållbaraste och rättvisaste sättet att kvalitetssäkra positiv frihet, och därmed optimala möjligheter för alla människor!

Det finns konkreta och enkla exempel på hur mycket kostnaderna reduceras när de enskilda hushållen inte längre är beroende av andras direkta medverkan vid beställningen, flödena, beredningen, leveransadressen och leveransen direkt till varje användares närbelägna hämtställe.

Dygnet runt så har vi ju sedan länge access till vatten (och avlopp) i kök och badrum. För detta så betalar vi bara enstaka ören per liter vatten och avlopp. Om däremot några andras direkta arbetsinsatser skall förse oss med vatten på returflaska – och is till punschen – så kostar det ca tusen ggr mera!!! Och då måste vi i alla fall hämta det från butikshyllan, och återlämna returglasen!

Trots internet, IKT, automation, processreglering, receptstyrda materialflöden och maskinella enheter och förarlösa transportsystem, så är det fortfarande en avsevärd skillnad mellan integrationen och effektiviteten hos olika sociotekniska system. Det är alltså en väsentlig skillnad mellan infrasystemen och logistiken för vatten, gas, el och signaler i det ena fallet, och logistiken mm. för solida och direkt monterbara och ytbehandlade materialdelar, OEM-enheter och standardiserade fästelement i det andra fallet.

Fattas det kanske någon sorts ”användarnas paraplyorgan” på den globala och kvarters- och villaområdesnära monteringshallar på den lokala marknadsarenan?

Det ”enda” som egentligen behövs är ju då ”bara” internetaccess, så att beställning via musen kan göras direkt via digitaliserade ”recept” och algoritmer som sedan styr materialflödena och verktygsmaskinerna automatiskt.
Analogt med att kökskranen styr den beställda vattenmängden och regleringen av nivån i vattentornet, så styr musen och tangentbordet beställningen, deponeringen av betalningen och ”recepten” för materialflödena, bearbetningen, leveransadressen och leveransen.

Bearbetningen av standardmaterialen sker då nära nog autonomt. De direkt monterbara och ytbehandlade delarna levereras sedan ”spårbundet” direkt till beställarens adress. Och detta bör då kunna ske, helt utan andras arbetsinsatser än vid behov av övervakning, underhåll och förnyelse av olika delar av systemen.

Hittillsvarande skillnader mellan leveranserna av vatten, gas, el och signaler i ena fallet och solida material i det andra, beror rimligen på att struktur, logistik och processystemen är hela vägen avsevärt mycket bättre anpassade och integrerade med naturens kretslopp. Dessutom återanvänds i möjligaste mån om och om igen tidigare (generationers) uppfinningar, innovationer, experiment, utvecklingsarbete och inte minst arbetsinsatser!

Citat: ”… antalet anställda minskar. 2018 har automationen lett till att enbart ett fåtal arbetar med tillverkning och då främst med övervakning och liknande...”http://computersweden.idg.se/2.2683/1.182186

Inga kommentarer: